Hare Underrättelser. Nationalförsamlingen i Modena har i sitt sista möte enhälligt antagit följande fyra punkter: 1) Stadfästande af Farinis diktatur med fullmakt att afsluta ett lån på 5 milliouer liter; 2) Upprättande af ett monument till före wigande af det möte hwarwid folket enhälligt yttrade sig om Frans den femtes afsättning och föreningen med Sardinien; 3) den förklaring, att de friwillige deltagarne i vafhängighetskris get hafwa gjort fig förtjente af fäderneslandet, och 4) det åliggande för diktatorn att hos ftors mästaren utwerka frigifwandet af de politiska fångar, som hertig Frans den femte släpade med sig, då han lemnade landet. Victor Hugo will lika litet som Louis Blanc begagna fig af den allmänna amnestien. Han har offentliggjort följande förklaring, fom ide saknar en wiss råhet: Ingen fan wänta af mig, att jag skulle skänka en tingest, fom man kallar amnesti, ett enda ögonblicks uppmäårffame het. J den ställning, hwari Frankrike för ögon: blicket befinner sig, är en obetingad, orubblig och ewig protest min pligt. Jag skall trofast hålla den förbindelse, som jag ingått med mitt samwete, och till det vtterfta dela frihetens landsflykt. Dä friheten wänder tillbaka, wåne der äfwen jag tillbafa. Fransmännens kejsare har wid fin ankomst till. Saint-Sauveur förefunnit en fullständig telegrafanläggning, som sätter denna obetydliga punkt i förbindelse med de wigtigaste hufmwuds ftåder i Europa. Telegrammer. Hamburg dd. 26 Aug. J det tal, hwars med frauske inrikesministern grefwe Morny öppnat generalrådet i Puy de Döme bemös dar han fig att wisa det ogrundade i Engs lands bekymmer, ehurn engelska pressen och de engelska talarnes hållning möjligen kunna framkalla en förweckling i de ömfes sidiga förhållandena. Att hysa förmodan om, att kejsaren gick hafwande med ett nytt företag, fom skulle bibringa civilifar tionen ett oläfligt flag, wore detfamma fom att hysa twifwel om Fejfarenå ord och hjerta såsom furste och menniska. — Times förmanar italienarne att sätta fig emot en eventuel österrikisk reftaus ration. — Daily News twiflar vå till: wägabringande så wäl af restaurationen som af en kongress. Bern d. 25 Aug. Colloredo har i går haft ett lätt slaganfall; i dag är han bättre. London d. 26 Aug. Swete unominelt. Korn oförändradt, liflig omsättning. Hafre mycket efterfrågad, 3 sh. lägre. Amsssterdam. Räg 2 gyllen högre, tomlic gen liflig omsättning. Hwete flan. Marseille. Från Alexandria förmäles d. 1::de, att paschan af Egypten förstärkt fin armec betydligt. Batavia d. 24 Maj. J OYY sa ute om sr twå städer Hå .ei.. 2 Dm aAc prov PIP 42 UU SEBIISVt 4444. Idel hämnd. Konungen af Preussen, Fredrik den store hade år 1745 för andra gången eröfrat Schlesien, och lät till fina nya undersåter Utgå ett påbud att de ej skulle från Böhmen eller Sachsen få införa wissa lifsmedel och waror. De före bjudna frukterna woro likwäl billigare i utlan: det; för att hindra all smuggling tillsatte han derföre en mängd gränsjägare, fom skulle an: ställa jagt efter smugglarne. Nåra gränsen bodde en wälmående bonde, fom ägde en gård och war en lycklig man, ty han bade en god hustru, 4 wackra barn och ett förnöjdt hjerta. Hans syster war gift på andra sidan gransen, uti Sachsen, och till henne tog han sin tillflykt, ty åskan hade under hösten slagit ned i en af hans lador och hela den rifa fförden blifwit lägornas rof. vSwåger, fade han, du måste för detta åt förse mig med brödföda, utsådeskorn skall jag nog köpa mig; swågern gick ide blow in på hang begåran, utan skänkte honom dessutom hela wagnen full med spanmål och lifsmedel och systern gaf honom nytt ylletyg till kläder är swägerskan och barnen och båda fade: far i Guds namn, broder, fom tillbaka oc hemta mera. Bonden for och tänkte, hwad du har på wagnen, har du fått ill skänks; spanmalen år just icke den renaste och ylletyget ej heller af finaste slaget. Gränsjågarne och tullbetjenterne aro i dag på marknaden och du träffar dem således troligen ide hemma, och härmed förde han af på en skogswag, för att undwifa tull: huset. Men gränsjägaren Herman war icke på marknaden, utan befann sig just på samma stogswåg och gjorde beslag på hela lasset. Nåstan ala de skanfia warorna woto förbudet gods; böner och tårar hjelpte tutet, utan grånds jägaren arresterade bonden och lade beslag på wagnen. Bondens hustru och hans barn hade gått fadren till mötes ob blefwo icke litet förs strackta, da de sago honom så likblek och i fås dant sallskap. Här hade gränsjägaren en swår strid att utstå; ty modren och barnen omfattade hang fnän, bådo honom om nåd och barmlhers tighet för fadren, och bonden sjelf räckte honom ännu en gång sin darrande hand och bad: herr gränsjägare, fe dessa arma och låt mig gå; main fylter har skänkt mig allt; tag om ni måste det, wagn och hästar, men förråd mig iäke; såg hellre att formannen har fprungit ifrån er och att ni icke kände honom. Men Hermann war en rigtig gränsjägare. Han fade leende: nej min wån, med nåd och barmhertighet får jag ide gå konungen i förs wäg. Jag gör min skyldighet, har ganska wäl kåni igen dig och fin nästafår man ide — förnefa. Sålunda blef bonden arresterad; regeringen wille statuera ett exempel och dömde honom till flera ärs tukthus. Då han åter bkef fri, måste han såsom en tiggare gå förbi sin fordna bostad, ty allt hade för att gälda pligten, blifwit försåldt. Hans hustru och barn bodde i en usel loja i ändan af byn, Sjelf blef han nu mera en flitig ars betskarl. Slutligen utbröt sjuäriga-kriget oc ödtervis karne bröto in öfver grånfen. Då hade grånss jägarne god tid; de behöfde nu mera ide passa på smyghandlare, ty alla wägar woro öppna och fria. Men Hermann tänkte: du är oh förblir likwäl konungens gränsjägare och fienderna äro wål också icke annat än kontraband, derföre kan du emellertid hafwa på dem ett waksamt öga. Detta gjorde han och werkligen, PETS br SA Abba PE KT ÖS PR CC Uv ZP Thalerna. En dag smög fig Hermann åter förklädd, försedd med wigtiga underrättelser, åt den trakt, der preussiska förposterna stodo. Just som han wek af från en skogswåg, mötte han en afdelsning österrikiska ryttare. Att försoka fly war omöjligt. Underofficern frågade honom hwem han war. ÅJag år förwaltaren Seifert ifrån byn derborta, swarade han. Han fljuger?, hvarade en af ryttarne, det är bestämdt grånds jägaren Hermann, jag bar fett honom flera gånger förut och skulle mycket misstaga mig, om det ej wore han. Underofficern blef allt mera entrågen, men Hermann bedyrade att han icke war den ifrås gawarande personen och wisade ett uppbrulet, bref, fom innehöll förfrågningar om en fpans målsleverans hos förwaltaren Seifert. Genom den säkra hållning, spionen iakttog, blef under: officern något tweksam och tänkte läta honom gå; då ropade en af ryttarne: der ha wi wår man; der kommer den fattige bonden, fom dens ne roske gosse, Har skaffat af med både hus och hem och för en obetydlighet förhjelpt till tufthuset; af honom få wi den fåfrafte Uupps lysningen. Werkligen fom också den fattige bonden förande med ett lass wed långfamtiwa: gen framåt. ee För Hermann war denne wisserligen icke den rätta mannen och han blef till mods, liksom hade han redan repet om halsen, ty han erins rade fig att det war just på samma stålle, fom han gifwit bonden den hugnande lärdomen, fin nästa bör man ide förnefa. — Underofficern ropade bonden och frågade om han fån: de grändjägaren Hermann. at ja, honom känner jag mycket wål, war swaret. NÅ så betrakta denne man; han säger fig wara förwaltaren Seifer ifrån byn derborta, men wi tro honom wara spionen Hermann, som forhjelpte er på tufthuset. Ni wet wål att et: pris af 100 Thaler år fatt på hans hufwud och jag erbjuder er härpå ett förffott Wid dessa ord framtog underofficern en stor pung ur fickan och låt silfwret deri behagligt ljuda för bondens öron. Bonden blef en stund swaret skyldig och emes dan han tyckte hämnden wara få ljuf, fade han slutligen: ja, jag känner denne man mycket wål, iy fin nästa bör man icke förnefa — åter teg han, såg allwarligt i grånsjägarens bleka ansigte, och då denne tänkte sin sista stund wara kommen — då rörde sig nådens flägt uti dagas karlens bröst och fade: ja, jag känner denne man mycket wål! — det är förwaltaren Sei: ferti — — — och härmed gick han till fin kärra och förde hem med fin wed. Men uns derofficern stoppade ned fin penningpung och släppte gränsjägaren lös. — OM det war godt, ty alla tre blefwo härigenom rikare. (Gotl. Tid.) E. v. Honwald. (Jnsändt.) Theater. Herr Roos med sällskap gifwer fortfarande representationer för goda hus å härwarande theater. J går uppfördes en omarbetning af en tysk pjes: 7MNu ffa wi roa of ! och Vås och Bom. Den första pjesen är ett från tyskan öfwerflyttadt lustspel, fom i fin ven: ska klädnad fått ett mer ån skäligt underhaltigt wärde, och tillhör det slags nyare tidens utr ländska teaterprodukter, hwilka man helst öns star slippa je mera än en gång. Ett par ros ler, fåsom den gamla giftaslystna frökens (fru Linditröm) och kanske äfwen handelsbokhållarens (hr Roos) utfördes ganska bra, ehuru hwarken detta eller bravoropen från läktaren förmådde 1. IA 2. AC2. Arat onsel tocknno fisa