syomannen sig just icke synnerligt hårom och han låt hästen shräcka ut i farrier icke så mycket fet att draga sig slelf undan de wredgade elementernas raferi, tom för att fore forta tiden för de fyra mån, hwilfa med båten wäntade honem i eppen sjö. Når han fom tl detstålle of kusten, biwareft han denna dag gårt i land (Han landsteg nemligen hwarje dag rå elika punkt), sprang han af hästen, fastgjerde stigbyglarne wid sadeln, band tygeln wid sadelfnappen och lat sa utan widare omständigheter det förträffliga djuret sjelf finna aterwägen fill Bellamare. På samma fött lös: slapnte ban hästen hwarje afton ech det floka freaturet war ja want fill att på egen hand finna wägen till stallet, att te egare ofta lätit det ensamt gå hem från Busfamelte, ja till ech med fran Santiago, ett afnånd af öfwer fer 2 utan att han nagonfin haft skäl att deröfwer beklaga fig. Först fedan Richard släppt håsten sag han att hafwet war i ett få fraktanswardt upprer am baten omejligen funnat sägga till wid kunen. — Så ensaldigt jag burit mig åt — mumlade han för sig sjelf — nn har jag det wäl rungeradt. Wandande sig till hunden fortfor han: — Nå, Tom, sök, min pojke. sok! Tom rusade astad fom en bil, men kom snart tillbaka med hångande öron od) jwansen mellan benen; han hade ingenting funnit. — Hm! — mumlade Richard filesosiskt — sedan flaskan engång år apvdragen. så måstte jag eckså dricka winet, såsom fransmånnen säga; har jag warit Tum nea att lösstäppa Don Lazares häst, sa måste jag finna mig utt att bära felwerna af min dumhet Att simma ut till briggen förefaller mig kinkigt och det af flere ersafer, hwaribland te tre ätminstene äro gansfa gil