Walordningsfrågan. Af sörekommen anledning och på fleras ders om gjorda begäran hafwa wi sörskaffat oss del af hr konsul F. Rooths anförande angående walordningsfrågan här i staden, hwilket wi härmed i sin helhet meddela. För tredje gången äro wi här församlade för att höras öfwer och afgifwa förflag till nytt RikfsdagsmannaIBalordningsfått för denna stad, sedan Regeringen ej funnit skäl antaga de grunder för ett sådant, som af majoriteten wid twenne föregående tillfällen blifwit i under: dånighet föreslagne. Öfwertygad, att alla här närwarande äro lika mycket wånner af talfris heten som tryckfriheten, ber jag att innan jag öfwergår till sjeljwa frågan få förulskicka nas gra ord, fom med dagens öfwerläggningsämne ega nåra jamband, dels på grund ar den agis tation, fom en långre tid här bedrifwits, dels ock på grund deraf, att man från wisst håll med mycken ifwer gjort frågan mera till en perfons ån sakfråga. Et gammall erdspråf säger: Man kan sfpotta På en sten tills han blir wåt, och det mässte finnas en gräns för allt här i lifwet. Under en längre tid har min ringa person i den hår utkommande Ores sundsposten warit föremål för de bittraste ans fall och hwarjehanda lika lågsinta fom lumpna insinuationer, och tidningen bar långe övers flödat af de mest förwillande och wrängda fram ställningar. Med den anda, fom under den nuwarande utgifwarens tid i allmänhet warit rådande i detta blad och sedan utgifwarens tåns kesatt blifwit kände, skulle allt detta i sanning warit mig helt och hället likgiltigt, om icke jag förnummit att de funnit gehör hos en och ans nan af en samhällsklass härstädes, för hwilken jag hyser aktning och för hwilken jag älskar att stå i en annan än en twetydig dager. Jag är ej så alldeles owan wid politifka strider; under de twenne riksdagar, der jag warit med, har jag haft tillfälle art både se, höra och erfara åtstilligt i denna del. Det är i i alla fonftinutios nella länder högst wanligt och alldagligt att den ene politiske motståndaren söker bekämpa den andre, men aldrig har jag fett något sätt emot: swarande det af Örefundspoften begagnade, för att nå sitt mål. För min del har jag tillförne aldrig haft att göra med andra än hederliga mots ståndare, fom strängt hållit fig till sak, och ej tillåtit fig hwarken den ena eller andra infinuationen mot person, fom hyst aktning för sin motståndares olika öfwertygelse på samma gäng de åtnjulit akming tillbaka, men fom al. drig kunnat glömma fig derhän, att de fram kastat hotelser emot fina motparter efter angris pit deras heder derföre, att de ej lyckats få dem alt adoptera åsigter, fom de ej funna gilla. Srefundspostens nuwarande utgipvare, fom wid snart sagdt alla möjliga tillfällen sedan dess öf: wertagande af tidningen, gått offenstot tillwäga, stall såkerligen sedan allmänheten ledsnat wid dess ewiga käbbel, nödgas intaga defensiven och sedan han bortskjutit sitt krut, endast ega såsom behållning qwar — fine begångne mips tag. Hwad fom lagts mig till last år min för: flutna werksamhet under de tvenne Riksdagar jag warit denna Stads ombud, hwarunder man hufwudsalligast fästat sig wid att jag skulle i egenskap af ledamot i det förstärkta Statsuts skottet hafwa nåra nog i lift och olikt gifwit min röst för bewiljandet af alla de onekligen många och stora anslag fom utmärkte den sist förflutna riksdagen. Så war ingalunda fallet! Till de anslag, som jag enligt min öfwertygelse ansåg böra bewiljas, lemnade jag mitt bifall, hwaremot jag i afseende å alla dem, fom jag ansåg ide böra bewiljas, utan twekan nedlade mitt nej i voteringsurnan. Att enhwar, fom kommer i tilljälle att werka å den offentliga banan, måste af olika tänkande blifwa olika bedömd, är naturligt, men med den aktning äfwen olika tänkande målte wara skyldigehwarandra lika myc: fet wid behandling af kommuncrnas inre angeläs genheter somunder riksdagarne, der jag, under den tid jag deltog i öfwerläggningarne, af wänner få wäl fom motståndare alltid åtnjutit en hög grad af wälwilja, hade jag med skäl hoppats på ffons samhet i omdömen fnarare ån att ideligen gif: lad för det jag haft en temligen fast tro och warit nog djerf att wåga följa min Öfwer tygelse. Wi äro swaga menniskor alla, och funna således alla begå misstag, fom af menfklig förs dragsamhet både böra och funna ursäktas och förlåtas. — Under min rifsdagsmannatid war det en och hwars obestridliga rått att klandra mina åtgöranden, och om min förmåga ej motz swarat min goda wilja, få eger dock ingen den ringaste rått att betwifla redligheten i mina afsigter. Att wi wid behandlingen hät af wåra egna angelägenheter till största delen warit lifs tänkande bewisas bäst af de beslut, hwaruti wi stannat wid de sammanträden, som egde rum wid början af detta år. Född och uppfödd i denna stad tror jag mig temligen nära känna såwål def brister och behof fom oc skaplynnet hos största delen af de här werkande perfoners ne. Helsingborg år af gammalt känd för fin laglydnad, fin fridsamhet och sitt goda förhål: lunde emellan alla samhällsklasser. Låtom of ej lyssna till falska Profeter eller de låror De predika idag hår och om fort möjligen i Ha paranda, och wårt goda förhållande inbördes skall då aldrig upphöra. Jngenting år få oådelt fom att i mindre eller större samhällen wilja utså twedrägtens frö eller ingifwa misstroende hit eller dit, detta kan aldrig annat än bära skadliga frukter på samma gång som ett sådant förfaringssätt alltid störer den trefnad och den sammanhållning, fom äro nödmwåndige för hwarje samhälles båtnad, be stånd och sortkomst. Jag ber att få göra Ores sundspostens utgifware derpå uppmärksam att mitt wäljande till riksdagsman för denna stad ej war att betrakta såsom ett hugskott för das gen, det grundade fig på det förtroende och de fympatier, fom jag under lång följd af år lyckas tillwinna mig i min fädernestad och jag ttor mig ega så mycken profetisk blick och tror mig kånna samhället få mycket att jag tilltror mig kumna försäkra den wärde urginvas ren, att den dag aldrig warder randandes då han lyckats winna någon majoritet för sine åsigter i Helsingborg och att alla dess emot mig utkastade smädelser möjligen komma att medföra en helt annan werkan än den af hos nom åsyftade. Den som lefwer får fe! — Has de wid senaste tillfälijet då walordningsfrågan förewar alla röstberättigade närmare satt sig in —— —— —ö—ö— ——5——ä—k——————— i frågan, är jag öfwertygad att wi ej skulle hafwa behöft för tredje gången dermed befwvår ra Regeringen, och man skulle då ej hafwa lemnat fina röfter åt ett förflag, fom få nåra flöt fig till det af Regeringen en gång förfas stade. Det förslag jag då tog mig friheten ins lemna grundade fig, om man utan partisinne opartiskt will granska och bedömma detsamma, på både rättwisa och billighet. Det sörnärmar ingens rätt, men innefattar högst betydliga ef: tergifter från de högre skattdragandes sida och år ett närmande på halfwa wägen. Mina åsigter i denna fråga hafwa sedan sista fams manträdet, oaktadt flitigt begrundande af dens samma, ej undergätt någon förändring, utan tager jag mig nu åter friheten till Herrarnes benägna antagande framlågga mitt förslag få Iydande: att en graderad röstskala från I till 10 röster måtte såsom grund för wårt walordningssätt i uns derdånighet föreslås, derwid den fom skattar från 1 till 10 rdr skulle hafwa 1 röst, ( 10 7 20-00 mo 2 volter, 20 30 3 d:o, Å 30 40 Y 17 4 d:o ÅU 40 Å 50 YÅ Å 17 5 d.o, 14 50 17 60 17 tt 6 di017 60 1I 80 Å 7. YÅ 7 dio, U 80 71 100 ÅU 17 Å 8 d:o, 4007 1500 9 Dio, samt derutöfwer ..... ... 10 dio, som blefwe högsta rösteantalet. Efter denna röstskala skulle rösterna hos oss fomma att blifwa sålunda fördelade att: 60 personer erhölle 1 röst, 87 wo 2 vöfter, 28 32 4 d:o, 11 1 od dio, 2 6 dio, 17 7 doo, 8 8 dio, 12 mo 9 dio samt 2 10 dio, Under antagande att rösterna efter den af mig föreslagna skala skulle wid wal till viför dagsman komma at afgifwas efter hwad man till staden och dess allmänna behof skattar, enl. uppgjord röstlängd, komme hela antalet röster att utgöras af 824. Wid senaste fammane trädet hörde man bland andra sfål emot, åfs wen det angifwas, att denna skala skulle wid Rikfsdagsmanna-wal lägga den öfwerwägande wigten i de handlandes händer. Så blefwe in: galunda händelsen! Stadens 36 röstberättigade Handlande erhöllo jemt 200 röster eller mindre än I af hela antalet och komme deras röster att tillfalla dem så att: 1 erhölle 1 rött. 3 2 röster. 6 3 Do, 4 4 Do, I 5 dio, ingen 6 dio, 8 7 dio, 4 SS dio, 4 I dio, 1 ,, 10 D:v, hwaremot stadens öfrige röstberätligade Ume wånare disponerade öfwer 3 af rösteantalet. Walordningsfrågan är i Rikets öfrige Står