ngen i jerniwägds niddagsplenum. trade sig först om vägsstriderna uns regeringen wa genom att frams tort jernwägsnät, rättigad att få en ingifna propofis 1408 endast 2:ne rkat anslag blott ren förordade ars det att banorna dymedelst funna r anläggningskosttwistelininierne å alaren den östra och folkmängden den riktningen. gan ansåg ban ga alltför stort afwa penningar, nan kan ju ej af indskt fondsystem på kapitaler att ständighet fiftas , den nemligen, lle i Riksgälds-. skott. Detta öfs st, fom fländer: )insstatten. En också ide gå ut, komma till ers ej fan bära fig rgs lån infäms än Jönköpings lin samt uppläi ban sökte wisa oc) hwilket för rligen enabhan fwit. rlands län res mit eller fonu ir jernwägarne gofostnad hang der sådana förs på att talaren t tillwäga oc erwåga den fir riftningen af tra sig. ind Liss Lars instämde med jernwägsbyggnaderne borde i nödfall kapitalister anlitas. Bjerkander frän Skaraboras län wille icke motsäta fig den K. proposilionen, särdeles som den ej afsag anslag till andra än de redan på började banorna. Han hyllade fomiterades före flag i fråga om födra stambanans sträckning, den östra linien, förordade fullbordandet af Iis nien emellan Fahlföping och Jönköping företräs deswis, då af densamma snart wore att wåns ta inkomster samt önskade att med statens ins komster måtte busbällas, få att genom bräns winsskattens och besparingars anlitande man kunde undwika län till jernwägarnes fullbors dande. Nils Olsson från Malmöhus län önskade framgång åt iernwägsbyganadsföretaget samt wille jernwägars anläggning der de fostade minst, men medförde de största fördelarne; och ingaf tal. i sammanhang bärmed en motion, rörande beta brämvinsbewillningens öfwerlemnande till fortfättning af jernwägsbyggnaderna, hwilfen upplästes och bordlades. Widare yttrade fig i ämnet Jonas Anderafon från OÖstergötbland, fom gjorde ässkilliga anmärfningar wid Hultmans ytirande, förorda. de komiterades förslag i fräga om rifmingen af södra stambanan samt wille auwända blifwans de brånwinsskatt säsom bidrag til iermvägds byggnaderna; Per Erik Anderoson från. Wet s manland, fom önskade att man ide måtte gå för fort till wäga med jern vägsbyggnaderna i dessa swåna penningetider samt att, för de: närwarande, arbetena icke skulle fortsänas å anbra bäll än å Katrineholmsbanan och banan emellan Töreboda och Örebro; Swen NRofeus berg från Christionstads län, med ywilfen fles ra ledamöter af ständet Hg förenade, insiämde bufwudsakligen i bwad Önman yttrat, förorda: de all möjlig sparsambet samt syntes i fråga om södra stambanans sträckning förerraga ten westra linien; Lundahl från Skaraborgs län, fom förcträdeswis förordade fullbordandet af banan melan Fahlköping oc Jönköping; Per Persson från Wermland, ywilfen instämde med Rosenberg samt påyrkade att endast på de pås började banorna skulle arbetet fortsättas, äfwvens fom att utländsk ffuldfättning borde undwikas; Jobannes Antersson från Elfsborgs län, som wille tillslippa medeltid jernwågebyggnaderna, men ej tid Stockbolms befästning samt önskade At fronans manskap målte sä mycket möjligt wore anwändas på arbetena till lätinad för jords brufarne i allmänhet; Carl Ånders Larsson fr. Ostergöthland, fom i ett längre muntligt föres drag söfte ädagalägga fördelårne af att antana utländska af förra banan öster ut samt uppläste ett fMrifte ligt anförande i afseende ä den financiella des len af frågan; Jöns Persson från Blekinge län, som gillade den föreslagua sträckningen samt fös reslog att af blifwande bränwinsskatt 3:delar stulle ingå till Niksgärdskontoret för at ans wändas till jermwägarne. Erik Ersson från Gefleborgs län ansäg att, då meningarne äro mycket delade i fråga om södra banans sträckning, man borde stanna wid Finjasjön och öfwerlemna åt innewänarne fjelfs we att bygga med län af staten. Han wille företrädeswis att banan mellan Töreboda och Katrinebolm måtte fullföljas på det Ofters och Westerhafwet blefwe förenade. Man stulle fe till att bygnadekostnaderna kunde förräntas, else jest wore det ej någon winst med den bär päyrkade forccringen af arbetet. Per Nilsfon från Malmöbus lån gillade det framlagda förs slaget och bemställde, rörande den financiella frägan, att den del af den nädiga propolitios nen, fom afsäg bankomwinstens anwändande, måts fe remitterad till Banko. utskottet. Lagergren fr. Gotland instämde med Erik Ersson, yrkade srarsambet somt anwandande i fråmsta rummet af bränwineskatten til jernwägabyggnaderna. Olaus Eriksson frän Bohus län förordade förs slaget, samt anmärkte, i anledning af ett yi rande uti Hultmans skriftliga anförande, rörans de jernwägeräkenskapernas beskaffenbet, utt deefa wore ganska rediga och upplysande, hwilket tal. förmärft under sista slatorevifionen. Vice talmannen Ola Sweusson wille ej motsätta fig arbeteta fortsänaude, men war rädd för uts ländst skuldsätming och bade derför wäckt motion om ett inhemskt fondsystem samt ämnade wäcka motion om bränwinsskattens anwändande för jermwägarne. August Andereson från Ös stergötbland instämde med fin lansfamrat Lards fon och med Nils Olsson. Sedan härefter Nals Petersson frän Kalmar, Anders Gudmundeson från Halland och Georg Nyqwist från Wermlands län alla tre sörordat brånwineskattens anwändande till arbetenas fort: säntniug ä te päbegynta banorna samt de begs ge sistnämnde, i fråga om Bonfowmflens ans wäåndande, ansett denna erfoderlig för helt ans bra ändamäl, afslutades öfwerlängningen, bwars på sländet remitterade båda propositionerna med derwid afgifna yttranden til Stats-usskottet, med förklarande derjemte att ständet ansäg de punkter af den nådiga propofitionen om medelg anskaffande för jernwägarne, bwilka angå Ris kets Siänders Bank, böra of Banforutffottet behandlas. c — mellan Österrike och England! Till och med Österrife och Sardinien sägas hafwa närmat fig hwarandra och den diplomatiska förbindels fen säges skola älerupprättas. Traftaten mellan Franfrike och Österrike ins nebåller egentligen ingenting annat ån hwad man allaredan fänner. Lifwäl torde förljena att framhållas den delikatesse, hwarmed reftaus rationsfrågan år behandlad, ithy att uttrycken blifwit fatta få fintligt på skrufwar, att man af defamma hwarfen fan draga nägra slutfatfer för eller emot någondera af parterna. Actikeln lyder sålunda: Som ingen förändring kan ske i gränsförhällandena beträffande de itas lienska ftater, fom icke deltagit i friget, undanlagandes genom de makters medwerkan, hwilka hafwa presiderat wid dessas bildande och erkänt deras eristens. så reserveras hertigens af To8ds cana, hertigens af Modena samt hertigens af Parma råttigheter utteydligt mellan de höga kontraherande parterna.Det säkraste wiunesbörd om den lyckliga förs ändring, fom intrådt i förbållandet mellan Franfs rife och England gifwer Times språk. Detta barska blad har plötsligen blifwit wänffapligs heten sjelj och tillskrifwer nu den franska preds fen hela skulden för den uppståndna frånnins gen; den kejserliga regeringen har genom fina påminnetfer till tidningarne wisar an den ingas lunda hade någon del i utfallen mot England. Hwad de engelska bladen angår, beder Times fina franska kolleger blott utpekal ett enda, som uppmanar England till krig emot Frankrike — o. s. w. Fyra föpmän i Liverpool lära hafwa tills skrifwit franska tejsaren ett bref, hwari de ute tala fin fruftan, att han närde fiendiliga åfigs ter mot England. Kejsaren har genaft fwvarar, men swaret ännu ide blifwit offentliggjerdt. Jtalien. Härifrån hör man få godt fom ingenting, sedan Buoncompagni afrest till Turin för alt öfwertaga regentskapet. Man wet blott att han anländt till Modena. J Bologna wäntar man honom hwarje dag och fan ice begripa hwar han häller hus. Sardinien har garanterat Toscana ett lån af 30 miljoner lirer. Neapolitanska armeen i Abruzzerna har gått i winterqwarter, men qwarterct år på gränsen af Kyrkostaten. Spanien. Jnskeppningen af armeen går raskt för fig; andra armeekåren afgick den 27. Marskalk ÖODonnel befinner fig i Ceuta. Det heter att