jemte derwid afgifna yttranden, remitterades till ekonomieuiskottet. Grefwe Adlersparres, ståndet kommunicerade motion om pension åt biskop Agardhs enka, uns derstöddes af hr Thollander, fom lemnade nårs mare uppgifter om sterbhusets utblottade tills stånd, af hr Blancbe, fom uttalade den öfwers tygelsen, att rikets ständer ide önskade att når gon af Agardhs närmaste skulle behöfwa bes klaga att de warit jästade wid en man, fom offrat fit snille och fitt wetandes skatter år får dern eslsandet; af hr Lallerstedt, fom ansäg pres judikatet ingalunda blifwa wådligt, DÅ det torde dröja länge innan ftånderna blefwo i i tillfälle att pensionera enkan efter något snille, samt slutligen af Hr Ridderstad, fom ansäg pensionen biifwa en ringa ränteafbetalning på de skatter af lärdom, fom den hådangångne ffänft faders neslandet. Bondeståndet. Härefter remitterades till utskott motioner af: Nils Swensson från Christianstads fån, om lindring i rustningen, Olof Lindström, om bräns wusskattens anwändande till odlingar; Ota Sönsion från Skåne, om ändring i Hand werksordningen; samt af Johan Lönn från Jönköpings lån, angående fullmaft för länsman. Derefter uppstod en liflig öfwerläggning wid behandlingen af Paul Anderssons från Jemis lands län motion angående upphörande af bördsrätten å landet. För bifall till motionen talade Johannes Andersson från Elfsborgs lån, Anders Eriksson från samma lån, mil: Fen dock wille hafwa bördsrätten bibehållen, då fastighet går på utmätnings auftion, Mengel från Upsala län, Nils Larsson fran Jemtlands lån i ett längre och utförligare föredrag; Hås fan Olsson från Skåne, Per Nilsson från Malmöhus län samt af Carl Anders Larsson från Ostergöthlands tån, hwaremot motionen bekämpades af Nyqwist från Wermlands län och af Olof Olsson i Gersheden från samma län, af Liss Lars Olsson från Kopparbergs, Ola Swensson från Malmohus, Anders Guds mundsson från Hallands, Osterman från YWes ster-Norrlands, Nils Swensfon från GChrifttans stads, Lundahl från Skaraborgs, Heurlin från Kopparbergs, Per Persson från Wermlands samt Rosenberg från Christianstads lån, wars efter motionen med de muntliga yttrandena res mitterades till Lagutffottet. Widare föredrogos och remitterades motioner: af Olof Andersson från Calmar lån, angående hamn wid färjestaden på Öland, till Statsuts ffottet; af Anders Andersson från Wermlands lån, angående Pröfningskomitkerna, till Bewills ningsutskottet; af Grof från Calmar lån, om fronofogdetjenfternag indragning, till Allmänna Befwårsoch Ekonomiutsköttet; samt af Ro: senuberg från Christianstads län, om anslag af statsmedel, till kyrkobyggnader i stället för fame bofös och kollektmedel, till S:atsuisskottet, efter det dock åtffillige talare, med hwilka en stor del af ståndens ledamöter instämde, opponerat fig mot motionen, angående hwilken Joseph Smed: berg från Elisborgs lån, inflämmande i mos tionen, anmärkte, att den ice anhölle huru stort anslag, fom borde anslås, hwadan talaren föres slog detta till samma belopp, som statsanslaget för Kongl. Theatern, hwilken wäl ej borde hyls las framför kyrkorna. AAnss —1x AEA AÅAU— Utlandet. Aterigen Har telegrafen beröfwat posten förs sta delen af def intresse genom meddelandet att prinsen af Carignan afslagit regen:skapet; ty de ullängska tidningarne åro annu öfwer tjus gofyra timmar efter telegrafen och anställa bes traktelser öfver huruwida han skall mottaga förtroendet eller ej. Wi låta derföre den safen 1:222 OSEE TEA VITS HV JILL ITJUL tU IUHle gress, hwars gränsor äro skarpt bestämde. Man wet ännu mycket litet om de reformer, fom påfwen lofwat franska regeringen au ins föra : når han finner tiden dertill wara inne; men efter hwad man förmodar, ffola den tills ämnade finanssfonfultans beslut hafwa bins dande kraft, förutsatt art walen till denna fons sulta ske direkt — det will fåga: def medlems mar skola ide wäljas af folfet, ntan af mun cipalrådet. Som man fer, blir det doc en slags garami Kardinal Antonellis demission skildras fom en nödwändig följd af reformerne, emedan man annars icke kunde sätta särdeles tillit till deras waraklighet. J det tal, hwarmed Nicasoli den 1 Now. öppnade toskanska uationalforsamlingen, uttalar han det fasta — men som wi weta redan swifna — hopp att prinfen af Carignan skulle emottaga regeniskapet och slutar med dessa ord: Under det Europa rådslaår om fin egen vacis fication, måste wi noga afta oss att wi undgå förebråelfen för oförsigtighet och isolering; wi måste deremot funna göra anspråf på de rät tigheter, fom tillfomma ett folf, hwilket af egen wilja organijerat sig och bildar en länk i den nationella monarki, fom allena år i ständ till att skänka Jtalien en tillfredsställande organis sation och återföra den störda warldsfreden. Eunligt underrättefser från Bologna har Fa: rini den 11 der hållit sitt intåg. Mtnistrarne hafwa ingifwit fina afskedsansökningar, men Farini har ide motta git dem. Det säges alt Sardinien affordrat Neapel en förklaring angående sammalmdragningen of trupper på romerska grånfen och fått LOU fwar att man alldeles ide hade någon aggressiv afsigt, men att fammandragningen af en objer vationsfår war fullfomligt berättigad gentemot Oaribaldis trupper. Bland hertig Frans den femtes af Modena manuscripter har man ajwen fuanit ett memor randum om en österrikist ttaliensk fonfoederation, hwilken offentliggjorts i ofsictella tidningen. Manuskriptet, jom år från arv 1844, utwecklar nyttan af ett sådant förbund, hwars hårar skulle förtjena sina srorrar genom att ullinte:göra Franfrike. Oetta land stulle ofwerfallag utan föregående frigsforklaring, emedan def trupper life algtertska fjoröfware hade ofwerfallit Ancona. ertigen går ständigt ut från Ofwertys pelsen om att invasionskriget i Frankrike skulle krönas med den ena segern efter det andra. Osterrikiska avmeen skulle tillifa med iysta förs bundsarmeen tåga emot Paris, hydrans bufwud, fom blifwit kloafen för alla sturkstreck i Curopa. Sedan Paris war intaget skulle hela Curopa förena sig vom att gifva Fransmannen en allwarsam leftion; deras hufwudstad skulle förläggas till annan ort, deras sastningar raseras och gränestäderne hållas bosatte af de allierade; i alla till Tyskland och Jtalien gränsande des pattementer stulle anläggas sådana militårfolvs nier fom Osterrikes wid turkista gränsen. Ii: dare föreslär han att Kroater och Stawontler ditföras od) att gränsdepartementerna blifwa deras furstars egendom, att den mest upproriska delen af befolkningen föres till det inre af Franke rike eller till Amerika, att Frankrife får tillåtelse att bygga enda eu wit antal fästningar och örlogsfartyg, och att stutligen detta land twingas att underhålla den allierade armsen till dess denna sakernas ordning blifwit införd, samt att betala krigsomfosmaderna. Jag fall käånna mig lycklig — slutar han — om jag fir fe der öftervififftsitalienffa förbundets far nor, efter ärofulla faltslag, swaja bland andra fanor på höjderna af Mountmarire Efterränelserna från franska expeditionsfären mot Marccko lata mera tillfredssiallande; fole ran år i aftagande. General Marnumprep har pålagt stammen BenisEnasfen en BisskontriTet påfstas UU allmant att Nrantite och Engs land blifwu ense om ordnandet af Suczaffären. Studenterne i Krakau vawa följt fina uns gersta famraters exempel och skickat en deputas tion till Wien för att allerunderdanigst anmoda b:s lejserl. majestät om att förelasningarne mätte bållas på polska. Deputanonen blef emellertid utan widare omständingbeter arresterad och förd till poliskammaren. Från Lemberg wåntar man ett aliknande besok, fom förmodlis gen får samma snöpliga utgång. Katolikerna i Köln wilja fända päfwen en kondolontonsadress. Det förtjenar anmärkas art dena är förna gangen som lekman framkalla en demonstratton tull sordei för hans belighet. Från Konstantinopel skrifwes att en mini: sterfris ar nara fotestacnde. Tillständet fkl: bras på det hela toget sasom högst beklagligt; finansnoden har nätt fin böjdpunft, stanerna för nasta ar äro redan både lyftade och anwände, och armcen i provinserna, som på läng tid icke fått någon fold, måne plundra för art tefwa. För att färta kronan på olyckan, herrslar huns gerönvd It landet. Det tyckes nåftan fom om Sardinien wille göra ett försök att styra mellan Scylla och Ehas rybdis och hwarken mottaga eller ajslå prinsen ar Carignans regentskap, men tillåwidare få en interimoregering under kommendör Buoncompagni. Obegripligt år emeller id att dede puteras De, favaliererne Minghetti och Peruzzi, kunnat så Der Utan widare omständigheter gå från den ene till den andre med deras anbud, ijynnerhet sam man föru: alldeles ide tyces hafwa tänkt på Buoncompagni, hwaremot Cavour, Bari bardi och Farini disignerades, i den händelse brinsen skulle wägra an mottaga regentskapet. Det obedripliga har emellertid inräffat och blir förmodligen snart förllaradt. Tydligt är att Centralltulien fan uppnå samma refultater under Buoncompagnis som under prinsens af Carignan regentskap; men kommendören safnar ett namn, man känner honom egentligen endast från hans fommissariat i Florens oc det år mycket twifwelaktigt huruwida han är i stäånd att bjuda rcvolutitonen spelsen. Jialiens öde beror aannu alltjemnt på folfet sjelfr; kan det bibehalla den moderation, som det, med endast ert undantag, hittills iakttagit, oc) aktar der lig för hwarje angrepp på och hwarje konflik: med grannstaterna, så år det utom allt twifwel att der når det eftersträfwade målet; ty det skall tå alltid på fin sida hafwa en stormakt, för hwilken de öfriga stormakterna dock slutligen mot eller med fin wi ja måste böja sig, och denna maft är — allmänna opinionen. Franska gesandten i Neapel, baron de Bree nier, bar föreftållt regeringen nödwändigheten ar reformer och förklarat att de ide utan fara funna längre uppstju:as. Cmile de Girandins nya brochyr Navpolevn Den tredje och JItalien har blifvit fonfifferad redan innan den urfommit. Ghina. (Forts. e. flut fr. föreg. ur.) Tung-chan år en stor och maftig handelsstad (med omkring 400,000 innewänare), hwartill man fan sluta af def närhet till hufwudstaden och of den mängd djunker, fom lågo på floden. De staden omgifwande wallarne åro tjocka och oafring 30 för höga, men woro på ett ställe instörlade. Från denna stad till Peking, eler nåra 12 mil, förer en stensatt wäg, som en gång mäste warit de gamla Romarne wärdig. Den är helt och hallet wågrätt och Renfåttnin: gen bestär af breda huggna stenar, hwaraf nägra äro 12 till 14 for långa och två för breda samt ar betydlig tjocklek; men på fomliga ftållen war wägen förderfwad antingen ges nom wåldsamma jordbäfningar eller genom frost, eller också hafwa hålorna åstadkommits af de tunaa härd fon: under ärhundtsden el