Helsingborgs-Posten – 5 mars 1860, sida 3

1, blef af Stads ofrätt frifänd ng; men bar äft Hofrättens fulla oskuld i följ, från Unis 20 sistl FJanuas . F. Wesiman n och med den tid Adjunkten att bestrida de losofi hörande intendent wid mnt Fil. Mag. l. fallade norska gse om en total på det nya far , of följande ins Profesforn Mar nister för utrie G. Lallerstedt. ofessorn Magis ister: grofbands nister: majoren inister: kammariv. A. C. Raab. G. Malmuröm. ons-sefreteraren tretje plalsen represenlant af id de förettåens orsla frågorna iska byräfraterfolkets Röst.) hek bar bitfoms bäfte, innehål: irlefshistoria af wi följande rö d. 28 Febr.:: för aftoncen in: ) personer, Å. nte medlemmar p, bade äf ven cosa fester mwans ed fanor Prydse Oscar I:s byt, or minnesfföls ck, Rudensljöld, 1, Hagen, Dabl: 3 längsicor wos inde de Nord. hywilfa woro r. wersitete:s Pro: sböfding v. Tros Baron Gjvllens taumann, Sores of. (Ef, medlems Uistott, m. fl., rhindrade att i ock endasi genom n den Nortiska bornen blifwit framsatte, uppsteg fört Prof, Hagdera i talar vestolen; och med nägra stöna warma ord äterförde han på denna minnets fest, erinringen ännu en gång tillbafa till henom, hwars mins ne Univerfitetet redan förut firat, till den Als ffade hädangångne drotten: Konung Oscar den gode. Minnets ål udragtes derefter I följ. ord af Prof. Swedelius: Minnets ssäl i afton gäller stora minnen. Tal behöfvoed fuappt der namnen tola fåfom dessa, och det är wåasamt pröfwa orden på alltför rifa ämnen. Men känslan söfer ett uts nyck, pligten befaller wördnadens gärd. Jag fade: namnen tala. Här är nu föderogslans dets namn, fom, Gudi lof! ej är ett minne blott, men ej kunde wara en werkligbet, om ej bakom den närmaste dagen många andra dagar bade sjunkit, sädana, bwilfas minnen tala om huru det fordomdags gick tid att bygga en frams tid. Den rösten talar alla dagar, men jag tycfer mig böra grafwens ord mera tydliga i de stunder, då ett fefel, eller wore det blott ett balssekel, fyller fit timglas sedan en for ger stalt gick in i minnets werld. Sådana funder ila förbi of under detta äratal 1860. Trebundrade år äro räknade sedan ar 1560 — Gustaf Wasas dödsär, twäbundrade är sedan är 1660 — Carl den Tiondes. Det war en gång då Swensla folket, icke underkufwart men på wag att underfufwas, ryckte fig lök ur onaturliga band, wranniets, fom welat sangsla def frihet i wertden, och en forfalskad religions, som lade löden för den ewiga sanningens ljus. Deesa minnen bära Gusiaf Wasas namn. De äro derjemte Swenska solfets minnen af sin egen bragd. Det folfets man har ingen menmista waru i djupare mening än Gunaf Wasa. — Etthundrade år hade Han hwilat, då grafwen öprnades för stoftet af den Sweriges bjelte, fom gjorde Sweriges namn till sostersundets för cen bygd i Sweriges rife, der war lefnads wäng nu ligger. Det födra Swerige fördes in ar Carl den tionde på en ny bana, ber nu invär bundrade år wälsignelsen bar wuxit. Det bar warit ett lyckosami folf, fom bort i detta söd. ra Swerige. Ser det folket tillbaka bortom ven tiden, Då isen bar de Swensla wapnen öfz wer Bält, få bade det ett fådernesland, fom egde def färtef: fer det åter till den tid, hwars rymbder slogos upp ar Konung Carl, få bar det ett sadernesland, der det folket bar leswat, för det mesta i frid och altid i fribet. Och under tidernas lorp bur den friden blifwit få djup och den friheten få fridfull, art årqwen det blo diga minne, fom betecknar öhvergången, icke längre närer söndrade känslor, men detta land, jom war danskt och är Swenskt, bar blijwit fris dens föreningelänk emellan Swerige och Dans mark. J Swenska färger fäder sig dep lyda, i Swerige bor def framtids hopp, oc Sweri: acs rätt och Srweriges fördel är dess egen. Men bär, barest Sweriges och Danmarks bistoria faller tillsamman, lifasom böljorna i Sundet bårute blanda sig ifrån den Danska ft dan med tem, ywilka skorja Swertges fult, och beggesitllsamman göra kwagen latt at: färdas, vär der gränsen är bestamd af naturen sjeli, men så att den förbinder länderna pä samma gång den säger, bwarest det ena börjar och Det ändra slutar, bär, om nägorstädes, rähvar fris dens ande efwer watienet. — Så blef krigets berre frevakiftaren för dogar, dem ban sjelf ej skulle fe, men med fiu fonertärdffa mod wonn pan åt det gamla Swerige den starkaste bor, gen för den Rällning i werlden, der, will Gud! det ffall få qwar, och för def wälständ fällor, der friska safter wälla upp, sedan annorstädes det bar blifwir torrt På djuvet för of och fråmmandes fötter trampa marfen, der Swenstt blod bar flutit under fegrande fanor. Jag menar att mycket annat bar gått ifrån of, ej blott främmande besittningar, men en Det af sjelfwa Swerige, den del wi falla Finland, men det fom Carl den tionde wann, will jag ide säga har blifwit qwar hos Swerige, men det har gån in i Sweriges lif, så att blod od ande äro ett. Derföre når Swenska bjertan tälja Swenska minnen, nämner tacksamheten Carl den nondes namn. — Men den nämner ide detta namn, utan att äfwen minnas ett annat. Der refer fig wäl ännu ett minne ur sekelgammal graf och talar om ära och lyckosam winst, om seger fom wanns och om sädernesland, fom bes warades. Del går en rökt öfwer skog och slätt i Skänes land, att en gång det landet war i fora od) minnet af def räddning har till sin fymbol det namnet Magnus Stenbock. Eti. bundradefemtio är äro förflutna sedan Magnus Stenbock med Swenska bondesöners blod strer in i Sweriges bäfder det Ordet att Carl den nondes werf fall ega bestand. Tacksam wördnad lyser frid fring bjeltens stoft, och samme ante, fom bår fridens bälsning till fordne sien. ver, fom blifwit wanner, fan ej återföra något annat swar än art den tappres minne blifwer. Mimnnets gacd egnas åt segraren wid Hang: borg. — Sådana minnen omswäfwa of I af ton. De uteslu:a dot ej andra, minst dem hwilfa äro of narmast. Dessa namn, fom fturentforpsen har fastat vå minnets stoldar, de utfäga ungdomens mening att afwen den feds naste tiden bar burit sin det till bäfdernas flat: ter. För deesa namn i mån af bwars och ens werkliga förtjenst, få ibland de Swenska som dem ijrån nordens öfriga lånder och för den aflägsnare framling, fom, förd i ett tandskap, hywilker ben tiden war Swenskt, bar det wars maste bjerta för Swerige, för henom Erust MoritzZ Arndt, och för sFinlands berömde mes tenskavaman Lagns och för honom, fom arbes tade sä troget och få fördomofritt för den Swens ffa folfngassans upplyoning, Thörsten MRuden: schold, för desse oc) för vilt hwad afningös wärdt wi sett förswmna, allt hwad goot och är delt nordens yäfder ega, utbringar jag nu mins nets skäl. För Loftets bägare talade Mag. Swahn. Derefter uppsteg Universitetets Rector Mage nij. Prof. Cor, Naumann och föreslog stalen för H. M. Kon, Carl XY. Skälarne för H. M. Konnuna Fredrik VIL i Danmarf, för den Kongl. Swenska od) Horrs ffa Familjen och för Unw:s Canceller, O. E. Grefwe G. M Sparre, utbragtes likaledes af Rector Magnn. Prof. Naumann. (Forts — — — Niksdagen. Rifäständens gemensamma öfwerläggningar i Jernwägslanefragan. (Foris.) Hr Ehrenhoff funn nutidens satsekonomiska läåror högst besynnerliga. Mu för tiden tyckes man antaga att mycken egendom utan skuld bes wifar fattigdom, och ewertom. Efter denna theori år Swerige wisfserligen på wåg att blifwa det rikaste land i Europa; men hwarthän detta ys ftem leder, wisar wår egen historia sorglig I åminnelfe och talaren beklagade att wår tid gripits af ett nytt slags fanatism: frihandelss fanatismen. Ctfarenheten har ådagalagt att jernwägarne I allmänhet icke bära sig sjelfwa, utan aft medlen till deras underhållmäste tagas från annat hall: Att nu för dem upptas ga lån år ingenting bättre än att upptaga ffatz terna på förhand. Man behöfwer penningar, heter det, till inköp af materialier och man mås ite köpa allting der det fås för bästa pris. Men bätire år att föpa dyrare för de medel man ager, än att skuldsälta fig för att köpa waran mindre dyrt. För genomdrifwande af detta skuldsänningssystem söker man nu draga med fig ett mäkiigt intresse nemligen de skuldsattes, hwilka säga, att det behöfwes penningar ilars det för rörelsens underlättande. Men på fås dant fått skola både handeln och nåringarne ruineras. Talaren wille doc ej helt och hålet motfåtta fig all ffuldfätming, han fann blott en jemufning härutinnan nödwåndig; men för att hämma den öfwerdrifna stuldsärmingen och förekomma dess wådliga följder sunnes blott ett medels: erporiförbud på silfwer. (Bifall och bras vorop från flera Bondeständets ledamöter.) Följden af 12millions länets upptagande war wisferligen en stegrad rörelse för tillfället, men efter några månader war förlägenheten större ån förul; sedelstocken minskades och det hår: slöt från den metalliska valutans utskeppning; importhandeln uppslukade penningarne, deraf uppkom strypning i affårerna och det blef omöjs ligt an betala 42-milltonsslånet. Ci län kun. de wäl eljest wara nytttgt och nödigt för Alt reda wåra intrasslade affärer, men om det nu föreslagna jernwagslänet upprogrå, så fomme wi dermed blott att intrassla den ånnu wärre. Bättre wore att till jernwägarne anwända bränwinsmedlen. Talaren hoppades att fiven ska folfet icke skulle uppoffra sin egen fördel för några börsmagnaters gunst, och att icke allas fosterlandskärlek skall wara få beskaffad, fom Gustaf IL Adolf fade om köpmännen, att de har de sitt fådernesland i penningeskrinet, samt att wi ide stulle göra wår frihet beroende af us ländska erekutionsbetjenter. ö Hr statsrädet Gripenstedt K. Maj:t hade uti fin nådiga proposition hufwudsakiigen föreflas git: att en summa af 25 millioner tdr måtte anwisas såsom tillgång för jernwägsarbetenas fortsättande och fullbordande under nåftinfun: dande statsregleringsperiod hwilka medel skulle anskaffas genom lån; att summan skulle förs delas uti dels ett utländskt, dels ett inhemskt lån, det förra med 20 det sednare med5 millios ner; att banfen ffulle deltaga med 6 millioner, nemligen med 4 uti der utländffa och 2 i der inhemska samt att liqvidationen af 12-milliondlånet skulle sättas i förbindelse med denna nya lånefond. Tal. delade hufwudsalligen de af Statsutskottet framställda åsigterna i ämnet, men han ansåg det anmärkningswärdt, att utskottet aldeles förbigålt vad K. Mer förefla: git i afsecende på den inhemska upplåningen, hwilken fråga dock så mycket mer hade borr upptagas till behandling, fom den ulländska uppfåningen fan komma alt blifwa beroende af huru man tänfer ställa med den inhemska. Tas laren fann med ilillfredsställelse. det ingen nekade, att det föreslagna beloppet af 25 millioner borde för åndamålet anwisas, hwaremot