ständ gjorde honom desperat. Han hade en häst, fom ban tyckte mycket om, men fom war istadig. En dag, då ban skulle begagna den, lät häslen ej kejjaren komma upv på fig. Upps retad ropade han: bahml balm! tat söra får dant i staslet och pätända det. Den rebelliske hästen blef lefwande bränd. Kejsar Nikolaus hyste for afsky för lögnen. Han förlät mängen gang ett fel som erkändes, men aldrig ett fom förnekars. (Foris.)