Helsingborgs-Posten – 9 mars 1860, sida 2

semlio år gifte hon sig andra gången med en högt uppsatt militär, det var ett förnuftsparti, eller kanske snarare ett barmhertighets-parti, emedan hon sannolikt aktade honom blott för alt kunna värda den gamle herrn, som tio år derefter dog och esterlemnade henne som enka for andra gangen. Och nu lefde hon ånnu en följd af år, och det var först under denna period af hennes lilf, som en lycklig stjerna förde mig mera tillsammans med henne, ty dittills hade hennes mans skröplighet hallit hennes dörrar stängda för familjens manliga medlemmar, medan hon alltid mottagit besök af den qvinliga ungdomen, hvilken hon kallade sina Iduns-äplen, som furyngrade hennes själ. Men afven under denna period hade hennes ora varit öppet för hvarje klagan, som hänvisades till henne, hennes hjerta för hvarje tröst, som hon kunde meddela, och hennes hand för hvarje behof, som hon kunde afhjelpa. Hennes lefnadsafton var en fortsatt kedja af kärlcksverk. Kort efter min tants första åktenskap blef hennes man skickad till Paris, der det unga paret lillbragte sex år i en ställning, hvilken, utan att vara egentligen diplomatisk, likväl satte de begge makarna i sorbindelse med flera magters sändebud och med många utmärkta franska statsmän, och hvilken lemnade dem åtskilliga af de med en betydelsefull ställning förenade fördelar, utan att dersore palagga dem border och sorpliglelser, som egentligen kunde draga dem utom granserna af elt anspråkslöst privatlis. Det roade mig outsägligt att bringa min tant till att berätta om det gamla Paris, det gamla Frankrike, det gamla hosfvet, om de nya ideer, som snart skulle kullkasta allt det gamla, och om hela denna förfärliga omhvälfning; ty min tant hade kommit till Paris mot slutet af 1708 och qvarblef der till 1794 hon hade selt revolutionens begynnelse och upplefvat alla dess faror, tills Robespierres fall gjorde en ända på laglösheten, hon hade ingenting glömt af hvad hon upplelvat, och hon hade haft elt öppet oga for händelsernas så väl goda som dåliga sidor. Hon lärde mig alt finna mig tillrätta på hufvudgatorna i Paris nästan lika så godt som pa Köpenhamns gator, jag kunde se denna mägtiga hufvudstad för mina ogon — åtminstone inbillade jag mig det — och hennes egen vänliga boning, som var inrättad med en blandning af dansk trefnad och fransk elegant beqvamlighet, hvilken vi nog skulle lata bli all förena i de vidoppna fula kaserner, hvari vi stackars Köpenhamnare mäste finna oss vid alt vara inqvarterade. och hvilka man ännu beständigt fortfar att bygga i samma dåliga och smaklosa stil. När hon så hade berattat mig ett eller annat fragment af silt lif, var det mig en glädje att upprepa det, genom alt bringa det på papperet, när jag kom hem Jag fick henne också till alt sjelf uppteckna åtskilligt af hennes lils hågkomster, som hon efterlemnade mig vid sin död. Af dessa särskilda skizzer vill jag här meddela några få, i den tanke, alt de kunna hafva intresse om icke af annan grund, åtminstone för de verldshandelser, hvartill de ansluta sig, händelser. hvilka, såsom all menniskoslagtets historia, tid ester annan upprepas, om än ynder en något förändrad form, och hvilka derföre egentligen aldrig kunna bli gamla. Min tant hade besokt versailles. men det gamla Versailles i hela dess grandiosa prakt, då det var konungens residens och änna icke nationens målnings-galleri,då det var sätet