Helsingborgs-Posten – 10 februari 1860, sida 2

Nå, det skola vi väl se på stunden ; jag skall visa er huru J skolen bära er ål. Konungen lyftade sin store påk och bultade dermed så häftigt på porten, att till och med en döf borde kunna höra det. Herr Grezor var i den tron, att bullret kom ifrån de väntande bönderna, och kröp ned under täcket, dragande bomullsnattmössan ned öfver öronen. Ösver denna oforskämdhet blef konungen så uppretad att han slog ännu våldsammare på porten och lät lejonstämman ljuda, för hvilken hela hofvet och till och med den kongliga familjen darrade. Ut med dig, din björn, din lathund !? ropade den uppretade fursten. Tullnaren låt ändå vänta på sig. Vill du låta upp, din spetsbof! annars skall du få med mig all gora?. Andtligen behagade herr Gregor alt sliga upp; men han gjorde det i den afsigten alt holsa den som störde hans morgonsomn, med sina väldiga knytnafvar; det var längt ifrån alt han anade att det var konungen sjelf. Med denna föresats tog han den osver sängen hängande nyckeln, hvilken han helt sakta insatte i låset och omvred tills reglen från drogs. . God morgon, herr tullnär! ropade konungen till den osfverraskade. Den vigtiga kappen upplystades och oräkneliga kapprapp haglade på den breda ryggen, så alt både syn och hörsel förlorades vid denna oväntade helsning. 0 o d morgon, herr tullnäår! ropade bönderna med skadeglädje vid denna execution. Forgalves skrek och bad den pryglade om nåd; han kände nu igen sin konung. bet spanska röret gjorde un sin pligt öfver arm