Dödsfall. Alt Herr Majoren och Riddaren af Kongl. Svärds-orden, samt Innehafvaren af Carl XIV Johans-medaljen, NILS ARVID BJURE, född den 20 1789, stilla afled i Engelholm den 22 Januari; varder endast på detta sätt vänner och bekanta tillkännagifvet. Engelholm den 23 Januari 1860. ÄAÄÄA EE AR. pronen och Kyrfoherden wid Tommarrs och jegrie Församlingar Magister Joban Bruzes afled i Tommarps Prestgärd den 20 Jan., är. — Handlanden C. P. Sjögrens ömt ade maka Catarina Cbarlotta Bieth, afled i nbrispamn d. 20 Jan., 30 är. — Georg mps och Sopbie Camps, född Märtensson, n Ernst Wylbhelm, efter en lifseideläng sjukn, afled i Öfraby Prestgard d. 20 Jan., 3 9 mån. al. J Skäsfea Hofrätten expedierade D om ar. Den 20. Emellan Snickaremästaren Jonsi Carlskrona samt Smedmästaren Pettersderstädes; j. Husaren A. Mob, i Mannes ja samt Aboen Ola Jönsson i Araslöf m. Hamelsbofbållaren Wahtman i Carlsfros samt Snickaren Sjögren m. fl. derstädes; poralen Nönn i Nobbelöf om. fl samt f. udemannen J. Olsson i Longsjö; Enkan elie Stenroth i Carlshamn samt Enkan enborg Bengtsson derstädes; Åboen Jöns Sson i Köinge samt Mjölnaren Johan Pers derstädes; P. Jngemansson i Thomaboda t Sissa Hansdotter i Tosthult. utslag. Jen 17. J beswårsmål emellan Åboen I. sson i Kattslösa samt Kronolänsmannen N. mberg; Magistraten i Malmö samt Smeden Nilsson derstådes. Den 18. Uppå revisionsfan af Enkan Cecilia Andersdotter i Nys sa. Angående före häktade HFältningsfångars Rer G. Westberg och N. P. Lundberg. Den J beswärsmål emellan Trådgärdsmästaren oo Persfon i Walleberga samt Åboen S. sson i Löderup. Uppå beswär af Koppar: aren Rundftröm i Hörby. Åboen B. Kjers sson i Önnestad, Ola Månsson i Stags Å. Bonde Hansson i Leqewed, Landibrus n G. W. Stiridde i Askaröd, Hustru Helena ble i Carlskrona. Åboen Ola Swensson togbro, Skräddaren Magnus Pettersson i idlin, Drängen A. Nilsson i Kalsjöbult, dsfiskalen Rosengren, Skräddaremästaren rn i Landsfrona. Fiskaliskt ätal mot Hof is-Notarien v. Häradsh. Wengberg. I ans ing af Drängen Jöns Carlssons i Snorrarp vår. J beswärsmål emellan Torparen Ber fon i Södra Kopparetorp samt Mjölnaren Ston i Christianstad. — ——— Lediga tjenster. irarebefatmingen wid Neder Toraeå försam3 fasta folkskola (ny ansöfningstid); föfans som böra ega fullständig insigt i finska fpråanmäle fig hos skolstyrelsen, Harparanda lNeder-Torneä. — Tredje rummet å Å förflas till folfffollärares och dermed framdeles föree flodares och orgelnistbeställningen i Hofsta amling, sökes hos skolstyrelsen derstädes, uns adress: Örebro. — Fasta skolläraresysslan onstocps socken, sökes hos pastors-embetet tädes. under adress: Höganäs. — Klodtare: allningen i Kulltorps församling af Werjö , sökes hos paftorkrembetet derstädes, under fr: Wernamo. — En skolläraretjenst i Lungs ds församling, sökes hos pastorsembetet der: es, under adress: Christinehamn. — Låras :nsten wid Hernösands folkskola, söfes hos tyrelsen derstädes. —f4 vår tid, då anspråken på humanistisk ning tvinga en stor del af det uppvexanqvinliga slagtet att sora ett alltför stillainde lif, hvarigenom sjuklighet o. kroppssvaghet grundläggas, tyckas Gymnastiska ngar vara af behofvet i hög grad påkalsig, söka härstädes inratta en Gymnastikskola för flickor. För deltagande uti dessa Gymnastiska öfningar, hvilka komma att anställas uti härvarande Elementarläroverks gymnastiksal Onsdagars och Lördagars eftermiddagar kl. 14--15, erlagges 5 Rdr Rmt i terminen. Helsingborg den 24 Januari 1860. O. F. Widerström, vid Gymnastiska Central-institulet examinerad Gymnastik-lärare. herrar ledamöter kallas härigenom till ärssammantrade å Rådhuset nästa Söndag den 29 dennes kl. 4 e. m. Innehafvarne af 5 st. notböcker, tillhörande Brandkärens Sångförening, behagade innan denna sammankomst, desamma återlemna till kyrkvaktmästaren Schmidt. NV. Petersen. Det å Worups:Tånge d. 31 fifts lidne December strandade Engelska Jern: Äugffepvet Glemeral Cod: rvington af 371 Tons drvägtig: bet, med qwarståcnde skrufmachin å 60 Hästfrafter, kommer att få: fom wrak, enligt derå hällen laga besigtning, förs asjas å offentlig Auction vå strandningsstället Fres dagen den 27 i denna månad, kl. 12 f. m.; och näftpåföljande dag Iden 28 dennesJ klockan 9 f. m.: bortauctioneras å Skeppsbron bär wid Staden famma fartygs Inventarier, beståcnde af Ankare, Kettingar, Spel, Segel, Tågwirke m. m. Warberg d. 17 Jan. 1NG0 P. Bagge, v. Consul. Lördagen den28:de dennes Fl. 10 f. m. lås ter Hemmansegaren Per Andersson å nr. 17 Filborna försälja en del på rot staende skog bes stående af Björf, Ahl och Asp, med beralningös anständ till den 28 nästkom. Avril. Berga den 23 Januari 1860. O. Möllergren. Euligt Creditorernes un Landtbrukaren C. I. Lundbergs vå Carlsfelt konkurs fattade beslut, kommer Konkursmassans fasta egendom, bettäs ende af InfodnesFräljelhemmanen 234 mil Nr 2, J mil Nr I och ,,, mtl Norraby, i Jireköpinge socken, samt åÅÅ mtl aj fåteriet AVideröra, inom Ottarps socken, Luggude härad och Malmöhus lån, att utbjudas till förfåljning wid aufiion på stället Lördagen den 18 inftuns dande Februari kl. AT f. m., och med tilltrå: desrått den 25 nåästpåföljande Mars, först Mi deröra särskildt och Norrabyhem manen för sig och sedermera hela egendomen tillhopa. Till denna egendom, fom år försedd med boz ningsoch förre ladugärdshus, höra 244 minnes oc 23 kappeland, deraf 44 tuwunnes oh 14 favre: tand tillhöra Wideröra fåteri. Belägen på omfring 2 mils afständ från städerna Helsingborg och Landskrona, är egendos men, oberäfnadt åbyggnaderna, den 7 sistlidne November af Domare och Naämnd wärderad till 61,179 ror 6837 öre rmt. — Jordmonen år djup swartmylla på fer: och mergelbotten. Närmare upplysning om egeudomend beffafs fenhet lemnas på stället af Landtbrukaren Lunds berg. Helsingborg den 20 Januari 1860. Sysslomän. Prenumerat:on å Tidslrift för Landtmannas och KommunaLk EEo: nomien fan werfställas ä rifets alla poffons tor od) boflätor. Priset å årgången, utgör rande 4 häften, hwardera om fyra ark, dlis wer såsom bittills: i Upsala bos Redaftionen 3 Ror Rmt, i Bokhandeln samt på Poffontos ret i Upsala 3: 50, och på öfrige vostkontor med tillägg af wanligt postförwaltarearfwode. Första bäftet för nästa är utgifwes omkring medlet of Januari månad. Korrespondens. Stockholm d. 21 Jan. 1860. Min knappa tid tilläter mig icke att så ofta, fom jag skulle önska, meddela några sadana tres ferater frän Bondestandets öfwertäganingar, som funna wara af innresse för Helf.. P:s läsarc; i dag mill jag lifwal gifwa dem del af den dö: kussion, fom hölls i bederwärda ständet den 3 Dec. 1859, wid remiss af Carl Job. Smwenfens från Calmar Län motton derom, att qwinna, fom wisar fig innebafwa erforderliga funffaver, må funna förordnas till för henne passande tjenstebefattning. Härwid begardes orde: af Nobert Fr. Gross från Calmar län, fom yttrade fig skriftligen (mnstämmande med motto. nären). Josef Oacar Almqwist från Norrbottens län: Jag bade ide tänkt yttra mig öfwer frås gån sädan den blifwit of Swenfen wäckt, men med anledmna af Grof nu afgifna yrtrante will jag unala min mening i ämnet. Åiwen jag byser i likhet med nyssnamnde ständsbroder mycken ömhet för wåra awenner, men of Den: na anledning will jag äfwen förskona dem från få många obehag fom möjligt. Man wet att med telegrafen afsandas underrättelser om de största bemligbeter, bwilfa en bwar wid strängt answar är forbunden att icke upvenbara. Man känner äfwen sedan gammalt hwitlken tung börs da, bwilfen for olycka en bemligbet är för en qwinna, få snart hon ide får ypra densamma och att hon sållon kan motstå naturens kraf i denna del. Hwarföre skola mi då utsätta bene ne för få fora obebagligyeter? Widare föres fommer få mycket annat wid telesraffiationer, fom qwinnor bafwa frvårt att reda fig men, sörutsatt att de derstädes äro anställde säsom tjennemän. Et fel uppstär t. er. någorstädes på telegrafträden. Hon mäste resa ut vå Ii uten; uppsöka det söndriga stället, uppresa, med telegrafwaftarens tillbjelp, en stege mot en hög swigtande telegrafstolve, samt börjar så den wådliga färden till def topp. Hon bar wisserligen fin trogna telegrafwakt, som, stäende nets under benne, fastbäller stegen, men man fan wäl i alla fall tänfa fig i hwilfen obebaglig beläågendet bon mäste befinna fia. Äfwen wid sieltwa siotionerna kunna felakrigherer urpstå, fom äro vänt kinkiga och swåra att bebandta. Således anser fog att wåra mvmnor ide böra eana fina frafter ät telegrafwerkets tjenst, utan deremot försöfa dem i rostwerkets, eller i förs fans såsom organister m. m. Att säsom Smwens sen söreslagit, anwända bäde män och qwinnor wid telegrafwerket, duger ide. Per Östman från AVeftersNRorrlandg län: Det fäanar mig werkligen art Almqwist, sedan ban afskedat wåra qwinnor från telearafwvers fet, ätminstone lemnat dem plats wid orget verfet; möjligen skall dock snart någon annan försöfa art fördrifwa dem äfven derifrän. Bengt Joh. Holmlin från Bohus län: Es buru warm mån jag ån är af irihttsideer och eburu gerna jag an will bylla dem, så mäste jag dock instämma med Almqwist i bans äftat med afseende å qwinnans olämplighet för wiss sa tjenstebefattningar. Carl Joh. Swensån. Jag werkligen bee klagar an Almawist tagit min motion för et skämt, tå jag deremot med densamma åfoftat det djapaste oc renaste allwar. Det ar dock förflarligt Då man betåänker att Almq vist sjelf är eller ätminstone warit tjensteman mom tele: grafwerfet. Owad de anmarfta olågenheterna betraffar, tror jaa icke särdeltrs mycket vå Der vag werklighet. Eit barn, on smedpsijle fan ju vå några minuter laga en telegraftrad och då tilltror jag äfwen wåra bändigoa och rådiga qwinnor att funna gå i land med ett dylikt sltorwerk. Det ligger sanning alltför stor wigt derpå att wi egna någon urpmarksambet åt wås ra wärnlösa qwinnors framtid, ty wi vafwa för of sjelfwa tagit alla fördelar oc ät dem deremot lemnat alla försakelser, alla umbirans den. Detta ar dock hwarken rättwist eller bes derligt. Swen Rosenbera srän Cbristianstads lån: Det torde få antagas ant frågan nu ger nomgått sitt löjliga Radium och att detallvars samma återstär, ty den äger i sanning en rätt astwarsam sida. Jag anser det icke wara rätt detta beror ju uteslutande på hwad bon passar till, sammaledes fom wi ide på förband funna om oss sjelfwa fåga bwartill wi duga, något fom mästefmedelst försök utrönas. Motionen är alt för djup att deröfwer föra ett tomt gyc: fal, och jag förenar Mig med motionären tune der förboppning att ätminstone något godtzoch tisljredsställande resultat måtte ur bang frams ställning härflyta. (Forts.) — — (Jnsändt.) Sedan man nu upphört, i det närmaste åts minstone, att orda om grefwe Anckarswärds motion angående revision af det swensk:norska unionsfördraget, en motion, hwilken nog ändå ide war hwarfen få hufwudlös eller fålobefis gad, fom mången påftått, har man mi fått er annat ämne på tapeten ar twista om, Nems ligen hr Dalmans yrkande, att norska ftor: thingets beslut om stäåthållare embetets afffaf: fande, icke måtte bifallas, med mindre swenska ständerna dettill gifwa fit samtycke. I fig sjelf betraktad år saken wisserligen ide myckel wård att twista om, tv Swerge fan hwarken hafwa godt, eller ondt af, om en ståthållare finnes i Norge eller icke; men, såsom en fråga rörande unionsfördraget, är den deremot af ganska stor betydelse. Wi wilja här icke orda om Sweriges och Notriges förening widare, än alt wi påstå, det en förening omöjliga fon fomma till stånd utan till följe af ömsesidig öfwerenskommelse emellan föreningens medlem mar. Nu är det ett obestridligt faktum, att föreningen mellan Swerge och Norge grundar fig på en sådan öfwerenskommelse emellan norska folket och det swenska, genom hwardes ras resp. deputerade, men ingalunda mellan norska folket och swenska konungen i fin person. Detta, tyckes of, har br Dalman ganska tyd ligt ådagalugt, såsom det oc ådagalägges deraf, att föreningsakten år undertecknad af bäde norska och jwenska deputerade. Det är ju et flags sta sfördrag, som ide fan till någon del rubs bag ar den ena kontrahenten, utan den andras samipcke, så framt ide rubbningen skall äftavs kommas genom wåld; owilket wi dock förmoda att Norrmånnen icke wilja försöka, emedan får dant sannolikt ide skulle gagna till något. Wår åsigt år alltså den, att Norrmånnen ha lika litet rättighet att ändra ifrågawarande grunds lagsparagraf, fom Konungen har att stadfästa en sådan ändring, utan swenska riksdagens, d. ä. swenska folkets, medgifwande. Menswe inse ide hwarföre Swerge skulle wilja hindra oftas nämnde grundlagsparagraf; ty Swerge har ingen fördel af att den qwarstår oförändrat, lifajom Norges frihet alldeles icke blifwer större för det den förändras, eller borttages. Det är emellertid icke swårt att inse orsaken till Norrmännens enwishet i detta fall. De hata allt, som är swenskt och hafwa i alla tider welat, fom man säger, topprida swenskarne. Hade paragrafen icke innehållit, an en swensk funde förordnas till stäthållare, lifas wäl fom en Norrman, hade fråga on ståthållarskapets urphörande icke hetter blifwit wäckt. Att Swergqes ständer jnst derföre hafe wa prolesterat, må ide förefalla någon unders ligt. Det har under sednare tiden uppstått ert ganska obehagligt förbållande emellan de båda folken, eller fanske rättare, emellan pressens ors ganer i de båda rikena. Brödrafolk hafwa de emellertid aldrig warit och kunna icke heller nägonsin bliswa det. Ått Norrmånnen kastar stridehandsken, år dock obestridligt, och att Swe rige i sitt förhållande till Norge alltid warit styfmoderligt behandladtär lika odestridlig.. Wi minnas ganska wäl en händelse, fom 1848 tilldrog fig i Landskrona ob då wäckte mycker uppseende. En norsk artilleriunderofficer stack bett enkelt ihjel en sergeant wid Wendes ars tilleri. Saken handlades wisserligen flera gåns ger wid frigsrätt, men Norrmannen blef icke Dömd efter swensk lag, ehuru brottet skedde i Swerge. Wi erinra ass ide heller någonsin hafwe hört om, eller hurudan, dom fallit i denna sak. Lagqe wi nu härrill en liten bes råttelse, fom nyligen stod att läsa i MNya Days ligt Ullehanda och lyder sälunda: i ett såällskap inom den högre societeten härstådes (Stockholm) hände för några dagar sedan, att ett ungtfrun: timmer af nyfifenhet begärde, att få närmare bese en för henne owanlig dekoration, fom en