Helsingborgs-Posten – 10 februari 1860, sida 4

ku plockar från stranden mång nickande ros Åc strör omfring lockarnes bädd, n blomma wid böljunde barmen derhos: Så skogsfrun i Sagan är flådd. Och hjertat det klappar få osäfra flag — Det stannar — det börjar på nytt — OM kinderna brinna af purpur ej swag, Fast morgonen längefen flytt. Hen blickar omkring fig, hon fer i det blä — Hon hörde wisst hjertat det slog — Hur tystnad än råder, det tassar ändå Kring henne få ensam i skeg. LJ Och grönskande alar sig sfilja itn Wod qwistarnes prassel vi braf, Ur närmaste busken. fom klöfs i ett nu, Stod gessen få prydlig och rat. Allt mera hon ned uti fällan då fer, Men ogat hos gossen den war; Och blommer der pleckas allt flera och fler Från vurprade läpparnes par. Hergrim.