Helsingborgs-Posten – 21 december 1859, sida 2

Omöjligt. Svad pjorde du i mint fålle? Fag — reste LM Byt, Jag reser ... Od ban giorde få. J det bekanta fällslaget wid Dopvel den 5 Juli 1848, der wenne af wåra unga tappra landsmän föllo för flendtliga wapen, deltog äf. wen ban, och fort derefter stod bang namn bland de stupades antal antecknadtsi tidningarne. Hon gjorde ett urveball. Det war då, som jag lärde mig känna bwad ängest od förtwiflan har at betyda; förut fäns de jag dem blom till namnen. — Jag onkiagade mig fom urfprunafiga anledningen till bans död; jag insjuknade bäftiat i gastrsk fer der, och under flera weckors förlepp swäfwade sag mellan lif och död. Slutligen fegradeungs domsslyrkan; man undwek att nämna Konrads namn tills jag sjelf började tala om honom, Det war en klar, wacker Septemberdag, fom jag aldrig glömmer. Min goda ömma mor insteg i min kammare, frågande: fan jag nu fritt tala med dia om Konrad 2 Jaz tala gerna om honom, jag har ju fjelf börjat .. . Tror du ännu att det war du, fom genom de dig undfallna orden wällade hang did? Fa, befimdi, swarade jag med qwäfd röst, bade jär sagt: blir qwar! — få hade ban och blifvit qwar. IBVi tro oss leda bändelferna, men Gud flyr både dem och of, fade mamma med en andes lif — benne olif röft. Har du mod, återtog bon efter en stunds istnad, att höra ett glädjens budskap, utan pit digna? En stakning öfwerföll hela min warelse.