15:e Söndagen efter Trefaldighetsdag predika: I Högmesfan Kyrkoherden Witt. J Aftonsången Stadskomm. Sjöberg. Som jag med denna dag fråns tråäder redaktionen af detta blad, bwilket under loppet af nära tret: tiosem år af mig innehafts; få får jag härmed aflägga min wördnads: fulla tacksamhet till den ärade Publiken, fom hedrat mig med fin ynnest och sitt förtroende, till åt: njutande hwaraf jag för framtiden torde få rekommendera den nya re: daktionen. Helsingborg d. 30 Sept. 1839, J. Torell. Helsingborg. — Preliminära jernwägsmötet i tisdags war endast fåtaligt besökt. Dock tecknades för den södra banan omkring 44,000 rdr, hwaraf dock endast 20,000 woro uteslutande för den södra riktningen. Öfriga 24,000 ror tecknades med förbehåll af att endast få anwändas för den södra banan i händelse den norra sträckningen wisade sig alldeles omöjlig. Det stora mötet i onsdags war deremot så talrikt besökt, fom utrymmet å stadens rädfufs wa möjligtwis medgaf, dock war diskussionen långt ifrån så liflig, som på näst föregående allmänna möte. För banan söderut talade huf: wudsakligen br Tranchell, fom förklarade att man på grund af den kända opinionen i Hels fingborg rörande jernbanefrågan anfett fig i Landskrona böra låta undersöka äfwen den dis rekta linien mellan denna stad och stambanan och detta så mycket mera som den af engelska ingeniörer förut werkställde undersökning å hela HelfingborgsLandskrona-ECslöfölinien befunnits wara ytterst ofullständig. Teckningen föderut afsåge wisserligen i första rummet Landsfronas Eslöfsbanan, men man hade å mötet i Lands krona beslutat inbjuda Helsingborg att förena sig om företaget. Denna inbjudning hade sin grun dast i den fullkomligaste oegennytta och w p för grannstaden. Konsul Nooth åberopade hufwudsakligen fina förut i frågan hafde yttranden och kunde ännu ej fe någon möjlighet för realiferande af den nerdöftra sträcgingen, hwilken han doc fortfor att anse för den fördelaktigaste, dot föredrog ban att arbeta för den förra såsom den enda möjliga. Wid uppfummeringen af aktieteckningen för norböstra sträckningen wisade sig att omkring 4.000 aftier eller 400,000 ror blifwit tecknade. Då diskussionen härefter fortsaltes uttalade biufspatron Bock fin förwåning öfwer att man talade wida mer om den födra ån om den norra riktningen. Den norra banan erbjöd doc obestridliga fördelar, ide allenast för Helfings borg, utan för den widsträckta landsträckan från Hallandsås ända ned till mellersta Skåne. Når man tager i betraktande att man redan flera år arbetat för den södra sträckningen och agi tationen för den nordöftra endast pågått några weckor, få är resultatet hwarken så obetodåat eller så litet tillfredsställande som konsul Rooth welat låta påskina. Mycket återstär ännu att göra, men mycket fan också göras om wi ars beta med enighet och gemensamma krafter. Om wi wända of: till swenska ingeniörer, få fon banan byggas betydligt billigare ån om wi kasta oss i händerna på Engelsmännen. Och wåra inhemska ingeniörer äro lika skickliga som de engelska, ehuru de äro billigare i fina pretens tioner. — Tolarens wäl motiverade föredrag emottogs med lifligt bifall och högljudda aflas mationer. Konsul Eneman fruktade att en reaktion åstadlommits i tänkesätten. Han för sin del war ännu lifa fast fom förut öfwertygad om den norra banans företräde. Enligt alla fafz kunniges omdöme är en med hafskusten parallel jernwäg af ingen synnerlig nytta och af denna orsak motsätter han fig den södra banan. Wiss serligen möta stora hinder för den norra banan, men högst i trädets topp sitter ofta den sötaste frukten och def företråden belöna tillräckligt den ökade mödan, För omkring femtio år sedan hade man hår staden ett liknande faommans träde för att afgöra en annan då för staden lika wigtig fråga fom den nuvarande om jerns wägen. De enskilda intressena gjorde fig då öfwerwågande och i stället för att lägga hams nen wid Hallarne, der naturen anwisat dess plats, förlade man den der den nu ligger, och såsom wi alla weta, war detta till samhällets stora skada. Hade nu Helsingborg hafwit en god hamn, så war talaren öfwertygad om att denna stad och ide Malmö blifwit banans änd: punkt. Hwad fom är gjordt, funna wi olyd: ligtwis ej göra om igen, men wi böra akta oss för att genom förhastade beslut och åtgärder göra of; förtjente af samma förebråelser, fom nu drabba wåra företrädare. J den följande diskussionen deltogo kapten Rosentwist, riksdagsmannen kantor Rosenberg, landtbrukaren Hultberg, magister Damm, hems mansegaren Nils Persson Nordin, handlanden Olsson, kapten Mannerskantz, doktor Stenkula m. fl. Ordföranden, herr ryttmästaren och fommens dören N. Zornerhjelm warnade likaledes att ej förhasta sig och ansåg att oaktadt fwårighes terna, wore den norra banan ej omöjlig att genomdrifwa. Men härmed brådskade ide, ehuru tal. ingalunda wille bestrida fördelarna af att jernbanan påbörjades få snart fom möjligt och att staden och orten komme i besittning af detta wår tids förnämsta kommunikationsmedel. Men funde man icke förr göra något, så borde man ärminstone hafwa ombesörjt föreningen med stambanan när denna komme till Jönköping, från hwilken stund den blefwe en pulsäder för hela landets handel och rörelse. Tal. upplyste au af statsmedel blifwit anslagne 1000 rdr för undersökning af den föreslagna nordöstra bibanan och att de sedan annan undersöfning i provinsen öfwerblifne medel, 357 rdr 90 öre, blifwit för samma ändamål anwisade. På hr ordförandens förslag beslöts nu att wålja twenne fomitter, en för norra och en för södra sträckningen, och utsågos häriill: för norra banan: brukspatron Beck, ordfö rande, kapten Nosentwist, handlanden Olsson, trädgårdsmästare Jensen. landtbrukaren Kultberg, gästgifware Åkerman och handlanden Fr. Henckel; för södra: konsul Rooth, ordförande, doktor Stenkula, prosten Carlström, auditör Peterson och hemmansegarne Nils Andersson i Raus, Nordin i Nerlunda och Swen Larsson i Quiss tofta. Efter att hafwa tillkännagifwit att kapten öryfholm åtagit fig att förrätta den blifwande undersöfningen för nordöstra banan, afslutades mötet af hr ordföranden. — H. M. Konungen afreste i måndags morgon från Stockholm till Norrige. Den tillförordnade regeringen består af prins Oscar fom ordförande, friherre Manderström samt statsråden Lagerstråle och Björnstjerna. — Prins August afreste i söndags till Schweitz. — Enligt telegram till Sn. PP. lemnade H. M. Konungen i går kl. 2 e. m. Moss och wäntades på aftonen till Christiania. Hjerts ligt emottagande öfwerallt. Helsotillståndet godt. — Ett poströfweri har d. 27 d:s kl. 3 på morgonen egt rum emellan Strömstad och Uddewalla af fyra rånare, fom bemåftigade fig postwäskorna. Postlljonen, ehuru misshandlad, kunde dock följande dagen återwända med pos ften till Strömftad. — En swensk brigg, hemmahörande i Wifsta, kommande från Memel och destinerad till Eng: land, ankrade i går på härwaranoe redd under något egna omständigheter. Manskapet ombord hade nemligen nekat lyda ordres, hwarigenom kaptenen fann sig nödsakad ankra och begära assistans från land, som också erhölls härifrån. Sedan kaptenen, styrmännen och kocken i före ning lockats förhindra de upproriskes försök att lemna fartyget och komma i en båt, som från land utgått till detta, blefwo dessa slutligen bragte till förnuft och lydnad och återgingo till fina sysslor ombord. Öfwer dålig behandling af kapten eller öfriga befälet bade de ide att beklaga fia, utan berömde i stället fina förmån för humanitet och wälwilja; hela orsaken till rymning eförsöket lärer deremot -warit dels hems längtan hys några — de fleste woro från Bohus läns skärgård samt hade gjort en 12 a 13 månaders resa med samma fartyg — dels fruftan hes alla att fartyget, efter anfoms sten till Guglayd, skulle blifwa befraktadt på Brasilien, der . trodde gula febern herrskade. — En ins., som berattat denna händelse, frås gar tillika i sammanhang härmed, om ej tills fålle borde gifwas för swenske sjömannen att, sedan han under i åratal utståndne mödor och faror lyckligen anländt til någon plats i när: heten af sitt fädernesland, (fom här war fallet) då borde få ha frihet att lemna fin plats och ej, fåfom galerslafwen wid sin straffbänk, ewigt wara bunden wid fartyaeLt till des; fUrmnen