intrång i deras yrken, fom gjordes af jsidkare; men de sökte ändock wisa att vårdsinrättningarne öfwermåttan betuns af dessa samme näringsidkare med deras er, och att fattigdom och ekonomisk ruin en lott, fom wanligen fom näringsidkarne l, hwadan följaktligen ingen utan att 1 wunnit burskap eller wara i annans anställd, borde ega rättighet utöfwa något werk i stad. Mot dessa klagomåls råtts het kunde ingenting wara att inwända, a ide allmänhet woro med sanna förhäls fullt öfwerensstämmande och ide grunn sig på ett eller annat enstaka factum. härmed förhöll fig, skola wi nu ide förs treda. n då man betraktat de swårigheter, fom iflan förete sig för sökande att erhålla p, synnerligast i wissa vrken, och jemför för ögonen liggande fafta med handts mäslarnes förut omnämnda klagomål, er sig owilkorligen på betraktaren i ta rummet tanken på det inkonse a i handtwerksmästarnes handlingssätt, sedan ide allenast att en ganska belpdlig måste förefinnas i den del af lagfiftnins fom med förewarande fall eger gemenskap, tillifa att ännu icke swensk lag eger tills 3 pdlighet i fråga om att tillerfänna je wälfrejdad person oinskränkt förförjs rätt med sitt lofliga arbete. ore ide detta förhållandet, skulle wäl fvårs så ofta som nu sker inträffa att magistrater andshöfdingeembeten beswärades med mål staffenhet att wara nödsakade döma i burs sökandes och burskapsgifwandes wister, a nästan alltid, om icke uleslutande, mäste a till de förstnämndes fördel, då bemälle igheter böra få anses wara mera upptyfte, allmänhet handtwerkare, i tolkningen af nde fabrifås och handtwerksordning, fom stadgar att för hwarje särskildt yrkes ute nde s. k. mästerprof skall företes, men s innersta mening dock alltid torde få an vara att enhwar fri och wälfrejdad nan warda berättigad att fig med; arbete förs och för ändamålet, utan några i förwäg hinder, komma i besittning af de borgers förmåner, fom tillhöra hwarje annan ids af samma näring. räintresset framsticker tydligen då man fer rån ett håll den ena dagen klagas öfwer äringsidkare blifwa utarmade oc falla äller till last eller också att de ega för fris och rättigheter utan motswarande skylter att bidraga till det allmänna, och den a från samma håll alla upptänkliga med örenliga binder läggas i wågen för desse ie näringsidkares, gesällers eller arbetares an att ervålla måsterskap och få ikläda fig ja eller borgerliga utskylder såwäl fom n annan. et synes of ligga i sakens natur: 1:mo igen söker burskap, i nägot yrke, om ban ger tillräcklig insigt i desammas utöfwande, :do att om få likwal skulle wara fallet, aldrig fan wara till något ens det aldra znaste förfång för andra utöfware af fams rke. Detta dels af det skäl att en sädan ig aldrig fan ena bopp att blifwa ombes utförandet of nägra slörre eller swårare en, bwarpå han fan påräkna synnerlig för , och fom en gifwen följd bäraf ide fäts As(fäfyjpofg Ala tes i tillfälle att utgöra fina utstylder säsom mästare eller borgare, utan måste snart åter afsäga sig sut burskap; och dels af den grund ati om han, fastän han ingen arbetsförtjenst bar, lifwäl will betala, och är tillfälle dertill, skatt för sitt mästerskap, detta ju blifwer en direft winst för sambället och i det minsta en indirckt fådan för idkarne af samma yrke. Endast skräandan, bwilken alltid ännu eger ett stöd i 1846 ärs fabrifgs och handtw. ords ning, efter fruktan för slickligare medtäflare, synes säledes funna drifwa någon till att söka förhindra en annan, ebo det wara må, fom är wälfrejdad oc i tillfälle att för sitt yrke betala fina utstylder till siaten och kommunen, från mäfteretter burstkaps erbållande, det må nu wara i det eller det yrket. mnet är of ide obetydlig wigt, då man fer att wissa gamla förhållanden åter wilja lefwa upp, i slydd af de tolfningar, fom af bandit werfsordningen funna göras. — förhållanden, under bwilfa skräandan som bäst florerade och vå det få art säga uteslutande låg i dens eller teras frön, fom en gång kommit i befits ning af utöfningsrätten till ett yrke i en stad, att bestämma buruwida flera stulle få del af denna rätigbet. Wi torde derföre kanske någon gång bärtill äterkomma. Ten periodiska pres. fen, fom fätt på fin lott att motarbeta föräls drade fedwvänjor och fördomar, synes oss bäruts innan ega ett ganska widsträckt fått i de flera stadganden, fom vå grund af log eller häfd gälla för bandtwerkerierna, och hwilka, få länge de ega tillämpligbet, werka hinderligt i flera afseenden för ett allmänt godt, eller: att enhwar, fom will och fan arbeta, också dertill bör ega rätt. Riksdagen. Man synes numera funna hysa det bopp, att Bondeständet ide längre genom alt blindt motsätta sig hwarje förslag till nya elementers inrymmande i ständet, skall monvers få sädana reformer inom representationslagflift ningen, fom af bebofwet päkallas och tiden fråfs wer. Wid riksständens gemensamma öhverlänas ning ang. denna fråga d. 9 Dec. yttrade fig nemligen blott tvenne af bondeständets Iedamör ter, Bergström från Kopparbergs län och And. Gudmundsson från Hallands län, emot det hwis lande förslaget i ämnet, hwaremordetta lifligt uns derstöddes af flera talare, brand andra Nosenbergfrån Skäne, Anders Erikeson från Elfsborgs län m. fl. — Wi refommendera för öfrigt til genomläsande af enbwar, och synnerligast alla motständare af den s. k. tlappningåmethoden — den enda method, efter hwilken lifwäl res former säwäl i representationen fom flera an: tra dela vår lagstiftning, med undgäende af häftiga, för samhällskroppen wådliga, bryts ningar; ä —seacxpeditionesefre teraren iöfds talangfulla anförande wid fån åa gemensamma öhvers läggning aget i Aftonbladet för d. 10 d:s. AQA å icke införa br C:s klara och af en warm Ån rlandsfärlek genomträngda föredrag, men wi wilja gifva wåra läsare del af de ord, bwarmed talaren afflutade detta: e3nnan jag flutar, yttrade talaren, fon jag ide undgå att beswärja eder alla, att J måtten wid afgifwande af eder röst läta leda eder, ide af några partiäsigter och förut fartade fördes mar, utan endast af liflig öfwertygelse om det gemensamma fosterlandets sanna wäl. Mätte säårt att dölija fina fel wi, få wid denna frågra fom i andra wigtiga ärenden, handla med enighet och ständigt hålla för ögonen de olycksaliga följderna af split och oenighet! — Må wi spegla oss i de öden, som drabbat ett land, hwilket warit med of: föres nadt under samma konung, men fom; tid följd af inre split och ett mifförftådt fjelfftåndighets begår, förlorat sista skymten af frihet, fört fitt namn utplånadt ur Europas karta och nu fucs far under despotismens jernspira, förgäfwes längtande ati höra frihetens timma slå. — Jag har talat, och har nu blott art bedia den allds mäktige, det han måtte öfwer fosterlandet ftråce ka fin skyddande hand och få leda wåra beslut, att De må lända till ära och lycka för fåder: neglandet. Swen Rosenbergs yttranden woro, enligt Ajtb.: Han hade innan han refte från hems orten för att deltaga i riksdagsarbetet, försökt föra flart för fig buru man borde sträfwa att lösa ärtilliga wigtiga frågor, fom länge frått på dagordningen, deribland den mest brännande, den om nationalrepresentationens ombildning, hwilken fråga ban med synnerlig förkärlek och uppmärksambet följt i flera är. Han hade ins fett de stora swärigveterna och bindren för an, fäsom en talare nyss kallat det, framföra den till en önslwärd lösning på den raka wägen, och ban trorde derföre, att, om man ide kunde binna mälet på denna raka wäg, få wore det ide olämpligt att försöka fomma fram till dets samma på sidowägar. Hade man ständiagt strängt hållit på ständens få kallade renhet, få trodde talaren att nu ide få många binder slulle hafwa upprest fig emot en radikal reform, ty ben yttre pätryckningen på riksständen skulle då haft den kraft att ven ej kunnat besegras af fyrdelnins gens moistand. Men att räkna på en sädan yttre påtryckning nu syntes talaren wara något för sent, dä ständen tid efter annan upptagit en mängd utanförftående elementer. Prefeftåndet bade med fig förenat många berättigade iutressen, dd) borgareständet hade nyligen förflärft fig med ännu flera. På den wägen borde man sälunda fortgå nlls ingen stode utanför. Det skulle sedan ide wara swärt att sönderbryta de skrankor, fom skilja de fyra ständen från hwarandra. Talaren bade sökt utforska andras opir nion om den nu ifrågasatta förändringen; men den ene hade swarat bifallande, den andre afs styrkande, få att talaren funnit fig föranläten att sjelf tänka fig in i saken och bilda sitt om döme hufwudsakligen på egna slutledningar. Han hade frågat fig om det kunde wara någon fara uti en sadan förändrings men fara deruti funde han ide finna. Det skulle wara att handla mycket illa, om man staällde få till att pluralis tetens mening ibland bönderna blefwe utträngd från riksdagen, men de, fom befarade detta hate säkert förbisett det riksdagsarbetet föregående moment, som utgöres af sjelfwa walet, wid bwilfet den naturliga rätten, att utse till vifö: dagsman den man bade förtroende för, funde arra fig gällande. J fin trakt funde talaren ide finna någon fara för pätrycknina af de nya elementerna, då man bland derwarande 36 clet: torer alltid borde funna päräkna, att de allra flesta skulle tillhöra det egentliga bondeständet. Och hwad beträffade walet af riksdagsman, så berodde det i de flesta fall på den waldes förut ädagalagda handlingssätt. Hade man ide deruti en garanti för bang blifwande werksamhet, få kunde man ide på förhand beräkna hurudan att lära känna Don Alvars. markiseu ar San. denna slulle blifwa. Man hade fästat fig wid att pensionstagare slulle funna komma in i bonts deständet och att s. d. tjenstemän skulle söfa werka till löneförhöfningar för söner, fom lunde wara anställda i ijenst. Sädant funde wisst wara möjligt äfwen af ledamöter utaf det nus watande dondeständet. Slutligen wille talaren säga, att om det ifrägawarande grundlaggförs ändringsförslaget innefattade nägon fara, få borde det förkastas; men innefattade det ide någon fara, få borde man ide sätta fig emot det. Och då talaren derati fann ingen fara, men mål flera fördelar, bland andra den, att flera bemman komme att deltaga i rifedagsdre fostnaden, få wille han rösta för detfamma. (Bravorop.) (Genom telegrafen bar sednare ingått unders råttelsen ant Bondeständet likwäl afslagit det hwilande förslaget.) Telegram til (Snä0p.): Stockholm d. 15. H. M. Konungen äterkom sistl. Tisdaggs afton då bufwudstaden war illuminerad. — Förs slaget, att Statsräden få öfwerwara Riksftäns dens gemensamma öfwerläggningar, bar blifwit antaget. Afslagna äro förslagen om Clemens tarlärarnes representationsrått (asslogs af bors gare och bönder), äfwenså hemmansegarnes res prefentationsrätt Caf bönderna famtborgen för tidnings utgifning. Kongl. Maj:t bar den i1 nästlidne Now, i nåder bifallit, det må Direkiionen för Ståns ska Presterskapets Byggnadskassa, fom genom K. Refolutionerna den 23 Mars 1849 och den 14 April 1851 erhållit nådigt tillstånd ar för nämnde kassas räkning utgifwa räntebärande obligationer å 700 och 100 dr banko, i stället hädanefter utgifwa sädana obligat.oner å 500 150 och 100 rdr rmi. Landtbrukare, fom under nästfommande är önsta biträde af statens landtbrukeingeniörer. och agronomer, böra med det snarafte bafwa sina ansöfningar inlemnade antingen till Konungens Befallningshafwande eller direkt till LandtbrufsAkademien, adress: Stockholm. 2— 525 — Stockbolm. — D. It har med ångfartyg från Läbed hitkommit Kejserl. Turkiska utmordentliga fåns debudet Hr Aristarchi, för att till H. M. Ko nungen öfwerlemna Hans Kejserl. Turkiska Majestäts lyckönskningsbref till Hans Maj:ts thronbestigning. — ——!pp — —— — Landsorten. Lund d. 15. Högw. Dom-Kapitlet bar tid Arjunkt wid härwarande bögre Etementarläros werf, i ledigbheten efter till Lektor befordrade Are juntten Hulimark, den 30 Now. utnämt Docens ten Anders Petersfon. — Lektorn wid härwarande högre Clemens tarlärowerk August Hammar förswarade den 26 Now. fin för erhållande af Reftorat utgifna afbandling De scholarum elementarium, qua dicuntur, dispositione, Aphorismi.? — Juridisk examen undergicks d. 10 d:s af Siuderanderne Joban Fretik Noren, of Götiska Nalionen, Carl Jesper Kuylenstjerna, Johan Olof Sixten v. Porat, Anders Herman Fagere berg, af Smålands Nation, Joban Wilbelm Schjyter, Lorentz Cronsjö, Ernst Johan Adale honom till dem, men hwem answarar of för