sefwer — det war — ef rätt — — det war måbända fynd — att jag reste från min mor -—. Törar uppstoto i bans ögon. Fördmdningen gick nov, men far förband de blodande fåren, i del jag sate: Ingen änger öfver bwad fom ej fan bjel vad — med (Sura bjelö Mall du åter omfamna din mor, fom med ftoltbet dä tracker fintappie fon till fit hjerta. — Om du fun, fortfor jag, — om du bar styrka saga något ord mera, få nämn din fars namn. Han bette B-p. B-A, utbrost jog, — ban war wål ej fon af Jngemör B—aL Jo! Din farmor war min wålgörarinna. — Gud ware los woro de enda ord jag före mädde tillägga, få rörd war jag. Den tarpre, fårade ynglingen war fonfen of Pen wärtnadswärda qwinna, på bwars beofts nad jaa intill mitt 20:de år willades wid akademien; den lyckan blef mig fåledeg förunnad, ett til någon del gålda min skuld till benne, som med ringa tillgangar och stora urpoffrinPat 9jorde det goda, utan alt efterfråga bwars en tad eller tån. Cr mildt, matt leende drog fig fring bang säppar; bon försöfte alt tryta min hand, men Pen söl silLata på det bwita lakanct. N (Forts.) —— —