Helsingborgs-Posten – 13 januari 1860, sida 3

Qwinnan som telegrafist. Från Lissabon till Ödessa, från Stockholm till Palermo läfer man hworje morgon i tids ningarne med största beqwämlighet owad som föregående dagen tilldragit fig emellan dessa fyra grånspålat. Uti bwarje någortunra dråge lig stad fan man wid en spatsergäng beje den träden, fom omspänner werlden, och fan på någon ledig afton uti telegrafbyrån beskåda och lära känna umerwerfets beskaffenhet. Men endast på de stora mötesplatserna fan man fe huru mycket måtte sammanwerka, för att den lilla depeschen skall komma till ort som weders bör, och ingenstades är denna trafik mera storartad än i London. Lätom of göra ett beföf i derwarandee lolalen för The Electric and Jnternational TelegrafCompany. Wi inträda t. ex. i den salen, som Wteflus tande arbetar med England, Skostlaud och Ir tand och wi tänka att wi kommit in i en — slidpension. I den höga, ljusa salen, fom fråu en thronlik kateder inspekteras af en föreftåns derska, fitta nittioser unga slickor, många rätt wacka, alla fina och glada, ty de blifwa wäl betalda, en af dem få utmärkt skön, an hon allmänt erkännes för salens drottning. Det år förständigt af direktionen att mycket fällan till låta besöf af fremmande i denna fal. GSålls skapet har, i allmänhet taget, särskild telegrafs tråd till hwarje telegrafstation i de förenade rikena, få att med undantag för afsides lig gande och obetydliga orter direkt fördindelse eger rum. Deraf det stora antalet instrumenter och flickor. Wanligen har hwarje slicka Glott en linie att sköta, få wäl att fråga fom att swara. Hwad wandrar ej i denna fal på en timme, en Dag, ett år genom dessa flickors händer och under deras ögon! Frän den beskedliga unders rättelse, Herr Brown skickar från fitt kontor till sin hustru i förstaden, att han för med sig hem en wän, att han ej will ha en rätt mer än wanligt och skulle önska få se den nya servisen på middagsbordet, ända till den chifferade Des peschen från lord Palmerfton! Dessa unga döttrar af Ewa bedrifwa näppeligen sitt arbete så mekaniskt och owetande, som den kanslisten i Cucsachsen, hwilken tre gånger renskref fin egen dödsdom, utan att märka hwem den angick. Men under arbetstimmarne får hwarken pra: tus eller slipper någon ut. Ingen får lemna lokalen, innan den nattliga tjenstepersonalen aflöser dagfländorna. Under salen år derföre ett mycket angenämt kök inråttadt. Hittills har man ide haft att klaga öfwer indiskretioner,