—— ———— Små funderingar af Petter Nilsson. . A Susen, susen ewig: gröna stog ar! Jag lemnade fika gången Fredrita Bremer i Gräkland med fin platousta kärlek. Kanste förlustar hon fig nu fom baf på Rarnadjeng topp, der af lagern man stuggas. Men man fan äfwen i lagerlunden få hemlängran. De må wara få klassiska fom heist, dessa lager och cypresslundar, har man fett wåra swenska furuskogar, belit om wintern, då tusen Deman: ter och fritaller glittra i des Honor, kan man gripas af åtrå oti få fe dem å er, dersa majer sätliga funor i wär höga nord. Hon är dock swenska, wår voetiskt filosofista är drika, och hon sorgåter ide dernere I sodrens land, vo die curonen dläbm, wärt fattiga Swerige. Hon sander mål frän Athen, liffom upg från Gonstaminopel fin halsning till ve swenska ssogarne ob derföre ännu en gång: Sufn, fu sen ewigt gröna ffogar! Tå man talar om swenska ssogar, ligner det nära tull o hasde, att tala om — rÅbAN IB drufiwa, fom Alorde I fogar. Mannen hade stråtpacsion; den bekom bonom ide wäl, bers före ströök han med. Wi drufwer mera ide på tråd i Sweriges fogar. Men att tarka vå rådman Wi drufwa, utan att derje nte låfa vå Waxholm, der år omöjligt. Så san genom idengsoctationer Iorbolm kemma an ftå bredwid Athen. Hwem skulle wal kunana ana någonting sädant? Och Då man talar om Warholm fan man ide undwika att tala om :adman Rathsman. Het war honom förbehållet, att gifva YVars holm dess fora ryfie. To bear not, to be that is the question. Det fan med mycket skal sagas om herr Rathaman. Han unde wara, ban kunde icke wara. Han kande wara riksdagsman i cenna stund; ty han ar deriill wald ide af en stad allena, utan of twenae: ?arbolm od Zhorehalla. Det inger ressekt menar jag, herr Rathosman kunde icke wa a —;;r:r — ——————