sjelf surungit ulfwar direkte i ser slola herrar ulfwar sinna a fig få lätt fom de tyckas master Tom? ade wånligt med swansen och ch starpa tänder, liknande en igt, gamle kamrat — fortfor unfring i rummet med en gläds slor. för fig sjelf — Tom skall snedrifwarne från Mendosa i och främst måste wi deck tillse , så att wi icke oförmodadt derefter undersoka wi i hwad Å fig. ga sjomansknif tilltar han af forswarlig prepp, som kunde dorru endastl med wald kunde mycket; derefter eftersag han tet war defpwärre för baon: unde tänfu på att begagna dem. huru mycket detta forsämrade Tom ech de twå pisiolerna om temligen lika. fyra — hade han not fyra Chilener. bundsförwandter swero honem, tänft — fate han beslntsamt — men jag är werkligen nyfiken att fe på hwad sått de ämna gå tullwäga med en man, fom de tro sofwer. Sågande desfa ord, lade han sig fullt påklädd på fången. Han hade knappast legat fem minuter, når Tom dör: jade mådra va der i wäggen andragta skåpet och strapa derpå lifsom om det warit en spistammare, )warifran han kände luften af en farstek. — lei Tom! — sade Richard sakta, men ledjagade sina ord med en befallande rörelse med handen. Tem slickade sin herres hand och aterwände sedan till skapet. — Ici Tom! återupprepade Sir Richard. Tom sprang åter bort till sangen och slekade hang hand, men aterwände strart till stapet. — Nawål då — brummade Richard och sprang upp ur fången — jag får ide ro för honom förr än jag öppnar skäpet ... Det blir wärst för min wärd om han der har sitt wisthus. — Men fer du da ide, din narr — fortfor han tar lande till Newfoundlandaren och wisade honom att ingen uycfel war i skäpsdörren — fer du ice att war wärd är en forståndig man, fom wet när han bör flänga fina dörrar och när han bör låta dem stå eppna? Tom wille icke härmed lata sig noja, utav fortfor att strapa och sag derwid få bönfallande på fin husbonde att denne icte hade hjerta att längre metsta honom och flutli gen öppnade lasen med spetsen af siu knif. Skapdörrarne hade fnappast öppnat sig, hwilket de gjort tog några steg tillbafa. — Ett lif foll nemligen ut i rummet och trots dess upplösta tillstand igenkände Marriqunttafs unga kapten den någe insw sig o är t jag icke lofwe fapte perso Cf liket hans på bh I! fom håret hang tet o hela Ri Te som förbi Ut och Gt fönstr fönste mörd