Article Image
SLvye PP ( FURVIUNVE 14 Vt 1Ftot, Ivil försäljes i dem, och hwilka funna indelad i tre hufwudafdelningar. Första rummet, defos reradt i hwitt och guld, innehåller conserverade grönsaker samt öfriga delicatesser; innanrednine gen består af disk med ekskifwa, hyllfack, fönster folierade med spegelglas, i ett af hörnen en spegel med marmorbord, i hwilken rummet res flecteras; på diffen år en liten pulpet, der allt, fom föpes i hela lokalen, betalas. Rummet innanföre, dit en fort passage, försedd med hylls fack, leder, är inredt ief; utefter def längd, fom år 18 alnar, löper en diff med marmorskifwa af Nora-marmor, bakom denna år ett större hyllfack, skulpteradt och dekoreradt med handelss emblemer; i midten år en spegel infattad; mot: satta wäggen har 3 fönsterlufter, emellan hwart fönster stå lefwande werter i pyramider, och framför dem äro marmocisterner till förwaran: de af föfås och rotwexter. J detta rum säljes specerier af alla flag. Innanför widtager ett tredje rum, fom ligger i winkel med de nvå förr nämnda, 28 alnar långt, 11 alnar bredt, på twå sidor försedt med marmorhyllor från golf till tak, till en höjd af 7 alnar och wi: lande på jernfolonner; rummet år inredt för victualier, fom finnas der, från ostron, hummer, delicatesssill till de gröfre sorterna lax, sill och cabiljou. Framför hyllorna löper en disk, försedd med grå oc) hwit marmorskifwa. AÅtt marmor År så mycket begagnad wid inredningen af detta rum, befordrar snyggheten, få att den merån: dels med victualiehandel förenade starka lukt fan förekommas; äfwen bibehåller marmorn wa: rorna friska längre ån tråd, synnerligast den warma årstiden. För öfrigt åro utefter Wågs garna uppställda ektunnor, med lock och fernigs sade, till förwaring af mjöl, gryn och bönor, samt allt, fom till en wäl sorterad victualiehans del hörer; äfwen finnes der eu isskap efter Ames rikanst modell, särdeles inventiöst. Till föres kommande af att såltan ar laten PÅ de wäl: tältade artiklarna skall faftna i golfwet ch fpris da elak luft, är den del ar golfwet, på hwilken dessa äro ställda, zinkbeslagen. Under hela los kalen går en källare, inredd till mwinlagerfällare, i hwars ena del, försedd med hyllfack och små jernbord med marmorskifwor, serveras af hwad som finnes i lager, såsom ostron, bums mer och delicatesser. Till besölandes begwåmlighet finnes äfwen sädana bord med stolar i mellersta af ofwan beskrifna rum. Heta erablissemanget är afsedt att förse hushåll med de fleste attiklar, från det finaste till der gröffta i matwaruwäg, i en lokal, fom fan besökas, utan att man beswäras af trängsel eller andra obe: hag, fom ofta åtfölja besök i matwarubuiiker. Längst in äro två rum inredda till kontor, der partiaffärer funna uppgöras. J denna lokal bafwa hufwudstadens gaftesnomer riktaligt sammanträffat de sednate das garne. J sanning, man är weaukligen i tillfälle att smörja kråset der. Miksdagen. Plena d. 19 Now. BVondeståndet. Johanes Andersson frän Jönköpings län framförde till ständet underråttelsen om föres trädaren Petter Jönssons frånfälle, samt förs målde, att ban i braf blifwit anmodad till fån: bet framföra den gamle representantens bels: ning till ständsbröderna. Or Moatgommeries motion om wissa pen: sioners ökning lades, på yrkande af Olaus Erikason, med ogillande till bandlingarne. Wid föredragning af bordlagda moiioner före. fom först Rosenberhs om prestwal. Swen Heurlin wille weta bwad motionären menade med att hwarje borgerligt myndig man skulle utöfwa walrätt med lika rösträtt. Menades twib Piesttwet Lostberatitqade stulle haswa Ita rösträtt, så wille talaren förorda motionen. or ban Pettersson från Kronobergs län instämde med Heurlin, oc Nils Swensson i Ebbarp yttrade fig hufwudsakligen i samma syfte. Nor senberg ansåg uttrycket borgerligt myndig wara få swensklt, att det ide ersordrade någon förklaring, od) framböll widare, att presterna ide tillsättas för att wärda jorden, eller bergå brufen, eller glasbruken eller andra induftrigrenar, utan för att wärda själarne, och boppades att motionen, fastän han deraf ide wäntade näs got resultat för det närwarande, skulle winna erkännande i framtiden. Swen Heurlin genmälde härpå, att då mor tionären grundade fin framställning på fjälar: nes wård, få wille ban fråga om det är rätt att den ene skall föpa saligheten od) den andre få den för fntet. Han fann ide rätt att afstä fin röst wid prestwal och öfwerlemna den åt ett läfarebyfe. Jngen upptog Heurlins ytte rande till swaromål; men Uhr, Almamist, Tjernlund och några andra förklarade sig in: stämma uti motionen, fom derpå remitterades. Derpå remitterades äislilliga motioner: af Ny: ström om ändring i 11 kap. 7 H rättegängdbalken; af Thorkel Nilsson om att afskrifter skola ingiswas till domstol; af Nils Fredrif Andersson om ändring i bätsmansroteringen od) om anslag till wattenkurinrätiningen i Eö derföping; af Nils Magnus Petteroson om wåig: bällningeskyldigheten; at Adolf Fredrifsson om lika och förhöjdt witesförbud öfwer Hela landet, i hwilken motton Lagergren och Uhr instämde tillifa med Jöns Peresen, som likwål tyckte att vitet icke borde sättas vogre än 20 rdr; af Gross om fördud för Gårdfarihandel, ywilken föranledde protester af Jobannes Andereson och Smedberg från Eissborgs län, men understöd, Des af Bergström och Liss Lars Olsson, ehuru Smerberg bäntydde vå att den föreslagna för: ändringen skulle traffa äfswen de fringwandtran: de daifarlarneå handel. Begge deesa repres sentantet från Dalarne wille gerna uppgifwa råten till bet kringirrande lifwet, fom är mest siadligt för dem, hwilfa föra vet oc) fom förs nöta fin bästa td på wandrengar och setan hemfomma, ofta för att ligaa kommunen til lan. De bli bapnner och de Mi mormoner, och de hemlomma med antra grannläter få att Gud weta bwad, utsåt för den fitnämnde tar laren. J motionen :nstämte för öfrigt Swe bilius, Swen Haralteson oc flera representan ter från förra Swerge. C. A. Lareson bade wäct motion, att frö ningskostnaderna stulle utgöras genom bewills ning med en fjerdedel af adeln, en fjerdedel af presteståndet, en fjerdedel af borgare od) a fjerdedel af bönder. Meningen war, såsom det antydes i melienen, att bereda adel och prester tillfalle att wisa fin beredwillighet att widfän: nas utgifterna för högtidligheten. Öftman bade belst fett, att ingen motion fommit från bonde fåndet i detta ömtåliga ämne. Ota Jönsson från Skane gillade principen, att förhållandet emellan de ollika ständens representationsratt odså ffulle bestämma förhållandet mellan deras styldigbeter att widlanaas utgifter till staten. Jngenting funde bättre än en fådan moLlion wisa orunligbeten af att adel och prefter, bwitkas ental förhäller fig til allmogens måhända sasom j till 1000, stude vafwa häljten i tags stummingen; ban fann således motionen wara en ypperlig räminnelse om behofwer af en genom gripande representationsförändring. Anders Erikoson från Elisborgs lån fann Pet omöjligt att utföra det wackta förslaget, äfven om Pet wore rättwist. Han tunde nemiigen ide finna nagot fört at fördela bewillningen inom de elika jtanden. Huru ilulle t er. tre terar möter ar adeln, fom nu aro representanterri borgareständet, beskattas si dena fall? Han wille att motionen skulle atertagas. kommit tran bondestandet. ed anledning af Anders Erikssons yttrande ansåg ban att råt. tigheterna och bewillningen fördelad efter rösträtten till representationen. Mengel wille belft, att de tre ständen, fom beslutat fröningen, skulle hafwa betalt bela foftnaden, naturligtwis med afsägelse från bonde: ständet att deltaga i högtidligveten, men man funde ju försöka med föreliggande förslag sa länge. Han fann motionen sa mycket mera före tiert of framgång, fom det wore önskligt att fjädana extra nöjen blifwa allt färre och färre. Rosenderg godkände de principer, ywarpa mottonen war grundad och skulle bafwa welat instämma med Mengel, ty bondestäandet blir ån: dock det, fom får minsta glärjen af saken, eburu det troligen får draga iyngsta bördan deraf. Men han fruktade, att ständet stalle isolera sig från medntänden, a ena sidan och rcgeringen a den andra, bu ilken funde inwerka menligt vå önstlningar, fom det framdeles kunde fomma artt framstalla, och med honom instamde Lars Cu: staf Andersson, Anders Jonsson od Olof Diafon från Wermland, Jöns Persson m. fl. Erit Ereson anmårkie, ou om förslage: gålr alla skat:ers fördelning på det föreslagna sättet, få kunde han bafwa welat derpå ingå, men för det enstaka fall, som här war i fräga war han mest benägen an instämma med Rosenbera, oc med bonom instämde Swen Haraldsson, Mallmin, Hultman, Paul Andersson med flera. Dlaus Erikeson ogillade motionen, få sram ställd fom den war för detta enstaka sall. Nyqwift trodde mononärens bufwudsyfte ba warit, att man borde, då man är geners an bewilja anslag, äfven wara generös i anna, och förmodade ntt bwarken medstanden eller re geringen skulle lata leda fig af någon obenå. genbet mot bondeständet wid besluten om rer framstaällmmgar. För öfrigt bade bondeständer icke welat undandraga fig kosinadernari fall fos nungen will läta fröna fig, utan Dade det biop icke welat gå in på någon önskan derom, såsom onödig och olämplig. . Lareson wille ide ot: bondeständet skulle föra ounft, ywarken af regering eler mecslander, oc lofwade att mäcka motton om alla skatters sördelning på samma fött fom nu wore före slaget och Per Pereson från Wermsand, som afwen undertecknat motionen och understödde den, lofwade detsamma, hwarpå den remitterades til bewillningauiskottet. Johaonnes Andereson från Skaraborgs lan babe wåäckt mosion a;t hela banko winsten skulle få af banken amrändas. Hala ständcet instamde deri wid re:nissen. Derjemte remitterades mor tioner af Johan Corleson om statteförenfting cch grundskatternas fapttalisering, samt af Cederskog om ffjutös od) traktamentsersättning ar nämndemån wid syner och andra exira förvåte ningar. Landsorten. malmö d. 24. En af prowinsens meft atfe tade och ansedde mån, Kammarherren och oms mendören Carl Hallenborg asled sistl. Måndan på sin egendom Swancholm, något öfwer 63 är gammal. Den aflidne war en man, hvars hjerta klappade lisligt och warmt för det rättas och hederns bud och hela hans lefnad war ett fortsatt wittnesbörd om dessa hans grundsatser. Aktad och ärad af alla, anlitades hans rad och bistånd i widsträckt målt af folket i den ort han bodde och han sparade hwarken tid eller möda för att öfwerallt der han förmådde qagna med sitt goda hufwud, sin sällsynta arbets: förmåga, fina mer ån wanliga insigier och framför all: med den redbarhet, hwaraf hela hans wäsende war genomträngdt. Vf naturen mycket liflig, flammade han upp för hwarje idee som ban ansåg innebära något gort ob samma lifiahet Förde sia Ööffonmde ffFyjweraf

25 november 1859, sida 2

Thumbnail