ligtelse att i farans stund, antingen sjelf ellet m annan, bidraga til fäderneslandets förs r. Men emot denna likhet för att deltaga ndets wårnande emot fiendtligt öfwerwäld, fomitns förslag i strid, då derigenom förs les, att berörde ällggande skulle få med ingar lösas. K. M:t fan. säledes ide bis detta förslag, fåfom allt för mycket afwis e från grunderna för bewåringginråttningen, 1 denna anstalt genom fungliga fungörels en 27 Oktober 1812 blifwit införd, och fet äfwen uli den allmänna meningen ide hafwa an förwänta understöd. i sätt redan blifwit omförmält hade komi, g förelagdt att uppaifwa lämpligaste sättet verkställigheten af Den älgärd, att af årets 4 wapenöfningsskyldiga klasser uttaga ens ett bestämdt antal, förslagswis beräknadt 0,000 man af hwardeta klasjen; och vm ena sidan måste medgifwas, att ett strängt illande af en wiss siffra i dena falllskulle merubba den jemlikhet i skyldigheter och heter, hwilken emellan samtlige de bewäkyldige bör ega rum, anser K. Mt dock i alltför: wigiig för att förfalla endast af rsaf, att vensamma icke i fin helhet fan 1 tillämpning. let, fom härutinnan bör sökas, är att, ibehällande, få widt som möjligt år, af lifa rät, och utan att afstå något, som kets förswar ar nödigt, få det nu alltför antalet af ärligen erercerade bewäringse förminskart, dels för att bereda stalsbesparing i de härmed förenad: kostnader, ls för winnande af den ur militårisk ivrs wigtiga fördel, att de, fom till wapenöfammandragas, må kunna uti frigatjensten inläras ån fom med det nuwarande ftoalet i jemförelse till det fåtaliga befälet n kan förwämas. ta syftemåäl anser K. Met sill ice ringa ana ernås, om den nuwarande legningds komme under fredstid att upphöra, men t de bewåringsskyldige medgäfwes ant, tlaggande af en lämplig afgijt ull ofta: inna. befrielse från wapenöfningarne. Vie dct skulle wara mindre wälbetänkt, att g minska tillgängen på manskap, så är der freden mähända mindre behöfligt att manskapet wid wapenöfningarne alfa som erfordras för den aktiva armeäns e på krigsfot, och åtminstone alldeles opår att öfa antalet af ärligen erercerande dofarlar, hwilka för öfrigt wid flera tillfåls igt hwad erfarenheten ådagalagt, medföra a olagenheter. K. M:t anser derföre fås winst för bewäringsinrättningen, att fredslid alldeles befrias från legda Fars Ren om legningsratten under freds:id kall a, år likwäl under närwarande tidsföre en, då behofwet af arbetskrafter för jords och öfriga näringsgrenar är särdeles stort, å blond de bewåringsskyldige funna finz dana, hwilfa, inlärda i wissa yrken, åf der en fortare fränwaro ide låteligen if andra ersättas, onekeligen med billigs erensstämmande, att ide helt och håller betages bewäringsskyldige, fom sådant itt frigöra sig frän wapenöfningarne. an befrielse anser K. M:t böra erhällas en afgift till staten, bwilken lämpligen unna bestämmas i ett för allt till 100 örande, under nuwarande skyldighet till tvenne års wapenöfning, 50 rdr för hwartdera äret; dock K. M:: förbehället att öka eller mins frå denna afgift med högst 20 tor, derest det skulle wisa fig, att de bewäringsskyldige i all mänhet wille af denna Unvåg till befrielse sig begagna i större och mindre mån än afsedt wore, DÅ med afseende å behofwet af ererceradt bewäringåmanskap till den aktiva armeng och flottans förstärkning wid utbrott af frig, rättigs heten till befrielse från wavenöfningarle under fredstid kunde utsträckas till minst halfwa an talet af de ulskrifningsskyldige, torde anledning ei förefinnas att befara, det ju icke alla, som sådant önska, funna deraf blifwa delaktiga; men för den oförmodade händelse, att flera ån halfwa antaler skulle dertill sig anmäla, borde genom lottning wid mönstringstillfället beftåm: mas, bwilka bland de söfande måste i wapens ofningarne deuaga, säwida ide K. M.,, efter anmälan om förhållandet, funne skål att lån äfwen dessa befrielsen tillgodonjuta. Genom denna förändring, såwäl i legningsrätten, so an i den nu stadgade owilforliga wapenöfningssfyldigheten, skulle winnas ej allenast de hår of wan nåämnda fördelarne af minskad ererciskostnad för bewåringsmanskavet och af möjligheten till bättre öfning för det årligen erercerade nedsatta antalet, utan äfwen en utwäg alt, utan öfande af statsutgifterna, funna widtaga beljor liga ätgärder för befälsbristens afhjelpånde eller förminskande medelst de inflytande wapendfe ningsfrihersafgifternas anwåndande för detta ändamål. Af dessa afgifter borde nämligen biidas en bewäringafond, från hwilfken, efter K. Mets disposttion, skulle bestridas kosenaderna för befälsämnens danande bland b wåringsmanskapet, på sätt hår nedan widare skall föreslås. En annan, i sammanhang med bewäringsmanskapets inmönstring till de ärliga waves efningarne stående fråga är den, ähuruwida, såsom nu eger rum, bewäringsskydig wid möns firing må ställas på illlivärt och funna tförpligs tas att till och med ytterligare iwenne Våföljande årsmönjtringar med bewäringsma. skapel sig infinna. Håruti delar K. M. Helt och hället fomitns tanka, att der stargande, som bestäm mer en längd ar fem for och fem tum (efter gamla måttet) såsom ett oeftergifligt wilfor för en utskrifningsskoldigs approbaltion, innefattar en wåsenttig afwikelse från den uti bewärings förfatmingen antagna grundsats om skyldighet för hwarje medborgare att under en wiss ålder till fäderneslanders förswar ingå i allmänna bewäringen. Grunden till berörda stadgande, som fäster afseende endast på den bewäringse skyldiges längd, men icke på hans kroppsstyrka eller öfriga, ofta ganska wäsemliga egenskaper, har, om An skäl ide alldeles må jaknas för antagandet, art wanlig längd i allmänter fon anses jäsom bewis på kroppens utbildning i öfrigt, lifwål ntan twifwel egentligen warit, att man i mililätiskt hänseende funnit mindre tjens ligt att insän? den underenålige I ledet. Då emellertip måjte medgifwas, an kriget har bes hof ar många andra biträden ån de effektivt stridande, alt tossen, sjukwården m. m. allid fordra en talrik personal, på hwars långd ins genting beror, få lärer något fullt giltigt skäl icke förefinnag, hwarföre ett wisst längdmålt owilkorligen skall bestämma, hwilka bland de usfrifningsskoldige böra i fäderneslandets förs swar deltaga eller icke. Dena sätt att tilwår gagå har dessutrom medfört en för bewåringss I a icke ringa olågenbet, bestäende der iti an de utskrifningsskyldige, fom wid första monstringen ide uppnått det bestämda flångds mättet. nödgats i ytterligare elt eller två år inställa sig till mönstring och möjligen ändå sluttigen blifwit ansedda till frigstjenst vantags liga, K. M. ansec således, på grund häraf, att få fallas underdånighet icke widare bör lägga hinder i wägen för den bewäringsskyldiges approbation. AAAAAA — —ä— Utlandet. Af uförliga beråttelser ifrån Paris får man nu meta, att det ide är Pius den niondes aslofution till fardinalernas follegium, fom har gifwit Monitören anledmng att uttala ett indi: reft tadel öfwer bonom, utan det swar han gaf ceefen för den fransta ockupationekaren, gene: rat Goyon, då denne, efter gammal fed, på är rets första dag insann fig i vatikanen för att i allmanna ordalag gifwa päfwen försäfran om de franska :ruppernas wördnad od) tillgifwvens bet. Parwen började då en förflaring, att ban fnappt under nuwarande egna förbällanden has de stal att glädja sig ofwer de franska tvuppers nas fromma sinnesstämning oc) öfwergickt sedan tull talet om fonaredsen oc brodyren. Han wifle, fade ban, i fina boner anropa den allis mågtige om uppfygning tör kejsaren, få an denne måtte ännu komma till insigt af det orif. tiga i de qrundsatser, fom brodyren innehåls fer, enär densamma bar till grund hycklert och ra cttamiandre beterligt fört ar sig skyldig nu motsagelsor. Han boppares sä mycket mera, att sejsaren stusle komma till det ratta erkännandei baraf, som van egde slera strifwelser, hwaruti frjsaren fördomte dylifa principer, od) det war incd förtröftan härpa ban uttalade wälsignelsen ofwer kåisaren, kejjarinnan, prinsen oc) hela Franfrife. Mit dera utlåtande har giort flori intryck i Paris jynes deraf, an ingen of tive ningarna för Den 10:de, på bwilfen dag det publicerades, derwid gjor: några anmärfningar; men fejjarens bref till pawen gjorte ändring i safen. J en depesch från Paris ar den 11 Dennes betet det, att dena brer bar werkat en nRonsam frimning der, art det ide blott omtalas med bifall af Pays oc Patrie, utan äfwen af Siecle. En artikel i Palrie gifwer skäl vill den före modan an regeringen will urpforcra pafwen act afsleda fardinal Antonelli. Åmyska Juvaliden söker wija att Franfrfe bar nattigbet att urviräda emot påfwen. Päfwen Dar emottagtt fir perramarte af St. Peter, fom icke hace nagot att råda öfver, Då ban under Tiberius oc) Caligula uppeböll sig i Rom, och buade ide Napotcon företagit fin Det olydtsbrins fshante fager 1812 skue päfwen safert ännu i cag encau warit latinska kyrfans öfwerhufwud och ide en werlealig suverän. Och til flut fås ges: Brocdbyrens grunctanke är befogad och rauwis. Wi tillerkanna, meo författaren, Pus den 9:oe en andlig wärdighet, men frumför air ligger Europas lugn of om vjeriat. Gartbaldi bar i antedmng ar Victor Emanuels önstan upptöst sallskapet uÅ nationale armala, bwars president ban war. Dena steg, tagit med bansecnde till uttandet, har mgaluns va förmtuskot fribetebjettens porutaritet, utan snarare öfat Den, då man oetraltar det såsom ett nyit bewis på pans sjelfuppojfrande karaklar. — a3 Ä— Dan Köpenhamu. J n den i gärden N:o 38 ben wid Norrevold oc hade fålt myckn maft och tafet åt gasan till garden hörde en län bela takwerk äfwen fö omsider lyckades man Tisdagsaftonen Hör! ben hade brutit ut i e fen tillhörande ställe se en. lumpsamling i ett i äckt. Jte Bologua. Nyäåron. flera republifanska der följande dagen, talrika Den 2 Januari woro ter uppslagna med ökn I Milano år stämi Venedig den 7. H preneurer hafwa beslut blissementer, emedan p sitionsanda afhäller sig Ryf Jnrikesministern Lar kulår til civitguvernötgas tillfännagifwa för! desse icke hade rältighe bättring I böndernas ti är en provinsiel wan Såsom kändt år, är skarpast uppträdt emot wande. Den iwerska wernoren till swar på d ganska wal fände sina sina imressen och att ett rättighet att upphäfwa diskussion förbjudas, wi fig tillbafa ifrån adelsf Telegr London d. 13 tillkannagifwer i dag striftligt fördrag upp rife oc) England, m det kommer att bestå riken, till stod för J Om krig skulle utbr. och Frankrike så skul i Norden med hela fiender skulle alltid he land och Jtalien att Efter Daily New: wid sin sista refa till gon speciel mission; gingo endast ut på och Englands wänska Berlin. J Devute des Simson till pre Matthis till vicepresii Ostin Bombay d. 12: hadur skall operera er rat. J Eentralindi — TSE —n , —