8strätröfvaren i San Francisco, (Forts. fr. nr 21.) En djup rodnad färgade flickans kinder, då hon förrådde denna sin smärtsamma hemlighet, och tarar broto fram ur hennes vackra ögon. — Ack, mamsell, sade Francis, ni måste vara lugn och ej allttör mycket sörja ofver ert öde. Vi vilja se till, att nu så fort som möjligt sätta er i tillfälle alt förtjena ert uppehälle, utan, att hafva någon annan att tacka derför. — 0! min herre, huru skall jag kunna tacka eder för allt hvad ni gör för mig? — Åh! låt oss icke tala derom. Det är ju endast elt förskott, hvilket ni sedan vid tilisalle kan återgälda mig. Hvad förstår ni for arbeten? — om jag tors fråga ..... — Litet af hvarje, .. ty då min far var rik, erhöll jag en god uppfostran .. Jag kan sy, sticka, brodera och i värsta fall äfven gifva lectioner i musik, ehuru jag ej deruti eger någon synnerlig lardighek, : Dessutom kan jag tala Tyska, Spanska, Engelska och något litet Fransyska. — Har ni någon viss förkärlek för någon af dessa sysselsättningar? — Ja... hufvudsakligen för musik och teckning. — I så fall skulle ni vara tvungen att gå omkring i husen och informera — sade Francis — under det han rystade på hufvudet — och ni är alltför ung och skör, for att i en sådan stad, som San Francisco, böra göra det. Nej, vore det ej då bällre all länka på andra utvägar?... Hvad säger