Helsingborgs-Posten – 16 mars 1860, sida 2

båsta öfsvertygelse, ty de känna naturligtvis inga dugligare, ån sina egna. Man har kanske borjat med ärlig oegennytta, men har man först magten. så kommer dess missbruk alldeles af sig sjelst. och man begår dristigt allt det, hvarför man angripit de förra herrskarne, ofta till och med i förstorad skala, men blott under en litet förändrad form. Mirabeau menade, att denna revolution skulle utgöra ett hedrande undantag. Prosessorn skakade på hufvudet. Ninelle riktade förnyade anfall mot Mirabeau, påkallade hr de Sabrans bistånd och nedkallade en ström af bittra sarkasmer från Mirabau öfver den alskade. hvilken vred sig under en mot Ständares gissel, som var honom så ösverlägsen. Rianne såg olycklig ut och hade tårarna i ögonen, hon begrep, hvad Linette mäste lida vid att sålunda hafva utsatt hr de Sabran för hennes skull. Ninette fäste sin glödande blick på sin försvarare och syntes stolt af den vissheten, att han för henne upptog en så olika strid. Den gamle grefven tycktes icke hafva mycket emot, att den unge adelsmannen blef öfvervunnen af den vältalige folktribunen. Dispyten fortsattes länge och öfvergick omsider ganska naturligt till talet om mojligheten all på historisk grund forutsåga politiska tilldragelser. Mirabean menade. att hvarje tid hade sin egen särskilda, prosesSorn påstod, att allt endast var ett beständigt upprepande, emedan menniskan alltid är densamma. Omsidor slutade han samtalet med att förelasa för oss en forulsägelse af den berömde gamle abboten Galliani i ett af hans bref till madame dEpinay,. hvilket han just hade fört med sig till vårt