Helsingborgs-Posten – 21 december 1859, sida 2

D, mamma, lefwer ban? frågade jag, med högt slappande bjerta. Nu lade bon ert tidningsblad i min band; men den darrade få häftigt, att bladet föll till golfwet. Mamma urrtog det oc) med far och tydlig röst läste bon följande: Rf ett misstag bade bland antalet af de i slaget wid Dyppel den 5 Juli fallna bjeltar, Löjmant S:s namn blifvit infördt på dHödsli: stan. Denne unge man, fom wid samma tills fålle på ett urmårkande sän bedrat fia, bar wal blifwit fom särad förd på lasarettet, men lefwer och befinner fig wara på bärtringgvägen. Jag funde ej aräta, och på en läna stund ide framföra ett enda ord: jag kände en båftia åtrå att blifwa allena, och mamma, fom allud förstätt mig, lemnade rummet. Jag sjönf ned på mina fnän och med brins nande andaft tackade jad Gud för bang lif — och bad få warmt jag funde bedja, att jag i en framtid ej sjelf måtte skapa mina lidanden, och än mindre bafwa del i någon annans. Den gamla prestenkan, som hittills tegat, inföll nu: ÅÅr då döden ett lidande för den fom blir dess offer . . 2 Ja, wisserligen, beswarade bon sjself fin fråga, — fan det, om wi skola förlita oss på det uppenbarade ordet, beflagligen blifwa få. .. inen den gode Löj:nont Konrar, tillade bon med djaus kansla, bade ej baft något att befara. Jag wer, swarade Laura, icke utan rörelse, It Fru B. bar rån; men tanfen på bang lyda i ewigheten bade ide kunnat qwafwa den ånger jag erfor — i beta mitt lif bade jag förebrän mig, det jag ej sagt: blif qwar! Samma dag, några timmar senare, inträdde ben förmente döde. 73 denna oförgätliga ssund fatt jag oc wid 7 Q