Föregående tättegängspag afbröts förböret i anfeende till Amonellos wildsimhet. J dag war han lika wildsint, om icke wärre än förut. Emellertid började Hr Novini att för justering uppläsa för Amonellos det till italienska spräret öfwersatta protokollet. Amonellos, hwilken till en början pästålt alt han ide wore uråfiig as lienska ipräfet, nttrydte fig nu å detsamma mycket klatt. Under häftiga ätbörder yttrade han: jag swarar ide ent ord på hwad fom mig föreläses, utan gör hwad ni will med mig, bara det en gäng blir slut. Då domstolens ordförande genom hr Novini lät tillsäjga Antonellos att han skulle hålla fig ugn, ty i motsatt fall hindrade han målets af görande och förlängde derigenom fin fängelsetid, inwände Amtonellos bäfligt: Vag bryr mig ej om någonting, jag will ej wara längre i Swerge; en liten hund pinar man ide vå det hår fåttet, utan gör slut en gång — jag bar ej på twå månaders tid fått foswa, oh om jag mot morgonen skulle insomna, så bultar bewafs ningen på dörren och wåder mig — gör hwad ni will — jag swarar ej ett ord — jan skäms sj, om jag blir hängd eller mördad. Stnyv uppmanades Antonellod art lngmt ähöra protokollets uppläsande, men han inwände: Jag kan icke wara lugn; tala hwad ni will till mig, jag fan ej swara, ty genom mitt långa innespärtande i ett hål, der ingen menniffa salar till mig, har jag blifwit wansinnig — tala — tala — qv herrar, men gör snart slut. Derpå slrök fig Antonellos med handen omfring halsen. Åklagaren stadsfiskal Johnsson upplrädde derefter och yrkade, då Antonelles, trots förnys ade uppmaningar, fortfåtter sitt wåldsamma uppförande, ati målets handläggning måtte upps ssljutas till annan dag. Hättill lemnade doms ftolen bifall, och Antonellos, derom underråttad, swarade: Jag fan ej wara lugn och stilla; jag blir litadan hwilken dag fom helst. — Gör bara ett slut. (a. Bl)