vträtröfvaren i San Francisco, (Forts, sr. nr 27.) En timma derefter skyndade han omkring öfser allt i San Francisco för att skaffa sig underrättelser om den expedition till hvilken Martha och hennes broder hade sallat sig. Hans gode genius ingaf honom då en ljus idge, alt gå till Hosmer. Denne var jnst sysselsatt med att ordna en hel mangd kistor och lärar, samt att gräla öfver priserna eh skälla på bararne. Francis meddelade honom genast sitt ärende. — Min kare vän — sade den tjocke engelsmannen — jag håller just nu på med alt laga i ordning proviant, som skall sändas till den expedition hvarom ni talar, och jag amnar sjelf åtfölja mina varor. — När reser Di?.. — Om fjorton dagar. Så länge kan jag inte vänta, — jag reser redan i afton. — Men ni har ju ingenting i ordning? ... Pet gör intet till saken... — Nå, nå, gif mig å dagars rådrum, så reser jag med er. —Nej, jag kan icke. — Två dagar, då?.. — Ack nej, om ni visste, ihvilkelängestfullt tillstånd jag belinaer mig, så skulle ni ej vilja esvertala mig att dreja. — Nå väl då! — man skall åtminstone icke behöfva säga om mig att jog låtit en landsman ensam anträda en sa asventyrlig resa. Min commissionär kan ombesöria inpackningen af varorna... Men vår egen proviant, min vän?...