Helsingborgs-Posten – 2 december 1859, sida 3

goda stads råd här uppställt. Här studerar jag hwarje afton, och att min möda ide warit frufis lös, hoppas jag wid nästa examen funna bee wilfa Men, käre Adrian, kölden , anmärkte en af studenterne, det är kallt nog, för att ftelna. Adrian räckte ynglingen handen, hwilken han hjertligen fattade. Den war brännande het. Mina wånner, sade han mildt leende, tör: sten efter wetande är en brännande feber, fom fan förtära menniskan, om den ide stillas, och den, i hwilken denna eld brinner, känner Maps past naniluftens kyla. Nu lemnen mig, wåns ner, jag måste wara ensam! Med glödande kinder och nedslagna ögon räckte de nyfikne studenten handen och aflägsnade fig under tystnad. —FC——