belt nyligen , i bwifen ande. an Helfings e med inges bamnens förs i wäl är det arannar i beslut rörande en på Konal. ding anstalld ndets deffafs å länders — Sjolaptener tt land dbäfs t sasom före tta land är jo IBedotids emmanet Durs nigna mafars van, bau förd 1 Habo d. wer 101 år satter sig mem Gubben, fom al hörsel, lär i äro stumma iv pod; och ill utan NÅ nga tefnatds i frid? — — —— derom gjord raren och rid. gare tjenfiles I månads slut ördnat v. bär defifrettrare: en fortfaran idinge Embe: e. Landefonvs ra cch IWBes itta Däåraberc åraböffrutnvas wara af anse rad under nu (Sk. P.) A —— ar en politiska riden ) m. r. N:o 7.) et om fol: ma MAmeric den?. Det röjda hivar: u Förenta ra erkänna icke om, att n wille gör synas blifs ögt fom oc sharlestown en freas andra pris, frafte frea: ofaler egar: ade MNearers rade. Man ankees, hu: liksom wår flandtbrufö: rar, får od) terade Nea: indersokt des i man fän: kan wara, näter hans satser. belönta Negrerna blifwa lika omforge: fullt fodrade, som en importerad oxe af Ayrshirerace. Jag gör ett hopp från Amerika äter till Europa och) stannar i det klassiska Grekland. Hwem möter mig der, om ide en landsmaninna, fom gör det Swens ffa namnet ära? Fredrika Bremer befinner fig i AMthen, det werldsbekanta Athön. Hon bör naturligtwis fåfom en nyhet wara särdeles wälkommen för As thenienserna; ty ?de af Athen akta på ins tet annat än att säga eller höra något nytt?. Jag fan undra, huru Grecerna ftola falla henne: Fredrika Bremer. Det blir nog icke få lätt att öfwersätta hens neg namn på Grekiska tungomälet. Mäns ne professor Ek tilltror den nyutnärans de professorn i Grekiska wid Lunds Unt: versitet Linder förmågan att funna Åters gifwa det namnet på Grekiska? Fredrika Bremer har sanning icke ett ringa mål i sigte: Hon mill göra sitt namn lika werldsbekant fom Greklands yppersta mär stares. Hon skulle fatta fig lycklig, för ger hennes panegyrist i MNya Pandos ra?, ,om hon i något af fina fommans de werk skulle funna betala Grekland nås got af den skuld, hwari hon står till dets samma för fin bildning,. Säledes fan man wänta, att hennes näfta arbete blir strifwet på klassisk grefiffa. Gör mig det efter, professor Linder! Hon är för öfrigt mycket widtberest, den kära Fredrika: ?bär Lunkentus i i bes nen jemt,. Nyss war hon i Jerusalem: och derifrän till Konstantinopel, och nu i Athen. Man skulle tro, att hon foms mit till Athen för att hålla fonventik: lar för Grekerna, hwilka att döma efter Lotsen Autonellod historia mäste ännu lefwa i sin gamla klassiska hedendom. Men tack wackert: hon aktar sig nog derför. Härnere umgås hon helst med Greklands skalder och tänkare. För icke längesedan lät hon oss weta, att hon läst Euripides: nu sysslar hon som bäst med Plato. Det är mångsidighet i bilds ning. J Swerige predikar hon driften: dom i Magdalenahem och eellfängelser; i Jerusalem bränner hon waxljus i den heliga grafwen; i Konstantinopel läser hon Alkoran för Sultan, och i AMthen umgås hon med Sofolkles od) Euripides, Plato och Aristoteles. Hwad srola hens nes wänner, i Stocholm, lektor Elm: blad och friherre Ahlstromer, magister Rosenius och grefwe Liliencrantz tänka om fin fåra Fredrika, utt Hon fysfelfät: ter fig få mycket med denna merldenes wishet, od) låter fig bortröfwas af phi lofophia och fromt bedrägert?. De ftul: le nog helst fe, att hon blefwe Brefo: men en galenftap?. Men pass för det. ?Hjenned romaner äro inga tomma fans tafifofter, heter det i Nya Pandora, utan filosofiska afhandlingar, fom full följa ett högt socialt mål. Mannen, fom stref få, bar wisst ide läst hennes Hertha. Annu en nyhet får man wes ta tMya Pandora?. Sjelf förklaras de hon Plato för sin store lärare. Det är owäntadt att höra. Jag har eljest alltid bafwit det få för mig, att Det är att hoppas, att de pris: —— Hon har säledes öfwergifmir sin första kärlek. Riksdagen. Bondeständet. Wid diskussionen om Ör Dalmans motion ang. norska stätbållare-embetet yttrade fig bland andra Ola Jönsson, Nosenberg, Nils Olles son och Per Nilsson emot motionens fyfte. Diskussion i bewäringsfrågan. (Slut fr. föreg. ur.) b5wen Heurlin: Sedan jag begärde ordet, har hela ständet och äfwen jag instämt med vice talmannen detta anser jag för den wadras ste opinionsyttring, hwarföre, och då jag ej haft tid att jemföra det kongl. sörslaget med kommitens förslag, jag afslär från att ytta mig i detalj. Nils Olsson hade äfwen blifwit förefome men af vice talmannene yttrande oc åtnöjde R med att instämma med honom; men wille likfwäl tillägga den anmärfningen, att der ifielfe wa propositionen blifwit erkändt, att den nuwa. rande bewäringsskyldigheten år synnerligen tryce kande för jordbrufet, hwarjemte han wille ut tryda den förhoppningen att i sammandang med den kongl. propositionen de i ämnet af talaren och flere andra af ståndets ledamöter wäckta motioner måtte tagas i allvarligt öfwerwägande. Nils Swensson i Ebbarp: Äfwen jag har instämt med vice talmannen; men jag wil lite . svål utbe mig få tillägga några ord. Då 1812 årg ständer ätogo fig bewärinsspligten, få funs de talaren ej tro dem hafwa anat hwilken ute sträckning detta åtagande skulle få, synnerligen ide att det skulle gå derhän det nu kommit. J hans ort har man försport den strängaste förkastelsedom öfwer denna utsträckta beavåringgs tunga, och man må ej förundra sig deröfwer, då man ihägkommer huru mycken dyrbar tid just under den för jordbruket brådaste delen af året åmär till mönstringar och möten. Klagvs målen funna således ide anses sakna skäl. Frame tiden får urwisa, om någon nytta uppkommit af den 1812 åtagna dewärinaspligten. Om den kongl. skrifwelsen af den 27 Februari 1858 innefattar någon rimlighet i bewäringspligtens udftrådning år ej wärdt att tala, då det ej fan hjelpas, efter det rikets stäånder wid sednaste riisdag beslöto densamma; men det mäste was ra fritt för representanten att öfwerklaga hwad han finner wara icke nyitigt. Särskdildt wille talaren fästa ulskottets uppmårksamhet på det nu föreslagna nya sättet an ätkomma folkets penningar. Förut har bewäringsynglingen haft rättighet att lega en annan person an fullgös ra den honom åliggande bewäringspligten. Men nu will man att han skall få rättighet attfris köpa fig med 100 ror från skyldigheten att ins bemta den öfning, fom behöfwes för hans del tagande i landets förswar, och likwäl wid ins träffande krig träda under wapen i aktiv tjenst; hwav nytta deta sammanskott af penuingar fan göra wet ide talaren; han tror twärtom an förslaget är hwarfen nödigt eller nottigt. Det wore då bättre, säsom hittills, att teyningss räncn finge owarftå utan något annat twång an At sätta karl för sig. Det nya sättet wore för öfrigt ett gynnande af den rife, fom fås lunda i fredstid skulle undgå olägenheterna af bewåringspligten framför den fattige, fom ej bar några 100 rdr att uppoffra. Slutligen önstade Nils Swensson att u skottet måtte taga de i bendeständet wäckta motioner i ämnet i noga grant öfwerwägande; de äro ett uttryck af fols lets obelåenhet med sernaste riksdags ätgörande i safen. F. vice talman Per Griksson oc) Cars Gustaf Åndersson instämde. Per Nilsson i Cspö förklarade fig förhins drad att yttra fig i petalj om förslaget, enär den kongl. prepositionen få fort tid hwilat på fråns dets bord, ati man ej hunnit nöjaktigt taga del af def innehäll. Enligt talarens uppfatining war meningen med bewäringeno inrättande 1812 att den skulle wara till landets förfwar, ifall fienden sökle intränga i landet, ty om omwintenes ra skulle tänka på något eröiringskria, det funs de talaren icke förutsäna. Emellertid år före swarswerket, enligt talarens uprfattning, ide nöjaktigt betryggadt genom denna inrättning, caftadt ick affanaft hen Annd AMON öfwe