Helsingborgs-Posten – 29 februari 1860, sida 1

mn: eller nus td. ts irs ber: ems zare med nsen och rar, och tl. Jöre pd. . er: äter of 3 på lödr are alle telig star, gns. I bes hos em ind: ebr. j ri. efwe borg ASU ent, från näns )war 3000 )essa acker 4 e. gsna gens Ngds ffole lliga (dne, innes som van: fön nger. förs 3 de erna laget den stora folkmassan beswarades med ett mång: faldigt hurrarop; till slut exequerades en säng af skolungdomen, med ackompagnemang af musifen, ett föredrag mycket lyckadt. Återtäget till staden skedde i jamma ordning. De flena af deltagarne samlades i thealethuset, hwaromfring redan facklorna spridde sitt sken. Vers ume woro wäggarna klädda med grönt och prydda med wapensköldar och Magnus Ctens bocks porträtt. Först föreslogs ett lefwe för Hands Majs Konungen af Swerge, af fefte com mittens ordförande, herr doctor Netzler, hwilfen med de lifligaste burrarop beswarades. Äfwen bekantgjordes commilcen med telegram mer till och från H. M:t Konungen. Sedan utbragtes ett lefwe för Konungen af Danmark; derefter för dagens bjelte, af borgs mästaren Wejlander; ett poetiskt tal ofwer fält herrarne wid slaget, hwilket wi här nedan äro i tillfälle art meddela ; för CStenbodsvefcendenzs terne, hwilket i hiertliga ordalag beswarades af hans sonsonssonson och wackte mycken fenfation. Flera telegrammer, fom anlände och befwvara: des, meddelad bär nedan. Riksdagsmannen Ola Jönsson höll ett tal i bondeständets wamn, deruti han yttrade att anledning föres warit wid riksdagen till böndernas beslut, redan innan de förelommits of Helsingborgarne, an wäcka frågan-om en minneswård öfwer Mags nus Sienbock. Och ibland andra lyckade föres Prag må wi ej glömma ett af Hr doctor Sur zenbecker för Norge, hwaruti ban på ett ställe unrycker fig: mål funna bröder twista med hwarandra, men broderskärleken gör att de fåms jag återigen. Ett lyckadt kraftfullt tal ex tempore öfwer sesten af regementshästläkaren Petersen återgifwes här nedan. Herr Conful Rooth föreslog ant ett lefwe Åbortrnbringas för ordföranden och fejtlommis teen, hwaruti äfwen alla på det hiertligaste fått instämde, ob hwarigenom, såsom doctor Sturzenbecker uttrydte fig, de i festen dettas gandes tacksamhet för det goda anordnandet iilräckligt tolfades. Wisserligen år mycket mera mård: att omtalas från denna säkert för de leste deltagarne kära, mimeswärda dagen; men liden tilläter oss ej mera, och wi åro ej I tillfälle at kunna nu lemna flera af de lyckade talen. Huru en talare till fullo wärdigt prisade qwin:s nan bewisas deraf art en resande frågade: mår den mannen gift 7 och Då detta befwaras des med: nej, swarade den främmande: ja, e e jag trv. PL ei Närgäin att staden war rikt illus minerad, alt efter talen på theatohuset fera ins togs och att sutos den store Magnus Stens pocks ättling följdes hem. 2 lh de felteomumittend ordförande herr doctor Netzler ide glömt ott äfwen der kunde sinnas hjertan, tom klappade warmt för fosterländska minnen, och wille fira dagen ger nom någor owanligt, och hade herr doftorn der: före föranstaltat om en god middagsmåltid för alla jamt vå eftermiddagen foffe med bullar till. Hår nedan följer telegrammerna wid festen och de tal, wi åro itillfalle referera denna gäng. Stadens förman, ber handt. Hafström, ut bragte, å slansen wid Ringetorp, I följande orbolag ett lefwe för sgerwinnaren d. 23 Febr. 1710: Ii befinna of mid dessa Ringetorps wida fält, hwares: en gäng, för 150 är sedan, ute fämpades en af Swerges betydelsefullaste strider. Dessa slåtter bära i dag endast fredens och landtmannaidoghetens grödor, men i bistoriens wogna minne lefwer att de den 28 Febr. 1710 fuktades af dyrbart blod och att Sweraes fes nerrika fanor den Dagen mbe:ade fig steg för neg fram öfwer dessa iufwor, der sedan dep odlarens plog bar wandrar fin fitta gång. DÅ wi bär wid deta tillfälle fira erinringen om en stor bistorisk handung, g!ömma wi ide att De, bwilfa då woro wåra fiender, äro nue mera wåra wänner oc goda grannar, men just derföre funna wi också fira denna dag fom ar. liga Swenskar utan an någor missjörständ tderaf bör från någon sida upvstä. Men minnet om denna dag är framjör alt. minnet om den store bärföraren, fom på et odödligt sätt har sästat sitt namn till segern Prosten Mellins tal: Den 28 Februari 1860, Härförarn ensam vinner icke slaget, De djupa leder vinna det åt honom! I Sina stolta minnens sköna krets, Det gamla Fosterlandet, Nordens drottning, I medfödt Majestät sin thron har ställt. Med modersvallust sina ädla hjeltar Den höga räknar — dock — hon räknar icke, Men ser dem alla, fattar dem i ögat, I hjertat, i silt varma, djupa inre, Der hon förvarar deras dyra namn. Allt stort och skönt, från konstens lagerskogar, Från vetenskapens skörderika salt. Från krigararans åskbelysta trakter, Far rum i hennes moderliga barm. Der är ett hem för allt hvad ädelt tänkes, Hvad storsinnt kämpas och hvad herrligt verkas! Der gäller ingen rang i modershjertat. Det älskar alla sina, ålskar den,! Som offrar tyst sitt lif för hennes ära Och hennes väl, ej mindre högt än den, Som krönt sill namn med segrens stolta lager. Hur varmt är äfven hon ej värd att älskas! Hur skön hon breder ut sin sommarmantel Med ax och blommor virkad, och med bräm Af djupa skogar, prydd medgädelstenar Som himlen blå i sina sjöars vallen.) Och sjellens norrskenslysta diamanter Hon bär som smycken på sin höga panna. Hur skön hon är, när i sinzhvita slöja Hon sveper sig i vinternattens prakt För all i Sunden spegla sina sljernor! En sådan Moder, o, du hennes son. Hur skulle du ej älska, lefva, dö för henne! Det äraså skönt all hafva henne egnat Det bästa som Guds gnista, själen, tänkt, Det heligaste, som igenomströmmat Den himlens droppe, som är menskohjertat, Det högsta, som kan elda och bemanna En hjeltebarm till-en odödlig bragd. Var helsad då i7dag, i trofast kärlek, Du höga Moder, der du oss har samlat Till en af dina hjelteminnens sesterel Hell vare segrarn, som med snillets blick Och hjertats djupa, fosterländska värma, Flog till de kära Strandernas försvar Och prydde Sundets kust med segerfanan ! Och hell de hjeltar, som kring honom slöto De sköna leder! Må de kära namn Förvaras af en tacksam esterverld! Bennet och Ascheberg och Gyllenstjerna Och Ducker, Mejerfelt och Burenskåld Och Sparrselt, Palmqvist, Hamilton och Cronstedt, Med kärlek skola nämnas! De:som köpte Den dyra segern med sitt hjerteblod, Coyet och Falkenberg och Braun och Morman. Och Silfversparre, Bonde, hvile de Med sina hjeltebroders trogna skaror I soslterjordens moderliga sköte. I frid, som just de adla sallua vunno! Hell eder, dyra skuggor, Svenska kampar, Som sväfven drommande på minnets himmel, Som qvällens skyar sväfva, mildt belysta Af purpurstrimmor från det fjerran ljuset! Vi blicke kärleksfullt till eder hän, Yi bedje att en gång, om blodig härsköld An skulle slås och dånet vandra genom Den fria Nordens bygder, män som J Må resa sig bland oss och edra likar Ej någonsin i vara hem må saknas! Så vare festens mening här i dag! G. H. M—-n. Bataljonshästläkaren Petersens tal: Från Muomoelf och Sulitelmas snöbetäckta topp till randen af Olersjöns brusande wågor, stracker fig ett fort och herrligt Tand, det gamla Swerrige. Fast cer ofta ar kallt och isigt, klappar dock i def innewånares bröst ert hjerta warmt och bögt för Gud, Konung och Fosterland. Swenska folket war ifran urminnes iid fritt: