Turin d. 4 Juli. Cavour har undere rättat Bolognas inwånare, att konungen afflår diktatureu, men öfwertager ledningen af landets stridskrafter för att göra Mos magnas deltagande i kriget möjligt och för att hindra unationalrörelsen att urarta till anarki. Azeglio har blifwit sardinisk fom: missarie i Bologua. Bern d. 5 Juli. Österrikarne hafwa dragit fig tillbaka från Bormio och vie: monteserue rycka fram till Stieffers3occh. Korfu d. 28 Juni. Den till Athen ber stämda flotta har på årund af ingångna wigtiga underrättelfer tagit en annan vifts ning. Hamburg d. 6 Juli. J öfwerhuset föredrog Redcliff en adress till drottningen, som skulle uttala sig för fortfarande neutralitet, för full kommandet af förfwarsmedlen ochför fredå: bemedling. Diskussionen skall ega rum om fredag. Grauville beklagade, att sådana provocerade diskutioner skulle ega rum; i df: rigt uttalade han sig luguande om Ryssland och Frankrike och förklarade, att ruftnins garne blott bedrifwas för alla möjliga hän: delsers skull. Frankfurt d. 5 Juli. Preussen föreslår att 9:de och 10:de förbundsarmeccorpserna skola sluta fig till preussiska armcen, att högsta befälet öfwer de fyra icke prenssiska armeecorpserna uppdrages åt Preussssen, och att reservkontingenterne göras marfhtär dige. London d. 6 Juli. Konungen af Belgis en afreser härifrån i morgon. Bern d. 6 Juli. 3000 tyrolare, fom ho: tade Garibaldis och Cialdinis koloner i Veltlin, hafwa med betydlig förlust blifwit drifna tillbaba af dessa till Stilfser Åoch. Marseille d. 6 Juli. 60,000 ryssar fram: rycka från Gaspiska hafwet mot Chiwa, för att enligt öfwerenskommelse med Perz sien twinga turkomanerne att underkasta fig. Hamburg d. 7 Juli. Monitenr förmär ler, att Rigault slagit en anamitisk armee vå 10,000 man wid Saizon (Saigon?) och tagit kastellet med 19 kanoner. Fienden has de 500 döde; fransmänuens förlust war 44 man. — —j Om det år sannt, att man genom tilltagfens het kommer längst fram har i werlden, få uts gör wäl skandaltidningen Oresundspostens ut gifware härpå ett talande exempel. J nr 77 af sitt blad för sistlidne onsdag, sedan han förut widrört det wäckta tryckfrihe:smålet mot denna tidnings utgifware, låter han inflyta följande tirad: 3SÅ obehagligt det ån är att draga en yr sesbroder (H. P:s ulgifware) för rätta, hafwa wi dertill blifwit nödsakade genom hans tids nings ständiga anfall mot OD. P., helst de nu gått få längr, att herr Torell beskyllar utgif: waren af denna tidning att hafwa blifwit fälld för det största brott, fom kan begåg. Owad de ständiga anfallen mot O.P. beträffa, torde wi blott behöfwa till hwarje opartisk låfas roå bedgmande Föänssskjiuta Henna fråga: wi tro rit anklagad för hädelse mot Gud, äfwen den (såsom br B. sjelf uppgifwit) oriktiga uppgift, att hr B. blifwit af Stockholms rädhusrått fälld för detta brott innan Han af Swea hofrått frikändes i målet. Wi wilja icke fåsta of wid att hr Borg år nog oärlig att förtiga för fina låfare, det inf. äfwen uppgifwit att hr B. ocjå frifändes, ty wi formoda att äfwen de af O. Pis läsare, hwilka ide hålla H. P,, tilltro wår inf. få mycken ärlighet; (i motsats härtill skulle wi funna framdraga ans dra tidningar, hwilka omtalat hr B:s ifrågas warande rättegångsaffär, utan att tillika uppgifwa att hr B. frikändes!) Hr B. är numera så pass känd för sitt sätt, att referera wissa saker, att wi kunna lemna detta ämne åsido, och det Fan nu, som sagt kallas tilltag: senhet (wi skola ide gifwa åt detsamma något hårdare uttryck) af hr B. att få der lägga an på kunnige oh tänkande läsares ur: skiljningsförmåga. Hwad namn Återigen hr B:s demonstration inför Rådhusrätten mot dens na tidnings utgifware fan få, må nedanftåen: de kanske få i någon mån beswara. Hr B., Ö. P. utgifware, har ide betänkt sig att inför råtta yrka answar å detta blads utgifware för angripelser mot hr B:s enskilda person — hr B. som under alla de år han redigerat OD. P., på det mest råa och smutsiga fått anfallit wår tidnings utgifware och nu sednast för att nedsåtta wårt publicistiska wårs de, sökt hos de enfaldigare bland sina läsare inplanta den föreställningen, att wi skulle fal: na de funsskaper, som berättigade till wår rösts giltighet i den offentliga diskussionen öfwer wår tids politiska, sociala eller kommunala frås gor, — som widare i en wigtig samhällsfråga med det aldra gröfsta uppsåt wanställt och förs wrängt wåra fållda Yttranden, samt på ett lögnaktigt och nedrigt fått welat inbilla denna stads handtwerkare att de blifwit af of liknade wid wildar och kannibaler, och fom flutligeu, äfwen för att nedsätta wårt wärde i allmäne hetens ögon, lömskt insinuerat att wi skulle ha ingått kompaniskap med och i wår tidnings res daktion intagit en en (efter hr B:s åsigt) wans hederlig perfon! Hr B. ämnar wådja till rätts tänkande medmenniskors bedömande, huruwida han icke bör erhålla någon upprättelse för det en person, fom af honom utbasunats såsom uftojare och bedragare etc., wågar offentligt framträda opb förswara fig mot hr B:s anfall! Hr B. hemställer huruwida icke wår tidnings urgifware bör plifta för det en annan pers jon djerfts wisa hr B:s meriter! Jngen opartisk granskare skall — wi åro härom fult öfwertygade — funna anse ett möjligt misstag i detalj innefatta något angrepp mot hr B:s heder. Saken i sin helhet är att hr B. warit anklagad för hådelse mor Gud, men blifvit frifänd af Swea hofrätt. Åt hr B:s egen klara bewisningsförmåga torde wi funna öfwerlemna att wisa huruwida hr B. skulle warit mindre wärd medminniskors högaktning, om ban, för den förseelse för hwilken tan was rit tilltalad, blifwit fälld i första instansen ins nan han frikändes i den andra. Wi få emels lertid underrätta hr B., att om han skulle wilja företaga fig något dylikt bewisande, han hwarz fen eger rätt härtill enligt gällande lagar eller allmänt rättsbegrepp i fråga om moral och medborgerligt anseende. Se således sjelf, hr B., huru illa Ni huggit i wådret! Men i sannina hr B. ma svål wara rädd damål, nemligen att nedfwårta wissa person er för alt upphöja dem som betala fiolerna — — (O. P. för den 23 Maj innew. år); som sökt utforska analogien mellan en namngifwen prosts i grannskapet handlingssätt och en — fronvtjuts (O. P. f. d. 27 Sept. 1858); fom en gång, 1857, såsom exs empel på barbarisk råhet hos en fusbonde, inför Sweriges allmänhet erponerat en redbar och akiningswärd jordbrukare, hemmansegaren Jöns Hansson i Kattarp; fom för ide lång tid fedan om Helge Åkesfon sagt att han i de till fin moral wore ofönvitlig, fom beskyllt hr konsul Rooth för att ha i hög grad mifaks tat stadens magistrat äfwensom def iuwånare i allmänhet, samt söft få desse att löpa som uarrart (O. P. f.d. 21 Mars); fom om den swenska kyrkans öfwerhufwud och — fåfom orden lyda — bhela clerud comitiales på fö: pet, wetat att berätta hurusom deras ryfts barhet, med ett eller annat enkelt undantag, år af en temligen twetydig art — — (OÖ. P. f. d. 16 Mars); fom funnit de grunder, Hr konsul R. anfört för öfwerlåtandet af gasds werfåanlåggningen härstädes åt hr Milne wara föga objektiva och ej Hålla stånd mot en skarpare granskning (hwilken lågsint infinuas tion mot en af stadens mest aktade och redbara affärsmän, år ide denna utgjutelse i (Ö. VR. f. d. 30 Maj!); fom medgifwit en insändare att om samme man, ordföranden inom Hel singborgs handelsförening, insinuera att han skulle ha duppoffraft en stor del af fin förmögenber på ett å Rådhuset anbragt sornur (Ö. P. f. d. 21 Febr.); fom beskyllt Snål: Poftens redaktör för att ha sökt reta masforna mot en enskild person — således myteri eler uppror, (O. P. f. d. 20 Sept. 1858); som om en swensk namngifwen tidningsutgifware yttrat att ett sådant subjekt kanske endast med stryk kunde ftyrug (OD. BV. f. d. 28 Jan.) etc. etc. Ja, fom sagdt, den tioningsutgifware, fom i ett civiliseradt tidexs hwarf kunnat opåtaldt få göra sig skyldig till dessa och liknande saker, den må wäl stämma sina motständare för personliga angrepp! ... Jcke hjelper det om OD. P. nu kommer oh på: står att han återkallat (oftast på ett hver tydigt fått) ett eller annat af det hår påpefas de. Det förbättrar ide bewekelsegrunden till handlingssättet hos den, på hwars skuldregister få mycken lögn och smädelse måste skrifwas. Oetta är hwad wi i hast ihågkommit af den mand bragder, fom anfett det för fig tillftåns digt att wäcka åtal mot detta blads utgifware. Mahända skola wi likwäl i ett kommande num: mer belysa en eller annan af de oräkneliga lögner och många oförsynta och otillbörliga ans fall på personer och förhållanden, hwartill O. P. blott under innewarande år gjort fig ffuyl: dig. Det torde kanske wara nödwändigt, då hr B. ännu en gång wisat sig sinnad gripa till offenfiven, att efterhand lossa På den bindel, fom slutligen måste falla från ögonen på skandalpressens och särskildt Ö. P:s äfwen mest fanatiske beundrare. Wår åsigt om fans ningens och det godas seger öfwer lögnen och det fom ondt år, äfwen på fjorden, låter oss hoppas att wi denna gång icke bedragit op i wår föreställniag. (Jnsändt.) Under smädelsen och grinet Björnen modet än behöll, AA