fan draga handel frän som till en stad. Man fan anlägga en kanal få att den uttappar cen insjö och man fan också gräfwa den få att den öfar wattentillflödet. Och wär öfwertygelse Är att en bibana i riftning åt söder skulle wara en sädan kanal, genom hwilken all Handel och rör relse droges från och högst obetydligt till Het singborg. Denna stad blefwe i sjelfwa werket genom en sadan bana endast närmare förbunden med Malmö och icke särdeles mycket med det öfriga Swerige. Men med Malmö hafwa wi tillräcklig sörbindelse genom ängbätar och annan sjölägenhet och första följden af bibanan i fyrds lig riftning slulle blifwa att ångbatarne måfte inställa sina turer. Det wigligaste skäl, fom anföres emot bi banans läggande i nordlig direftion, är den större wäglängden och deraf följande betydligare kostnaden. Det år klart att en längre jernbana fostar mera än en fortare, men om den langre är nyttig för ett samhälle och den sednare twärtom skadlig, så tyckes det som om man ej lange borde wara i walet och qwalet. Wi måsie antaga att banan buswuddalligen måste byggas af enskildas medel, det will saga den mäste grundas på akner, ty staten bar ut: tryckligen förklarat att den ide fan kunna när gra bidrag. Frågan blir då: i hwilken riktning bör banan läggas för an man fan hafwa mesta hopp om att den skall funna med egna infoms ster betala sig? En annan ide mindre wigtig fråga är: i hwilken sträckning kan man rårafna de slesta aktietecknarne? Wi skola i nästföljande nummer söka att i största korthet beswara dessa bära frågor. (Ferts. och slut följer i nätta nr.)