Helsingborgs-Posten – 24 februari 1860, sida 1

Korrespondens. Stockholm d. 20 Febr. 1860. Det stora slaget inom Niksständen angående jernwägslånet år utkämpadt och utgången war för mången en öfwerraskuing. Presteståndet och Bondeständet i samma led conira Ridderz skapet och Borgareståndet, som icke wilja ha mindre ån 25 millioner utländskt lan. Borgaz reståndets motioner ligga för öppen dag: mera uilåndfra penningar an hjelpa wår handlande werld samt bypotbefåförevingar och privarbans fer, men deremot intet inbemskt fondsystem, fom kunde absorbera om också en aldrig få liten kapitaldel för industrien oc handeln. Men den ledande principen för Adelns beslut är icke lika få flar. Hes Ridderskapet och Adeln ha många elemenier förenat sig: för de, som behöfwa penningar och deras antal är legio det förstås, få de, jom strafwa uppåt ministerhöjden, Hrr Bildt, Åkerman, Äkerhjelm m. fl., och slutligen en Del af regeringspartiet, Tom man öfwertalat och intalar att der wore Negeringens innersta tanke an lånet måne okas, fastän Regeringen tyckte det klädde henne bättre an framstå i en Sypartansk sparsamhetsdrägt. Det löjligaste af allt war att, nar man började agitationen, få bete det att man borde upp: låna en förre summa, för an ide wid nåsta Rifsdag änyo behöfwa låna, men detta skäl förföll naturligtwis, då man ide kunde genoms drifwa hela jumman; ide desto mindre genoms drefwos de af Konungen ide begårda fem mils lionerna, och hwilka bewisligen ide behöfwas under nåsta statsregleringsperiod. — Prefterffas pet, fom hade röstat för de tjugo millionerna, ångrade fig når de funno fig ensamma wid sitan af Bönderna och öfwergingo genast på Adelus sida, blow en inbjudning kom. Det Högwördige fäderna, Her Lindgren, Annerstedt m. fl., hade nog härd panna att helt lugnt förklata I plenum at de mid närmare befins ning hade ändrat tonfe och nu röstade för det bögre beloppet. Men ide nog med denna djerfs wa öppenhjertighet, Erkebiskopen begagnade får fom talman en ytterligare fint, för an försäkra sig om segren, derigenom att han, i ftåller att säsom förurwarirbrukligt först fråga ståndet om det widblef fit förut sartade beslut, nu framställde proposition på bifall till Adelns inbjudning, hwariqenom bifallandet af inbjudningen förs wamlades till japropontion och widdlifwandet af det förra bestlutet blef nejproposition, ett fått som möfjligen kunnar förwilla de voterande; och detta allt i den tydliga föreställningen att Regeringen få wille. Det lider intet twifwel att ide allenast majoriteren i Presteståndet, utan äfwen hos Adeln blinvit duperade af ett litet mot nuwarande Ministeren siendtligt parti, just under pretert att göra densamma en tjenst. Presteståndet har gjort en annan politisk faute just genom denna ofloka öfwergång, 1 hade der ide få hastigt ändrat öfwertygelje, så hade frågan blott fommit till Förstärkt Utskott, och då kunde Ståndet deruti ha insatt få säfra ans slagsfarlar, ati bewiljandet af det större lånet ändå warit såkert, derigenom hade man wunnit den högst wåsendiliga fördelen att Borgares ftändet, för att genomdrijwa sin älsklings:anse elt stort utländskt tån för ögonblicket, blifwit nödjakadt inwalja i der Förstärkta Statsuiskottet perjoner, fom gerna godkånna öfade anslag, och således hade man haft ganska många dans fer att få bewiljade de anslag, fom Borgares och Bondeständen nedjatt etter afslagit. Ådeln gick i denna fråga nåstan Borgarnes ärenden, förstås jemte fina egna, och de enda fom synas öfwerlistade äro då Presterne. Möjligen afs sågo Presterne ant winna Adem för fig i nägra kfyrkliga jafer, men jednan i ajseende på katekesutanläsningen funno de hur föga bewändt det år att lita på Adelno bistånd. Hr Tornets hjelm fortfar att jemte br Bildt stickliaast sköla trådarne till voteringarnes på Rodarhuset mas rionettjpeftakel. De middagar hr I. få frifos stigt gihver, will jag ide pästå wara någon causa efficiens sasom man uppgifwit, helst jag hört dellagarne beskrifwa desja falaser långt ifrån få lufulliska fom en tidningskorresvondent yttrat. Sättet att ta folk på den rätta fdan, är och förblir derwid hufwudsaken. Borgmås staren Trägårdh har långt ifrån samma talang. Genom siti alltför positiva språk inom Borgas reståndet har han der förwärfwat fig föga wånner, och likwäl ha omständigheterna warit ans la rått år fån de utg wå ger stä ny bit fä be in sä på — — — —— OS 2 — 40 3