Helsingborgs-Posten – 23 december 1859, sida 2

ynom till någon tröst att bafwa prester oms ring fig, fom förswarade slafwerict. Kl. 11 om förmiddagen lemnade han sin cell efter att hafwa tagit afsled med alla fina medfängar itom en, som efter hans utsago hade rört bor nom: hafom ljusct genom att lofwa honom bis tänd af negrerna. Hans armar blefwo bundna, och derpå gick ban lugn ut frän fängelset, utans för hwilket en kärra med en likfista af ekträd wäntade honom. Kärran war omgifwen af ser companier infanteri och en ryttare esqvadron. Den till döden dömde säg fig om kretsen, tas lade med et var gamla bekanta och steg dervå upp i kärran, fom strax satte fig i rörelse. Af rättspfatfen war på asla sidor omgifwen af militär och ingen civil fid tillträde til fhavots ten, undantagandes ett par tidningåredaftörer, fom det bade kostat mycken möda att erbålla denna tillätelse. Brown gick raskt uppför trappe slegen till schavotten, alsöljd af fängwaktaren och scheriffen, fom ban tadade för deras god: het. Nu blef den swarta hufwan dragen öfwer bufwudet på honom och repet lagdt om hang hals. Fängwaftaren bad bonom gå längre ut på fallbrädet, bwartill Brown swarade: 7 Ja, då får ni föra min; ty iag fer ide det minfta. Alltina war nu i ordning med uns damag af militären, fom ännu omkring 10 mic nuter marscherade upp för an intaga fina pos ster. J deesa 10 minuter mäste den olycklige få med förbundna ögon och revet om halsen. Fängwaktaren frågade om ban war trätt. Rej, varade Brown, men lät mig ide wänta längre än fom behöfwes. Slutligen blef filen under fallbrädet undanslagen. Hans dödskamp warade ide länge, men pulsen slog ännu i 35 minuter. Derefter blef liket nedffus ret och öfwerlemnadt till enkan, som ämnar låta föra det till ett litet gods, ywarest famil. jegrafswen definnes. Säsom förut är nämndt gjordes intet försök att befria den dömde. 2 —— mm — — 5 — — — — —