klipporna wid inloppet från Ålands baf, samt rörande borttagande af det utanför Uleäborgs stad utlagda portpricksfartyg; angående signaler för isgång i Kattegat och Stora Bält; samt angående en wid Falther point i Lorenzo.floden uppförd fyr. Gholera. Kongl. Kommerxkkollegium tilfäns nager att, enligt ingången officiel underrättelse, staden Rostock är fri från cholera. 11 ——n— — Riksdagen. Plena d. 20 upptogs hos Ridderskapet och Adeln af, för: utom ftåndet enffildt rörande frågor, med H. Crc. herr Landtmarskalkens helsningstal. Presteståndets plenum började med bön, hwarefter erkebiskopen framförde fin helsning till ståndet, hwilken helds ning å ståndets wägnar beswarades af biskop Annerstedt. — Fullmakterna för Lunds stifts representanter samt Kontraksprosten Rundgren blefwo kasserade Likwäl fingo de genast dels taga i ständets öfwerläggningar, fastän nya fullmakter skulle efterskrifwas. — Biskop Björck erhöll uppdrag att anföra helsningsdeputatios nen till medstånden. — Erkebiskopen tillfånnas gaf att biskoparne Hedrän, Heurlin, Genberg och Thomander erhållit K. M:ts illlstånd art wara från riksdagen frånwarande. Borgareståandet hade ett fort sammanträde, hwarwid ordet förs des af Grosshandlaren Rinman, såsom närmast i ordningen bland Stockholms riksdagsmän efter Gråå och Schwan, hwilka båda af sjuldom woro förhindrade att bewista detta fanmmans träde. Ordföranden helsade ståndets ledamöter wälkomna, hwarefter her Loven och Hjerta af: sändes till Kongl. slottet för att underrätta fig om den tid då H. M. täcktes emottaga den des putation, fom skulle anhålla om talmän. Hos Bondeständet intog dess äldste ledamot Olaus Eriksson från Göteborgs lån talmansstolen för att fungera såsom ordförande intilldess talman blefwe utsedd. Nils Swensson från Christianstads län och Anders Eriksson från Elfsborgs län utsågos till ordförander för deputationerne till H. Me. Konungen och Nils Larsson fr. Jemtiland til ordf. för helsningsdeputationen. Plena d. 21. Borgareståndet. Den af K. M. utsedde talmannen borgm. Asker helsade ståndet med en tat, hwilket beswarades af grossh. Sch wan. — Jill ords förande för deputationen till medständen utsägs grossh. Rinman. Bondeståudet. Till talman hade af K. M. blifvit utsedd rikodagsfullmäftigen för Uppwidinge och Konga härader förre talmannen Nils Pehrsson i Ringstorp samt till vice talman reprefentan: ten för Färs och Frosta härader i Malmöhus lån f. riksdagsfullm. Ola Swensssson i Heinge. — Sedan Olaus Eriksson helsat de utsedde talmännen, intogs talmansstolen af talm. Nils Persson, hwisten höll till ståndet följande helsmingstal: Hederwärda ståndsbröder! Genom en älskad Konungs för mig dyrbara förtroende, har det blifwit mig förunnadt att ännu en gång från detta rum helsa eder, wärderade wånner. Jag är wisserligen densamme nu, som då jag sist hade hedern at föra ordet ibland eder, men åren, fom aått öfwer et Alla hafma ite hollor nehäller lärdomar både för mig och eder. Den bjuder mig att lugn och opartisk låta hwarje mening få uttala sig och gälla hwad den kan och manar eder att hysa aktning för hwarans dras öfwertygelse — och om någon uttalad mening äfwen tyckes syfta åt annat mål, ån det en annan föreställer fig såsom det råtta, må denne ej söka förflarimgen härtill i låga och ills williga bewekelsegrunder. Om wi, hwar i sin stad, akta på denna lärdom, få skola wåra räds slag blifwa sansade, ömsesidigt upplysande och snarare leda till önsklig framgång, till ett ål: skadt fosterlands wäl, och under tiden skall ibland of råda fridens, försonlighetens och mwånffas pens anda. , Wår älskade Konung har till sekreterare i detta Hederswärda Riksståänd och till mitt bitrås de behagat förordna en man, med hwilken måns ga ibland of redan ega en flerårig bekantskap. Advofar-fiffalen Frömans alltid öppna och reds bara wäsende är för of den säkraste borgen för hans nitiska medwerkan till helgd för grund: lagarne och till en önskwärd samdrägt i wåra blifwande öfwerläggningar och beslut. Med en sådan öfwertygelse beder jag dig, icke blott för egen del, utan äfwen å mina hår förfams lade ståndbröders wägnar, att wara hjertligen wälkommen ibland vp. Måtie det Höga Wäsende, från hwilken all god gåfwa kommer, med fin walsignelse fråms ja det samarbete, fom oss förestår! Ja Wår Kenung ech wart fosterland O lädrens Gud beskydda! Slut kärlekens och fridens band Omfrina palats och hydda. Med owåld ware tydda De lagar, Du cf gaf c Gud, Och sanningens och dygdens bud Af fria hjertan lydda. Den utsedde vice talmannen Ola Swensson yttrade härefter i ett mundtligt föredrag: IAlffade bröder! Redlige wänner! Tillåten mig att såsom allas er broder och wån tilltas la eder med dessa oid, då jag från en platå, den jag aldrig påräknat, aldrig efterftrånvat, nu för första gången helsar eder. Då Konun: gen behagat utnånma mig till vice talman för detta hederswårda ständ, måste den odelade wåns skap och förtroende, jag städse haft lyckan röna bland ståndsbröder, derför legat till grund. Och under få slan af min oformäga, forenad med mindre erfarenhet i rifsdagamannawärf, skulle jag, synnerligen wid de är, då mannaälderns kraft till det mesta är uttömd, icke wägat emottaga detta uppdrag, om jag icke, jemte den högre leds ning, hwaraf wi atla åto i behof, tillika wår gade hoppas och päräkna eder forfarande mån: stap oc wälwilja. Marte emellertid helsa och krafter tillåta ftåndets med mera förmåga och widsträcktare erfarenhet utrustade Talman alt städse föra klubban och leda wåra öfwerläggningar wid det riksmöte, wi nu gå att börja; men skulle det någon gång falla på min flott att öfwettaga detta för mig främmande wärf, så utbeder jag mig ett broderligt öfwerseende med de brister, den ofullfomlighet, fom, oaktadt en god wilja och ett redligt uppsåt, få ofta widlåäda den oerfarne. Alskade bröder! Sedan jag för egen räkning utbedt mig eder fortfarande wänskap, wälwilja och öfwerseende, uppmanar mig känslan för fosterlandets och ståndets wäl att ännn ultrycka en önskan — en önskan fom warmt uppstiger från djupet af mint hjerta och fom jag är förwissad skall detas af en hwar ibland of, fom rätt uppfattar wigten af wåra åligganden, 92 D D RR ? DDoy 57 nii2i2in. gen för allmänt wäl trånga alla enffilta intres. fen och ensidiga beräkningar i bafgruden, då skola de skiljda åsigterna slutligen fammanfmåls ta till en enda — det mål wi hafwa att söka — och om wi på denna wäg gå kända och okända öden och bekymmer till mötes, så skola mödorna blifwa mindre swåra, resultaterna af wåra förhandlingar mera tillfredsställande, oh ståndet winna det anseende, som till betydlig del utgör ett wilkor och en borgen för framgången af wåra önskningar — ja, måtte himlens wåls signelse hwila öfwer of, alla nyttiga rådslag och fäderneslandet! J Lördags skulle stånden medelst deputationer helsa hwarandra och s. d. på e. m. troddes H. M. och Kongl. Familjen skola emottaga Nifåståndens s. k. Stora deputationer. Utlandet. Nyheterna fortfara att wara torftiga. Tide ningarne meddela utdrag af den paraferade Järideratraftaten, hufwudsakligen vfwerenss stämmande med hwad man förut fånner rörande samma traktats innehäll. Hwarken England eller Sardinien äro nöjde med densamma, och efter allt useende har man endast welat fånna fig för då man offentliggjort traktaten innan den blifwit fullständigi underskrifwen. För nårwarande stå konferenserne i 3ärid stilla, på grund af grefwe Colloredos sjufdom. General Dabormida har icke rest til London från Paris, utan direkte hem. Medan tidningarne den ena dagen förklara förhållandet emellan England och Frankrike tillfredsställande, heter det den andra att fynnerligen bittra noter blifwit utwexlade mellan fabinet: terne i London och Paris. Det är icke blott Zuricheretraktaten, fom skall ha gifwit anledning tilltwisten, utan också den fransk spanska erpedis tionen mot Marocco, hwilken är England en nagel i ögat och som det ämnar molsätta sig med wäpnad hand. Ån widare berättas det att fejsat Napoleon såsom gengald har beslutat taga Suczfompaniet nnder fu beskydd och krossa Den engelska poliliken i Orienten genom att of: ficieli understödja kompaniet i Constantinopel, hwarest frågan om Suegelandiungandå genom grafwande, fom befant, tfall definitivt afgöras. Fastän dessa ryften naturligtwis äro öfwer. drifna, framgår det likwäl kiart af det spräk, som de franska bladen föra, att utderhbandlins garne mellan Franfrike och England ide synas skola leda till något önskwärdt resultat, och att Den engelska regeringen, huru gerna den ocksä önffade hafwa Frankrike till wapenbroder wid Peiho, lifwäl icke will, eller råttare wågar köpa detta bistånd förmedelst uppoffrandet af Jtaliens sak. Pays formligen fållev på Engs land. Gonftituttounel för ett mindre hwasst språf, men fönklarar dock att England i den italienska frågan spelar samma tol vis a vis de andra stormakterna som en parlamentarisk opposition under tiden spelar midt emot en fons stitutionell regering — d. w. s. det utbasunar med hög röst sina ädelmodiga känslor för Jtalien för att föröfa sin popularitet och öfwerlemnar åt andra att reda swårigheterna wid frågans lösning. Tyskland. J Wien har man på sista tiden widtagit stora mått och steg för återwinnande af det nus gerska folkets sympatier. Flera minifterfonferens ser, som haft denna fråga till föremål, hafwa hållits, hwarwid åtskilliga ungerska magnater