att der befrias frän sina medförde laster, och sälunda ser man att en hitfommen brädlast maste foras på pramar i land, derföre att fartyget stannat midt i hamnen. Det säges att hamnkassan stall wara rif, detta wisar att ham nens inkomster icke äro små, men principen att strulägga dessa penningar få att till och med det angelagnaste, neml. hamnens uppmuddring till erforderligt djap, afidesattes, år ytterst falsk och en stor misshushallning. Hwarfere icke bedrifwa muddringen med mera ijwer än fom nn sker? dwarföre ide i stället för nigra eländiga Fattighushjon faga unga raska farlar till arbete wid hamnen och lata dem på accord i land föra bet uppmuddrade? Hamnen stulle ju wna mycket mera, ty ängpråmen funde då wara mera werfsam än den un är. Samma serhällande, som rader med hamnardetet, råder äfven i afseende å hamnens förseende med den nödwandigaste attirail för ett fartygs reparerante m. m. Det har derföre icke sällan inträffat att wid fartygs fölha lung har man mån hemta de behöfliga materialier m. m. från Helsingor. Men, sager man, nu får staden anslag till yamneus utwidguing. Ja,. detta är allt gedt och wåäl; men fladen må få aldrig sa mycket, det skall obetydligt upphjelpa saken. Hamuen skall likväl alltid blijwa oanwåndbar om ice utomerdeutliga ätgärter witagas med afseende på muddring o. d. Det torde saledes wara behofligt att de fom få i spetsen för Communens styrelse äfwen göra fig beswår med att taga litet mera nctis om hamnen ån hwad hittills skett Genom kraftiga och slofa arrangemanger, man fan derom wara fullt förwissad, skulle den unwarande hamnen, hurn mycket den än har emet sig, till flera hundra procent bättre metswara ändamålet och uppjylla hwars och eng billiga pretentiener. — Mera en annan gäng. Dixi.