Helsingborgs-Posten – 9 mars 1860, sida 2

inflytande verkar till välsignelse. Jag beundrade isynnerhet den gasva, hon egde att draga de unga flickorna ofver deras handarbeten in i samtalen och att framkalla dessa yttringar af tillitsfull renhet och oskuld, som bilda en så vacker motsats till de äldres och mannernas ofta lefnadströtta ach tvekande erfaronheter, och tant Leonore sammansmalle så dessa olika eiementer till ett vackert och ädelt resultat, som måste tilltala dem alla, Och jag vågar gerna saga, att ingen ung flicka lemnade hennes hus, utan att hafva vunnit en liten erfarenhet, som icke hade kostat henne det ringaste grand af hennes sjals renhet, och ingen man gick bort, utan alt hafva qvarlemnat på tröskeln en liten del af sin materialism och till ersättning hafva medtagit en litet högre lesnadsäsigt, om också blott för några timmar, tills det praktiska lifvet åter surjagade detta sköna inflytande. Men de timmar, jag tillbragte ensam hos henne under samtal om de mest olika söremål. det var isynnerhet dessa, som voro mig så tilldragande, och jag kan fritt säga, alt tant Leonore lärt mig mera, än alla mina larare tillsammans, ty hon lärde mig att lanka någorlunda klart och att känna någorlunda naturliat — ack! huru mycket finnes icke I var uppfostran och undervisning. som ar tili hinder for båda delarna och bringar oss på afvågar, så alt vi tänka endast ensidiat och partiskt, och känna endast efter konventionella reglor. Min tant hade varit två gånger gift, första sången, då hon var tjugo år gammal, med en älskvärd ung man, det var ett inklinalions-parti; efter tolf års lyckligt äktenskap miste hon honom och sina tva barn i en grasserande epidemi. TI en ålder af inemot