Tonen, hvarmed han sade detta, var dock mera vård, än äfven de mest betydelsefutla deklamationer och känslo-utbrott. Mamsell Martha satte sig vid den sjukes hufvudkudde och förklarade sin bestämda afsigt, att från detta nu tjena honom såsom sjukvakterska. Detta anbud, hvilket skulle anses löjligt i Europa, der man för Penningar kan få sig den utmärktaste vård, var i San Francisco värdt mera än någon kan fatta. Vid denna tiden kunde man icke ännu der få för betalning allt hvad man ville. Omöjligt var det dock ej, att mot ganska dyr contant erkansla kunna skaffa sig en sjuksköterska, men så kunde man då också i nittionio fall af hundra vara säker på, alt af denna blifva beröfvad allt hvad man egde, och man fick tacka till, om man fick behålla lifvet. i Af lätt begriplig grannlagenhet motsatte sig Francis några ögonblick Marthas anbud, men han kände sig dock i hjertat lycklig öfver detsamma, och antog det slutligen. Under 8 dagars tid höll nu Martha den sårade beständigt sällskap, och hans sillfrisknande gick fortare, ån man hade väntat, ty såret var i sjelfva verket icke så farligt, som det i början tecknat sig. Under de sista af dessa 8 dagarne hade han till och med erhållit tillåtelse att stå upp och tillbringa största delen af dagen i en kappa. Martha satte sig då allttd på en stol bredvid honom med arbetet i hand och pratade med honom, eller läste högt för honom ur någon bok eller tidning. Annu oftare underhöll hon honom med musik och spelade för honom på pianot hans älsklingsstycken, hvilka derigenom också blifvit hennes.