Helsingborgs-Posten – 10 februari 1860, sida 2

bägarna upp och ned tills det kunde vara nog. Jag skall lära honom att veta m or e ss, ropade konungen. Tror han att jag har gifvit honom denna befallning for att chicanera det stackars folket. Han, svetsbof! Bönderna måste arbeta i sin anletes svett, och han ligger här så lättjefull och bortstjäler landtsolkets dyrbara tid och låter till och med muta sig. Usch! men jag skall lära honom — Och ånyo nedföll den obarmhertige käppen på tullnärens skuldror med behörigt eftertryck ; hans höga jemmerrop rörde ej konungen, men vål tullnärens dotter, hvilken soll på knå och bad om nåd for ladren. Vid anblicken af den älskliga slickan uppklarnade åter konungens ansigte och ett knappt märkbart leende flög öfver hans majestäts af vrede uppblossade ansigte. Nu först erinrade han sig det löfte han gitvit sitt lifs räddare. Stig upp! sade han till den på knä liggande tullnären. ÅJag vill förlåta er om er dotter gifver sin hand åt underofficer Dorn vid mitt regemente.? Ers majestät!? svarade Gregor, darrande, det står icke i min magt, jag har, redan i går, förfogat öfver min dotters händ. Hon skall gifta sig med bagare Schmuzel.? Karl, resonera icke! ropade konungen och höjde käppen. Jag kan icke älertaga mitt löste, pustade den ängslige tullnären, hvilken markle att hans angifna skäl redan mildrat konungens stämma. . Och jag vill icke att han förkrossar silt barns och en bra soldats hjerta. Jag vet