Helsingborgs-Posten – 23 januari 1860, sida 3

Jag lyssnade nyf till ev förtjusande fåna — fade en una sprätt till ett mycket obserweradt fruntimmer — ni sjunger fom en engel.. — Jag, min berrr? frågade bon förwäånad. Mi irrar er besiändt. Jag spelade nyss viano, och min bund, fom ej fan tåla musif, tjöt under bela tiden på ett werkligt störande fått. — Himmel, bwilfen förwillande lilbet! utropade sprätten, för att godigöra sitt misstag.