fladen ganska mycket till öfningslägret på Bo narps bed, men äfwen denna infomffälla har genom jernbanan betvdligt intorkat. Jnga slörre naturbinder möta för bibanans läggande norr. än söderut. Besynnerligt nog har man endast undersöft den södra fArädnins gen, men ej wägat en ffilling på den norra. Denna sednare slulle dock löva genom en slätt och till större delen odlad mark, om den ginge från Helsingdorg till Etebro, derifrån under Björnekulla flint till Sönnarslöf od) Åby, derifrån förbi Sorödssjön i någorlunda raf rifts ning mot Finjasjön, för att der wid Sjöröds Ration föta till hufwudbanan. Wid Efebro sammanstöta wägarne från Engelbolm oc) Bjäre härad, från det inre af födra Åsbo härad, från Wrame-Gunnarstorp, från Mörarp, från Bjuf med flera rifa orter. Åby är wälbygd och life lig fom en liten stad od) hufwudorten för en kringboende wälmående od) idog befolkning. Blost dennn sträcka jernwäg skulle fördubbla Helsingborgs bandel, på samma gång som den för orten wore af oberäfneligt wärde. Frän Ado och Ända till Sjöröd är wisserligen orten ide få rif fom på denna sidan Åby, men de widsträckta ljunghedarne wänta endast på läte tade kommunikationer för att förwandlas till bördiga äkersält. Jordmänen är föriräfflig, in. newänarne äro idoge och i trakterne kring Höör och Sösdala har redan wisat fig med hwad begärligbet de fält, fom sedan urminnes tider legat ofruktbara, blifwit upptagna få snart nås gon utsigt förefanns för att odlingsarbetet når gonsin funte återbetala fig. De nu få ofrukts bara ljunghedarne i Norra Åsbo och Westra Göinge hårader skulle, om de genomströkos af en jernbana, blifwa riktiga kornbodar och lemna Helsingborg mer än tillräcklig, ja mångdubbel crsättning för det lilla handelsområde, fom ftas ben föderut förlorat. En bibana i denna riftning skulle bafwa gans ffa betydliga inkomster derigenom att den komme att stryka helt nära förbi Bonarps mötesplats och wore den bärigenom äfwen i strategiskt af: seende att föredraga framför den födra firäds ningen. Wid Sjöröd kommer äfwen bibanan frän Christianstad att stöta till stambanan. En bana dragen bärifrän till Sjöröd, derifrån fortsatt till Christianstad och efter all sannolikhet der: från ylterligare i udernas längd nåt Blekinge, skulle salunda sätta of i dirckt förbindelse med ostra kunen af Swerige, den blefwe mer än en bibana, den blefwe i sjelfwa werket en ftams bana, fom korsade en annan stambana, oc Hel singborg skulle då hafwa fördelen af art wara en sadan banas ändpunkt. Mången sawäl resande fom godsafsändare frän öfra Swerige skulle dä finna sin fördel wid att gå öfver Helsingborg i ställct för åf wer Malms oc) man kude gerna säga att stambanan från öfra Swerige delade sig wid Finja i twenne grenar, yhwaraf den ena ginge ät Helsingborg, den andra ät Malmö. Denna fednare stad skulle wisserligen ej draga få myc: fen fördel af stambanan, fom om den ensam finge wara dass ändpunkt od) om alla bibanor lades få att rörelsen genom dem droges iill stambanan och genom den till Malmö. Nägor bör wäl göras afwen för de andra staderna, pwilka redan fe fig i fara för att gå under iill följe af de företraden, fom Malmö redan er. hallit. Troligt är att Malmoboerne, fom alls tid wetat att bewara fina intressen, skola göra allt möjligt för att få Helsingborgs bibana drar gen förerut, ty de inse gansta wal att de ders igenom skola ytterligare föröka sitt handeleoms rade, sitt wälständ. Hwad gör det wäl dem om Helsingborg går under. Den enes nöd är den andres bröd; sädan är ju werldens gång. De, fom förfäkta Malmöintresfet, d. w. s. be fom yrka en jernbana likagodt bur den foms mer att sträcka fig och fom föredraga den södra sträckningen endast derföre att den är fortare, bafwa såkerligen aldrig kommit att tänka på möjligheten af att en jernbana, dragen orikrig direftion, fan skada ett samhälle. Lund är dock ett slaende exempel på art jernbanan lika wäl CCOQOQQO OOO .. AN g