känna hvilka rikedomar qvimoh j ert at innesluter, men som ännu knappast anat tillvaron af hela den rika verld, som hennes förständ,hennesförnuft,hennes sa ntasi och hennes karaktär doljer, och hvars successiva framdragande i ljuset skall gifva jorden och menniskoslagtet ett nytt och skönare utseende. En Minerva ur Jupiters hufvud sprungen, en Eva, från Adams hjerta tagen, skall qvinnan, och främst den nordiska qvinnan, blifva den ny a Freja, som, med skönhetens ros i ena handen och stihetens i den andra, skall svrida glansen af den nya tidens morgonrodnad ofver jorden! Mina herrar ! Ed lefve för qvinnan! Itt niofaldt lefve för den nordiska qvinnan! Bankkamrer Karljon föreslog i följ. ordalag skalen för Descendenterne: Mina herrar! Det är en förfluten tids mins ne, wi i dag fira, minnet af fadrens kraft och hjellemod, minnet af den store folterlandåwans nen, Magnus Stenbock, hans saille Hans mod och hans kartek till sitt land, för hwars frihet han uppoffrade fin egen. Men der förfluma fnyter fig tillsamman med der nårwarande, mins net med hoppet, fom murgrönan wärer kring ruinen. Så ledes ock min tanfe från minnet af den wåldiga hjel:testam, fom utgjorde och ute gör Sweas stolthet, till gladjen öfwer an här fe närwarande ibland oss grenar af densamma, arftagarne af hjeltens alskade namn, af bang snilles, bans årad vivläntiga glans, och det år med innerlig wördnad jag härmed går att föreslå en skal för hår närwarande descendenter af fåderneslandets råddare, segraren wid Hel: singborg och wid Gadedusch, fältmarskalken, Orefwe Magnus Stenbod ! Dr. Sturzen Becker: DÅ Sfåne för omkring 200 är sedan blef förenadt med Swerge, war det ännu eröfringds politikens gyldene tid. Det hörde då till da: gens ordning att taga från sin granne en eller annan landsdel, och detta kallades med ett wackert ord: art fästa en ny juvel i fonungas kronan. Sfola wi tala om rätten ? Detta, mina herrar, ar i den högre poluifen ett Om tåligt ämte. Man arrouderade ftg7 och man sk. ffade sig en naturligare grånså, och den förfördelade måste jedermera låta sig nöja med att det i hwad fall fom belst war en fal accompli. — Det lårer sig inwanda att, vm hår i de flesta fall icke gerna funde bli fråga om sträng rått, låt erörri gen sig dock någon gång åtminstone förklara och i större eller mindre mån ursäkta genom forhållanderna eller till och med nodwändigheten, hwilfen, som bekant år, bryter lag. Jag milt låta dessa förhål landen eller denna nodwaåndighet gålla allt hwad de qålla kunna; det fan med något skål fram hällag, av få lange Sfåne mar danskens hand, utgjorde det ett befastad: läger, derifran man oupphörligt hotade oss od walla de oss oro; Du wi ej på annat sålt funde flå detta ständiga bot till jorden, mane wi taga lågret sjelf och wånda def kanoner u-åt irtället för mål. — Jag will, som redan sagdt, lära detta argument galla hwad det kan, men med detfamma ma jag också hafda det anmärkt, att få fom Sår ne blef Danmarf berörwadt, hade der i an ning warit för myctet att wanta, att de, hvis få bar blifwit de berofwade, genast stulle ar fiender blifwa wåra wanner. Andra tider bafwa lyck iqtwis intradt. Om Skane sinågon tidpunkt haft den bestämmelsen ant tjena till Swerges bolwerk emot Danmarf, bar det Iwå: ra dagar erballit en wida ådlare och wackrare, den alt wara det förmedlande elementet mellan nvenue så nåra beslagtad. nationaliteter, den Jdawall, der twenne wånskapliga folf funna luttast och oftast mötas för alt med hwarandra utbyta en fridens blomsterkrans, och Sundets fuster åro sålunda er längre twenne siendtliga watlat, hotande hwårandra, utan de laga trojfe larna för en ömsesidig gastfrihets oppna dörr. — Hör denna gaJ wansskapens och den goda granusamjans nya politif Har Yellungbo:gs stad waru den, fom tidigast och ostast har trädt i sversen; den bar i handling öfwat den, bar hogljuddt bekänt den och med warma hanadslag besegiat den på oppna torg, i sommarens uns der och på sjelfwa Sundeis frusna bölja. Hels singborg skall ej heller i dag swika dessa sina QO. 5 fl sf) a lig hälsning gå från Ringstorps slagfält öfwer nil det gamla Danmarks fult. Och jag troc mig uttrycka endast en allmän och liflig ftåms ning, då jag sålunda härmed utbringar en ffål för Danmark och def ädla folk. Talaren framropades och yttrade: Smidrad, fom jag år af denna hyllning, mina herrar, känner jag mig likwål i ånnu högre grad lycklig genom den omstandigheten, att man 150 år efter Stenbockens seger Fan med få odelad fänsla af wänskap oc högakte ning dricka de danskes skål och dock wara i bonen af sitt bjerta få ärlig swensk, fom jag år och i alla skiften förblifmwer. Dr. Sturzenbecker föreslog äfwen en skål för Finland: Det bar beböfts — yttrade talaren — 200 år, för att tullt försona Danmark od) Ewers ge, måhanda skall den tid fommo, då afwen mellan oss och Ryftand inträder ett förbållans De, der gammalt nottonalhat icke längre öfe werwåger allt annat, men femtio ar bafs wa icke kunnat wara tillräckliga till att uträtta det mera nu, ån då, når dansk och swensk ännu fäktade med pwarandra wid Helsingborg; det må derföre icke billigtwis of förtänkas, om wi ännu i dag med saknadens smärta tänka på det finska brödralandet och det skall lätt forstås, om der ännu blandar fig någon bitters het i den glädje, hwarmed wi tomma en skål för det gamla fåra Finland och def ådla för ner, wåra fränder. Stenbocksfesten i Stockholm (forts.) Efter Rosenberg Uppträdde, på anmodan, en af de inbjudne skåningarne, mag. Wieselgren, och föreslog en ffål för wårdarne, såsom reprers sentanter af Skånes bönder, hwilka, i det de inbjudit de närwarande att tömma en minnets bägare, wisat sig wärdiga efterkommande af de gamle odalmännen, för hwilka en säådan bögs ud war Årlig sed. Tal. påpekade den olikhet, fom egde rum emellan Sfånes bönder och det ofriga Swerges, då de förra, efter modig famp för Kn fåderveårfda frihet, hwilken misslyckats och derföre af historien kallas bondeuppror, till största delen blifwit adelns och kyrkans under: lydande flere sekler före Skånes förening med Swerge, under det de sednare, hwilkas kamp mor herrawåldet sednare begynt, gått med seger ur friden och derföre i hafderna fått namn af fosterlandets befriare. Bondenriderna under umonstiden hade nemligen icke ensamt gållt bekämrande af utländskt förtryck; såwäl den Engelbreftska resningen fom bondetåget under Sturarne hade äfwen karakteren af en strid mot herrawäldet, och ensamt deruti finna ocksä de inhemska striderne fin förklaring. Carl XI:s kraft bröt sedermera de ulfrån före skrijna bojor, dem herremännen så gerna welat palagga de fria bönderna, och den gammals fswenste bonden har aldrig åldrats i sitt förtryck. Sa modet fördelaktigare wi tnade det då om sinnets spanstighet och frihetskårlefens Ufaftigz tigbhet hva den skanske bonden, då denne, fastan under arbundranden fieltrad i honvert, omm wore en fraftig odalman, hwars stämma hör: des på tinget sasom uppjwenskens. Om än en eller annan generaton af stänska bönder genom hofweriet och — sasom bårare af namnet Wie selgren wille tal. ej lemna det ofagd: — genom böränwinets forslöande werlningar statt efter fina urpjwenska broder i tanfes och handlingås fraft, wore dock den tiden numera förbi, och tal. uppmanade de närwarande uppswenske odals männen aLlt i skålen för representamerne af Sfånes fria hönder, om hwilfas sista blodsdop såsom swenskar dagen och fenen erinrade, lemna ett erfännande of deras olika strid och deras jemngoda seger. Sockenstämma. Fattiawärds Dirscctionen bade till sockennäån man forliden gardag insemnat ett konnatsforslag och visneng t il en beböis lig Ombyggnad ar den del af dera. f. pospualet, tom utgör börnet emellan Kullagatan od) Hanmollearanden. Fers utwalde en fomuc, fom stulle granska och otma fig ofwer detta förslag, ed) denna fom utt utgöras af handl. Harrom, ret aclör Bora, slom. Schulz, skom. Lundqmwisst, smd. Siromberg och murm. Lundaren. För inrättandet af tl på friwilliga bidrag grundadt itodebiblio:hek beslo:s amoda Bruks Natron Yreilik ÄN YAN aa CA a gått Fnn (FOnpf