uppstått genom en origtig bibelöfwersättning. J wår bibel står det nemligen på ett ställe: går uti hela werlden, lärer allt folk och döper dem; men i grundtexten ffall det siå: gär ut i hela werlden och lärer allt folk döpandes dem. Baptisterna sägas hafwa af wår fels aftiga öfwersattning fommit att antaga, de: ej nägon bör döpas förr ån han blifwit inlärd i dristenvomen. Sådana saker fan jag emeller, tid icke så noga bedöma, men jag har hört lärda män tala derom. För staten skall det för öfrigt blifwa lika dyrt om BAN arbetar i 100 år på en öfwersätming och lemnar mindre arfwode årligen ån om arbetet werkställes på 50 år mot dubbelt arfwode, hwadan det synes mig wara inter stål för afslag. Rosenberg: Någon har beskylt mig för att hafwa sagt det betänkandet innefattar 2:ne delar. Hetta är icke sanna förhållandel, man jag har sagt au under diskussionen ämnet sönderfallit i å delar. Att wår bibelöfwersåttning skulle wara felfri har jag icke heller påstält, liksom jag ide förnekat behofwet af en bättre. Då jag satt den engelska öfwersättningen främst och den danska dernäst samt wi weta att wår dl werfåttning år gjord efter Lutheri tyska, så år ju klart art jag medgifwer der wår bibelöfwer: sänning är minst den 4:de i ordningen. Men hwad jag sagt och hwad jag widhåller är att man på den föreslagna wägen aldrig kommer till målet, utan blolt ådrager statswerlet vers hörda fofinader. Wi hafwa ju en af bibelfommissionen under de femton första åren af dess tillwaro fullbordad complett öfwersånning af hela bibeln utom sedermera ufomna fers frildra delar deraf. Hwarföre hafwa icke dessa blifwit af wederbörande godkända och antagne ? Jo! derföre att de ej befunnits bättre än den gamla . f. Car! XI:s bibelöfwersänning. Man talar om ett bibelspräk lämpadt efter lidens fordringar. Sfulle detta ändamål uppnås, så måne wi tillfåtta en permanent öfwersåttrings fommitke, fom minst hwart 50:de är förser oss med en ny öfwersänning i mån af språfets mwecking. Man läse blott tidningar oh ros manet, fom åro skrifna för 25 a 30 år sedan och jag År wiss att man redan skall finna dem mindre smafliga än nutidens, såwidt man hur wudsafligen såster sig mid utttyckssättet. Hår år dessutom ide frågar omen ny bibel. författad på ett glänsande romansipräk, ty i så fall borde wi engagera några skidliga stilister, som hade au för alta en fädan, utan här år fråga om en trogen öfwersättning af ett arbete fom Är förfalladt på Hebreiska, Syrofaldeiffa och Gres liska fpråfen, och der år detta arbete jag icke will öfwerlemna åt en af statswerket aflönad fonmitee, hwilken, jag är forwissad derom, als drig ffalt nöjaftigt lösa denna uppgitt, lifa litet fom jag will fomma hem till mina foms mittenter och omtaula att wi hafwa kasserat den gamla bibeln, denna folkets bok, och Anna nu skaffa dem en ny. Jag fruftar an detta slulle åftadfomma flere skrupler och söndringar ån den nuwarande ofwersättningens gammal: modiga talesält och oberydliga språffel. Båttre då alt med natsmedel understödja enskilda mång företag i denna wäg, i den mon dessa finnas 23 —4 RR MM derest de uthärda granskningen, understödjas af staten i den mån de utkomma. På denna wäg tror jag wi kunna närma oss målet. Jag wågar alliså hoppas att i den mån begäret efter Guds ord blifwer allmännare bland swenska folfet framfomma jemwål mån, fom äfwen på denna wäg tillfredsställa det werkliga och ide blott inbillade behofwet. Mot en talares förs slag att upplösa nuwarande bibelkomm:nen har jag ingenting att inwånda. Olaus Eriksson från Göteborgs-och Bohus (ån samt Liss Lars Olsson från Stora Kopparbergs lån instämde. Nyqwist: Den för kommissionen utfärdade iustruktionen år tydlig i fråga om att föres komma de af Rosenberg uttalade farhågorna. Olof Nilsson från Westerbottens län förs klarade fig instämma med Rosenberg. Bjerkander: Genom ett afslag till mor memet upphäfwa wi ide bibelfommissionen, utan kan den fortfara måhända ännu flera mansäldrar, men genom ett bifall till förslaget påskynda wi bidelöfwersältningen. Öfwerläggningen ansågs fulländad. Tale mannens framställda proposition På bifall till momentet beswarades med blandade Ja och Nej och då votering begärdes, uppsattes, jultes rades och anslogs följande voteringåsprovofition : Den, fom bifaller hwad Allmänna Befvärse od Efonomisutffottet i betändet Nr 72uli 2:dra momentet föreslagit röstar Ja! Den det ej will röstar Nej! Winner Nej, då har Ståndet förkastat Ute skottets nyssberörda förflag. Veteringen, i wanlig ordning anställd, utfösl med 30 Fa mot 21 Nej, i följd hwaraf mos mentet war bifallet. Rosenberg, Olans Eriksson och Liss Lars Olssou reserverade fig emot bestlutet. Swenff:Itorffa unionsfrågan. Norske bonden Lars Hever från Gulbrandås dalen har nyligen för storthinget framlagt en skrift, hwaruti han föreslår såsom medel att göra slut vå den fyratiofemåriga ohyggliga sammanwaron med Swerige, att en swensk. norsk fommission nedsåttes för att uppgöra en gemensam författning för båda länderna. Grundwalen för underhandlingen borde wara: 1 de swenska ståndens upphårwande; 2 Uppe rättandet of ett gemensamt parlament för heta halfön; 3 bestämmande af Göteborg eller Fres drikshall till parlamentarisk hufwudstad. J skriften yttrar H. bland annat, att hans språk, som under hans resor i Swerige förstods Öje werallt, åtskiljer fig så widt från det bland norske embetsmån oc) i norska itåder införda tysk-danska språfet, att han ej perna fan bruka det, då han skrifwer till Norges itorthingsmån. Norrköpings Kuriven yttrar härom: Äsakert har det talet lätit illa i Norrmännens örom Många anse broschyren hafwa en annan förfonare ån den fom uppbär titelrolen. Öftgörha Correspondenten ytttar widare: YXnför de politiska passionerna och Partierna torde wisserligen icke Heyers sälunda fram tllda asigt winna mycket gehör. Det år antagligt. Men ide dessmindre har han dock uttalar den a 2 NP anfon:2.. I skiljaktigheterna, ständigt diplomatiserande mels lan Schylla och Carybdis, firera wära dagars mest framstående coryfker mera händelsernas och tidsförhållandenas detaljer, ån de stanna wid de ständigt skiftande frågornas egemliga grundmening. Det skulle wara en från partis intrigerna fullfomligt skild, till fin hela samhällsuppfatming enkel man, en bonde, som ute talade den stora tanfe, hwilken otwifwelaftigt föreswäfwade Carl XIV, då han knöt unionen, ehuruwäl man fedan def snarare aflågånat fig från den, än närmat fig densamma. Genomlåfer man Heyers skrift i dess helhet, wisar fig äfwenledes an ide allt är friskt inom Norrige, så ungt def statsskick ån år. Den politiska blodcirfulationen synes, sedan den allt för häftigt stigit wissa partier at hufwudet, hafwa stannat der, och stannade blodmassor öfwergå snart till rultenhet. Det wore äfwen fanske lärt nog an förmedelst en ånnu fulltäns digare granskning af partiställningen inom Nor: rige ytterligare ådagalägga wådan för dess uts weckling af au ännu längre fortgå i den nu beträdda riftningen. På djupet af den strid, som nu föres här om ståthällarskapets afskaffande — och hwarför wårt hof få mycket ars stränger fig — torde ytterst ingentmg annat ligga ån herrar Sibberns och Bird: Reichen: walds sträfwan ov önskan an förskaffa sig por pularitet i Norge. Det wore ruttenhet nog. Upprepa måste wi derfor att det skulle wara wärdigt wårt bondeständ att förena sig med den röst, fom, oförwillad af alla fremmande intresfen, nu ljudit öfwer fjellen hit. Således — revision; revision af Swerges och Norges alla gemensamma rättsfrågor; revision på ömse sidor om gränsen — ar landernas och jolfens us pördes förhållanden. Jn. E—m framställer i Kalmartidniugen Barometern det förslag, art Norrmännen skulle friföpa sig frän alli beroende af Swerge på så fått att de återgälda den million rdr, fom Swes rige uWtberatte till Danmark för Norrige och ers lågga till Swerige det skåligt ansedda beloppet för Pommern od Rågen, allt med rånta, då unionen sedan måtte förklaras helt och ballet upplöst och Norrmännen berättigade att i allo sköta fig sjelfwe, säsom en len monarkisk stat eller republif, allisom det kunde låta sig göra. — Jns. framstaller genom följterna deraf, huru Norrmännen snart nog derefter slulle inse wig: ten och wärdet af ett förbund med Swerige och måhända omsider förmå fig till att begåra en union med Swerige, hwarefter den nu oydfaliga föreningen torde funna bli god och wåls görande för begge folken. Om Swerige ans wände den för Norrige inflytande lösepenningen till att odla fina ypperliga, men annu för litet affedda utmarker (hwaraf ensamt Lappland funde gifwa långt mera både ekonomisk och statistisk fraft, jemte frid och enighet, än det i vänd: lighet gralfjuka Norrige), så skulle Swerige snart nog erhälla minst lika mycket i följd af odling winstgifwande marker, fom de norska, och wi skusle DÅ, såsom et jolk wara mera fons soliderade än nu, och följaktligen starkare. —AQA TR — — LL prester, posssionater och bönder, hwilka med enbälligt ball omfattade förslage att bilda en fvarbant fö Norra oc) Södra Asbo härader, Det! upplyts att ifrån dessa härader äro ins sane i Cöstianstads Läns spardank mer än 100,000 rd; och då alltför sannolikt är att alla dessa medei komma att öfwerflyttas på ortens ega sparbank, så synes inränningen bafwa att glädja sig öfwer en god grundfond. En comicpestaende af hrr major Geijer, fält famrer Gjuz, kyrkoyerdarne Heurlin och Brock, kronofogder Billing, landtbrukare Bengtsson och åboen And Bengteson, utwaldes för att upp göra förflag till stadgar; och få snart dessa blifwit antune od) direction blifwit utsedd foms mer sparbaken genast att träda i werksamhet. Med de mnga solida män, bwarpå orten har tillgång, få det ide flå fel, att en direcrion fon bildas fom åt sparbanken skall förmårfiva allmänbhetes förtroende. K. M:rubar, under d. 21 sistl. Febr, i näder förordnal att generalmönstring detta år skall förrättas: med Koungens wärfwade Husar-regemente, af generahefalbafwaren i 1:sta militärdistriktet, generalmaoren m. m. grefve G. A. F. W. von Esser. Derjeme bar K. M:t förordnat, att appros bationg: ch kassationsmönstring med nummere hästarne vid indelta favalleriet skall, på mans ligt fått å de nder, fom derför of mönfterbers rarne besimmas, innewarande är werkställas: wid Sanska Hufar: och Dragon-regementena, af generabefalbafwaren i första milijlärdistriftet, generalmsoren m. m. grefwe Von Eesen. Telegum till Snällposten d. 10: Dechargebetankudet bar btuwit sålunda behandladt an ÅAdeln, oallande anmärkningarne, lagt beränfandet i handlingarne; Borgareständet bur, på Grå bemställan, enhälligt gifwit vegerin: gen full vecharge; Prester od) Bönder hafwa endast lat dofumemet till bandlingarne. Zeleg am till Skänska BPoften : Konmtintionsutskottet har beslutat att Rifse dagswaberänigade äfwen jå deltaga i wal, till Boranästare. Repcstoireu å kal. danska Theatern för denna wecka: Mandag: Gertrude oc Bloms lersesten i Wenzano; Tisdag: Röverborgen; Onmedag: En Vetajorers Tetament och Ner); Torstag Formynder och Peyndiing ech Gertrude; Fredag: Jöverborgen; Lordag: Den Bogeljudcde oc) Skegtmngene. Ledim tjenster. En lekiors beställning wid Lunds lögre elementarlärowerf och en adjunfige bestallnig wid Carlofrona hogre elementarlåros werk. Trykfrihetsätal ar af lektor Blomstrand i Götebon wackt emot utgifwaren of GoteborgsHandeli:Tiwoning, hr S. A. Hedlund, för lögnaftiga ippgifter oc) wrångda framstallningar, de der af lektor B. anses wara för bans bor: gerliga namn och rykte förklenliga anagripelser. Hand. Tidn. lär om br B. bafwa yttrat att ban MM fri band uppaör leveranaslut, dem ban