par mils afständ från Helsingborg, fom norr ifrån, och om wid ett eller annat tillfälle några spanmäloforor bitkommit till och med från ans dra sidan Landskrona, få bar detta naturligts wis endast haft fin arund i tillfälliga och långt ifrån normala förhållanden, ty detta sistnämnda skulle då förutsätta att Helsingborgs spannmälsbandlare alltid skulle wara i tillsålle att betala spannmålen en eller ett par rdr bögre för tuns nan, än handlanderne i Landskrona, Wwilfet ju wore onaturligt. Defutom: skylle wäl en Helsingborgs jerns bana förmå existera endast på spannmåälstransport, — (den egentliga persontrafiken lemnar inf. bär, litasom i det följanbe, åsido, will endast nämna att densamma icke skaliagtwis Under wanliga förballanden kan antagas blifwa större utåt slatibygden, än uppåt de natursköna och bi: storiskt märfwardiga trafterna åt norr och öster) — bwilken egentligen blott eger rum kanske 3 a 4 månader under hela äret, öfwerhufwud toget? — Omöjligt. Manga äro dercmot de stäl, fom tala för ben norra banan. Jns. anhaller få anföra nås gra sädana, fom ban ide anser sakna betydens bet: 1:o) Densamma isolerade sig fullkomligt från den projekterade Vandsfronasbanan; 2:o) den komme att strykn tätt förbi Ljungby och Bonarps lägerplatser; 3:o) den komme art gå genom trafter, der sådesproduftion allaredan ar bögt uppdrifwen, men bleswe det långt mera i den mån deesa trafters jordbrukare satues itills fäne att svara fina dragare för jordbruket; 4:o) den hade på bada sidor om sig en wodsträckt, folfrif landobygd, bwars jords oc) skogssafkastning komme densamma tillgodo (en bana i den föreslagna sydliga riktningen kunde blow på räkna dylik tillförsel från ena sidan, ty från den smala trekant, med Landskrona i medel punkten, fom bildades wid Sundet nära nog parallelt med en ängbätslinje, fom aldrig fun: nat bära fig, wore ingenting af betydenhet att päräkna); 5:o) den komme att löpa genom fog trafter, hwilket ingalunda blefwe fallet med den södra; 6:o) den komme att gå nära intill Åby och det fora papperebruket Klippan; 7:o) den komme att gå genom de landsdelar, hywarpå Helsingborgs handlande hafwa fin förnämsta waru-afsattning; 8:o) den komme alt återförs skaffa Helsingborg dess sa snöpligt förswunna och allt efter fom stambanan winner i utfträd: ning allt mer och mer förswinnande handel på de norra orterna; 9:o) den komme att frå i nära förbindelse med den föreslagna Chris ftianftads-banan, och sålunda på 1 är mas fte wäg fammanbinda Helfinge borg med Ehriftianftad, hvilket mäfte blifwa af den aldra största betydenhet för en stad wid Oresund, då det nu päbegynta are betet med klargörande af segelleden från Chris stianstad till hafwet hunnit fullbordas, bwariges nom sistnämnde ssad fan gnses blifwa en bögkt betydlig bandelsplats wid Östersjön; samt (Hwils fet är det sista, men aldra wigtigaste:) 10:o) dew gjorde wägen från förs en ings puukten med ftambanan fortare till Helsingborg, än till Malmö eller Landskrona. För att nemligen en jernbana från Helfings borg skall förmå werfa iill stadens och den oms gifwande ortens fromma, måfte den owilkorligen wara få beräknad att denfamma fan tillgodo: föra fia transporter ide allenast af de waror, fom utifrän gå inät landet, utan äfwen af få dana, fom från landets inre slickas till fuftftas derna och der erporteras på utrikes orter. Jcke fan man skaligen tro det exportörerna af upp: landets grufprodukter, af Ostergöthlands frannmås eller of Smålands slogsalster o. s. w., skulle sardeles ofta finna sin fördel wid att i och för utsleppningen sätta sig i förbmdelse med Helsingvorgs affärsmän, i fall warvu-irantpors terna, för att nå det från en wiss punkt på jernwägen, Eslöf t. ex., 4 3 5 mil bort belägna Helsingborg (med fin, i parenthes sagdt, bergfs tade och tor narwarande bögst misserabla hamn) först måste gå till namnde punkt på jernwagen, derifran wäglångden endast wore 2—3 mil — till de med de bästa ham nar försedda städerna Malmö och Landskrona? Jngalunda! Men få wi en jernbana Hel: singborg—Finja (eller Sjöröd), då är det icke endast antagligt att upplandets alster skola föfa fig wäg till Helsingvorg, såsom närmaste punkt wid hafwet, utan det Fan till och med bes traktas såsom säkert, förutsatt att Helsingborgs inwånare ide långre försumma den, längt wigs tigare än de flera andra frågor, fom på den sista tiden med sädan ihärdighet diskuterats, war roande frågan om utförande afen djup od ända: målsenlig hamn inwid staden. En bana norrut till Finja, är det derföre fom inf. alltid skall förorda, lika mycket fom han stall främäda en sädan söderut till Eslöf. Hang äsigt om deosa begge banor sträcker fig till och med så längt, att han tror det en bana i den sisinämnda riktningen skulle förr eller sednare leda till Helsingboras ruin och att om nägra få är, för den bändelse nämnde bana komme att utföras, denna stads f. n. lifliga handel od) rörelse slulle, få att säga, hafwa uppe slufats af grannstäderna söderut; ätminstone stulle den aldrig winna någon tillökning. En dylik spädom kan måhända af nägon synas narraktig och förestafwad af stuggrådsla; men inf. trotsar enbwar att wisa det en motsatt förs modan eger större sannolikhet för fig. Erfarens beten har alla tider gifwit wid banden, att så snart en mindre stad genom cn jernwäg förs bindeg med en nåra intill belägen större, den förstnämnde förlorar i samma mån den fiftnämnde winner på affören. Nära til hands liggande exempel äro Vund och Rocskilde. Heldre alltfå må Helsingborg wara utan jernwäg, än att inf. srulle wilja råda ftadens inwänare att offra ett öre på en sådan till Eslöf! Att Helsingborgs fadöod) ortens inwänare i förening äro mägtige att anskaffa ett län för en dylik jerndanas anläggande, som den ins. förordat, har ban all anledning tro. Deremot anser inf. det wara fån iskt att längre inwagga fig i förboppninaar om stataanslag; det fan då lätt bända att fon bör medan gräset wärer. Vänge torde det dröja innan dylika funna bee wiljas till bibanor bär t landet, då man wet att stambanor allaredan äro under byggnad etier projckterade till en anläganingsfofinad af hundras tals miljoner. Likwal anser icke inf. sadana allmänna skäl saknas, fom tala för statens mels lankomst wid detta tillsälle: fulländningen af stambanans södra ända, (ty, säge, hwad man mill, denna skall ide i werkligheten funna ans ses fulländad förrän den nått Helsingborg) famt, ur strategisk synpunkt betraktadt, banan Helfings borg—Finjas nära beröring med södra Swer: ges förnämsta lägerplatser. Genom kunförelse i tidningarne äro stadens inwånare kallade att höras i jern wägofrågan den 11 innewarande månad. Alldenstund ens daft fadeng imvänare äro anmodade att till: städeskomma wid tillfället, är wäl fommanhär det blow att anse säsom ett förberedande möte för flera dylika, bwilka förmodas komma att bållas på landsbygden bäromfring; men lifwäl kan resultatet af detta sammanträde komma att ega ett mägtigt inflytande vå bela fragans ut: gång, bwarföre inf. tager fig fribeten göra fa dens inwänare uppmärksamme på wigten af att talrikt infinna fig wid ofwerläggningen. Bes folkningen ä landsbygden norr: oc österut skall sakert, få snart den blott sett Helsingborgs stad göra något, genom handling bewisa der fora intresse den hyser för en snar lösning afjferne wågsfrägan. Den skänske landtmannen göres för bwarje år alltmera behof af att ega Ena dragare disponibla for jorden, oc Promwimes-alls mogens förmögenbetsstallning i allwänbet fåt: ter densamma i tillfalle att utöfwa dess denna gång nödwandiga medwertan om något stort stall funna utrattas. Jns. hyser den fasta öfwertygelse att wid det beramade sammantrådet med stadens inwanare i förenämnde wigliga angelägenhet, beslut stola blifwa fattade, fom fomma att göra beder åt samhället. Då handlingar skola urföras, hwar