de främmande religionssamfundens afgifter til tatskyrkans församlingat, hwilfet wore en be täntlig brist. Häruti instämde ajwen d:r Säwe. D:r Sandberg ansåg icke at genom antagandet af dessa kungliga förslag nägot ordnande af de fyrfliga angelägenheterna skulle funna winnas. De många olifa bekännelsernas antäns gare skulle fortfarande förfätra hwarandra, och straffbestämmelserna skulle blott otillräckligt och need mycken olägenhet kunna tillämpas; man borde låta konventikelmakarne skrika tills de tröttnade, men ide pryda dem med någon mars tyrfrona. Deremot borde regeringen ålägga separatisterna att inför wederbörande myndigs beter redogöra för affallen, barndop, wigsel m. m., få att man deröfwer kunde hafwa fons troll. Goda lagar borde icke afskaffas derföre att de till en tid ide kunde tillämpas. Propositionen om mord, dråp m. m. remit. terades till lagutskottet, om postwigten till bewillningsuiskottet och om anslag till folfunders wisningens befrämjande till statsurkottet. Rö rande den sistnämnda anmärkte dr Säwe, att församlingarne ide, såsom önskligt warit, funs nat begagna fig af det anslag af 100,000 rdr, som warit afsedt till anläggande af fmibarude stolor, emedan det fallit sig för tungt ot bis rraga med twå tredjedelar af kostnaderna, utom ituraprestationerna, samt att anwändandet af ywinliga lärare, åtminstone i Göteborg, icke wisat sig fördelaftigt. Åwen ansåg han att folksskolelärares lön borde bestämmas till 400 dr emt utom bostad och wedbrand etc. Biskop Björck hade beträffande lämpligheten af qwins liga lärare en motsatt erfarenhet. Biskop Mils len upplyste att naturaprestationerna inberåf: nats uti de twåtredjedelar af kostnaden, som församlingarne borde ufgöra till folkskolorna, hwilket äfwen bekräfte des af biskop Anjou, och prosten Kullman instämde med biskop Björk. ders Eritsson från Cljsborgs lån, C. A. Larsfon från Östergötlad, Anders Gudmunsson, Nils Larsson och Östman emat motionen. Anders Erifsson wisade omöjligheten af att bestämma hwad fom war öfwerslödsartillar; C. A. Lards son fann det omöjligt att förekomma förbrufs ningen af lyrartillar genom höga tullsatser, enär sådana blott uppmuntrade lurendrejeriet; Anders Gudmunsson wille få litet fom möjligt rubba den nu gållande tulltaran; dock önskade han att låg tull äsattes alla waror, äfwen jordbrukets alster och ladugärdens produkier. De enda waror han wille hafwa tullfria 1v0re salt och fill, säsom de mest behöfwande flagsernas nödwändighetsartiklar; Nils Larsson framhöll swårigheten att i tre klasser afdela alla slags waror, wisade aft staten tadlades för hög tull och önskade att nu gällande tullbestän.melser i allmänhet måtte blifwa oförändrade. Rosenberg förordade motionen, utom i affeens de på förnödenhetswaror, för hwilka han mils le forfarande hafwa tullfrihet. Eu mångd nya motioner wäcktes derefter, hwilka blefwo bordlagda. J dagens plenum remitterades samtlige bords lagda K. Maj:is nådiga propofitioner och frif: welser till wederbörlige ulskott utan diskusion med undantag af prositionen som innefattade förslag till förordningat, dels om ändring i gällande bestämmeljar angående answar för Den fom träder till eller utsprider willfarande lära, dels om främmande trosbekännare och deras religionsöfning; sämt propositionen om anslag till folkunderwisningens befrämjande, hwilfa båda propositioner föranledde widlyftis ga och lifliga diskusioner fom, då de innchöllo förslag till ändringar, tillägg m. m. till pros rositionerne, skulle ålfölja rem isserne. a —— PDe Den 8 November, prinsen af Wales förels sedag, firades i Örford med ett torurtadr fyr: werkeri och ett slorartadt — slagsmal mellan studenter och borgare. Polisfonnaplarne bade mycken möda att slilja de stridande, och stadens borgmåästare, fom wille flirta fred, fill till tad härföre af en student ett dugtigt rapp öfwer nacken. Det hela hade dock inga fwärare följder. Schillersesten bar i Berlin gifwit anledning til alwarliga upptraden. På Gendarmenmarke roade sig en del pöbel, mest lärrojtar od) ars betsfarlar, med asstilliga upptäger; blund ans nat tydies de finna sardeles noje uli att flå battarne af alla walkladda berrar och att före närma anständiga damer. Sakerhetepolisen häs nades och stenades. Slutligen wille padet ane tända ett stort bål midt på torget. Nu fom det ridande gendarmeriet och gajorde med blan ka wapen slut på roligbeten. Times meddelar från lord Ellenborouab en intressant skrifwelse, bwari den gamle diploma ten, som war med redan på Wienerkongressen, tecknar sig för en summa till den sond, som skall anwåndas till infop af wapen är Barts baldi. Lorden byser ännu ftarft misztroende till Franfrife och uttalar en sträng förkastelsedom öfwer Mellanitaliens provisoriska regeringar, hwilka i hans ögon bafwa wisat brist på fraft och dugligbet, bwaremot ban höglingen prisar Garibaldi, om pwilfen såges att ban är en man, fom både bar hufwud till att leda rörels fer, en arm, fom fan befämpa Stalieng fiens ber, od) ett hjerta, fom säger honom det rätta. CSuessfanalen bar återigen fört battre utfigter för fig; wi bafwa redan för en tid sedan oms talat att frågan skall afhandlas på fongressen oc att lord John Russel ide delar sin kollega, lord Palmerstons motwilja mot detta företag. Det beter äfwen att Lesseps i dessa dagar refer till (Dangagtinanol a NDPDN 2224 Q.