HHwarjchanda. Ode om Snunset, af en snusförnuftig snusare, ollegnadt snusiga och snusande wänner. O festeliga suns. o, du näson:s spis BUT ämne si dag för min mia! Men innav jag funger, jag tar mig en pris utt funna dess rattre Dig rrisa. Må röfaren stösa i dimmornas natt Den tebaf fom funde besparas! 3 hufwudet bär jag den retbara ikatt Mia nasa tog upp att serwaras Min smak icke bindes mid fermerna blott, Bland sorter jag ingen will swika. Dig fina Havanna, dig greiwa Karett, Du Pmpetter prisar jag lika. 3 andra — jag mius ej nu eng era namn. — J starka, I swaga, I sura; Men listan vå Gr fan beses wid Kornhamn, Der dlandniagen fås tu natura. Det simvlaste snus har mig tälamod gett, Då letsnad mig vlägat forskräckligt. Du häfstäng för fule! Du sporre för wett! hwem fan Dig wål prisa tillrackligt. Bland fremmande felf, om det fattas Gr erd, Det gör ingenting i det hela, Mär bofanu tas fram är befautffapen gjerd Och talämne aldrig kan fela. Ger flickan mig forgen för all min kurtis, Wisst är det mål ledsamt; men horen: An funfet, fom ger mig förunmjtig och wis, Jag trostar mig latt i malhören. Då stalten ibland vå ideer blir läna Ar felet blott att han glömt snnsa: Gn pris, och i hjernan ren retelse fång, Och strar blifwa tankarne ljusa. Seldaten, fom önskar fin fiende slä Bor nega ge aft på min lära; Den lyder: sorst sansa och fetan gå på Så winner du seger ech ära. Om hjeltens ech slatsmannens namn skall bli Kort Ar snujsa alideles uedwandigt, Fy Åettrif ten fore tj ajert hwad han gjort 3 fall han eJ sausat destandigt. — —. ry — — La 2 ON Fy A——