Helsingborgs-Posten – 5 mars 1860, sida 3

— Huru! .. NI skulle vilja taga en rosvares syster tiil er hustru — utropade Joseph. — Rofvaren har blifvit en dugtig soldat, hans brott åro försonade — svarade Francis, under det han räckte den sårade sin hand. — Hör du, Martha — utropade Illellina med glad hånryckning.... 0, ou vill jag dö ngn, då jag vet att mina brott ej varit något hinder för din lycka. Tack for min syster och mig, adle herre!... må Gud belöna er för edert ädelmod och för den glädje, med hvilken ni förljufvar mina sista ogonblick. Trots den ontsägliga gladje, som hon kånde då hon fick se Elson, hade Martha endast tryckt den hand, som han räckte henne, Derpå förblef hon åter i knäböjande ställning bredvid sin broders bädd, med sina glädjedruckna ögon orörligt fastade på Elson. Närvaron af de fremmande hade först afhallit honom från att kasta sig på knä framför den unga stickan. Dernast hade Josephs smärtsamma tillstand ända tills nu hållit tillbaka de kärleksalödande ord, som svasvade på Elsons läppar. llan hade dock markt de nekande ätborder, hvarmed Martha besvarade både hans egna och hennes broders ord. på kunde han ej längre ålerhälla sina känslor, utan knaböjde infor henne och anropade henne i de varmaste ordalag, alt hon ej skulle visa tillbaka det namn, han ville skänka henne. Han sade henne, huru mycket han bedragit sig vis a vis Joseph, ochförklarade, all Svartsjukan ensam hade gjort honom så hård och oförsonlig vid deras sista sammantråfsande. Derpå omtalade han de mått och sleg, som han tagit för att återfinna henne, samt ufventyren under resan och den sortvislan, i hvilken hvarje uppehåll hade forsatt honom. Ehuru djupt rörd af denna så sanna och passionerade kärlek fortfor dock Martha att vägra. — Vår bord och vilkor åro alltför olika — sade hon — och jag kan ej emottaga ett så slort offer, — Nå, vill ni ej göra det för min skull, så gör det för er stackars broders — svarade han, under det han med handen visade på Joseph, som med fuktiga ögon följde de båda alskandes samtal. Vill ni förgifta hans sista stunder derigenom, alt ni låter honom dö i den tanken, alt ni blifver lemnad allena utan stöd och hjelp, och att han sjelf ar orsaken till denna er olycka? Är det, såsom ni säger, ett offer, som jag bringar er, så Martha! ... känner ni ej då nog varm kärlek till mig, för att hålla mig skadeslös för detsamma. Nu knude hon ej längre kufva sina känslor... hennes hand sjönk i Elsons, som med ett glädjerop tryckte henne till silt hjerta. Joseph Helling dog få minuter derefter, under nedkallande af himmelens välsignelse ofver den man, som tog hans syster till maka. Han begrafdes på slagfältet, och hans namn stod med beröm omnämndt i alla amerikanska tidningar. Det fanns dock aldrig mer än 2 personer, som visste, att röfvaren Jose, och den tappre krigaren Joseph Helling varit en och samme person. Några månader derefter blef Martha Elsons maka. Hosmer, som då var på goda vägar, att genom jättedigra spekulationer blifva millionar, var den ende, som bevistade vigselakten.