företagen alltså borde inskränkas tll förstnämnde belopp, bwarigenom en besparing af 6 mil: lioner Ror komme att ske; yrkande Hultman dessutom på tillsättandet af en styrelse öfwer bäde jernwägswäsendet och dess werkställande chef säsom wilfor för anslag till jernwägarne. Med Hultman instämde Liss Lars Olsson från Kopparbergs samt Sköldberg frän Nerikes län; bwaremot Mäns Mänsson frän Kalmar län förklarade sig icke kunna instämma med Hultman, som han trodde wara nöjd blott han finge bana till Örebro. Swen Heurlin från Kopparbergs län yttrade fig bufwudsakligen till förmån för födra jerne banans sträckning genom Längaädalen och Suns nerbo bärad, omtalade att födra delen af detta bärad afyttrade tusentals tunnor spanmäl, bade outtömliga skogar m. m. Han omnämnde Tar bergs stora malmfält i Jönkövings län, som wore fändt genom dess 300 äriga tillwaro; att tillwerkningen der gått under de mest ogynfame ma transportförbällanden; att der funnos 13 masugnar, 32 privilegierade stängjernobamrar; att 20,000 skeppund fängjern trangvorterades årligen på Sfäne och ståderna Helsingdorg, Landefrona n:. fl. emot en transportafgift af lill och med 9 Ror skeppundet. Widare nämnde tal, att allmogen i orten förklarat fig wilja afftå erforderlig jord utan erfättning, att den andra föreslagna Mihweftaslinien komme att losta 3 millioner Rdr mer än den westligare linien m. m. Af dessa skäl med flere förordade tal. södra banans sträckning wester i hället för öster ut. A. I. Sandstedt från Jönköpinps län förs klarade fig ide funna dela de af Hultman och Heurlin uttalade äsigter. Hultmans anförande ansäg tal. hufwudsafligen gå ut på att få westra banan till Örebro och emot Heurlin föfte han ädagalägga företrädet af södra banans östliga i stället för westliga sträckning. Diskussionen fortpick till ff. 3 eftermiddagen, bwarefter bäta de föredragna nådiga rproyofis tionerna med bwad under öfwerläggningen om dem blifwit yttradt remitterades till Statisuts stottet. Till fortfättning af redogörelsen för öfwerläggningen äterkomma wi.