wudstad. Jnom slutet af förra weckan skulle 75 till 80,000 fransmän stå i Sardinien. Det är således wäl möjligt, att Timess spådom ide uppfylles. Detta blad liknar nemligen Ös sterrike wid en stark man, som är i strid med en spenslig yngling (Sardinien), som dock har en kraftfull wän (Frankrike), hwilken skyndar den swagare till hjelp; men under det de frings stående (de medlande makterne) söka att i godo bilägga striden, passar den starke mannen på tillfället och slår sin spenslige motståndare med ett krossande näfslag till jorden. Det år möjs ligt, fåfom man fer af ofwanstående, att wåns nen dock kommit få tidigt och passat få wäl pä, att den starke mannen ide hinner utföra fin föresats. Det förmodas, att franffe kejsaren och prins Napoleon d. 5 Maj skola afrefa till Turin, men något definitivt beslut år ännu ide fattadt, liksom det ännu ide år afgjordt, hwem fom skall föra regeringen under kejsarens frånwaro; dock omtalas, att prins Jerome skall wara generalståthållare. Den österrikiska styrka, fom gått öfwer Tis cino, belöper fig fom bekant år till 120,000 man, Af dessa stå 60,000 under general Benedek, 30,000 under Zobel och 30,000 under Giulays personliga befäl. Huru långt armeen framryckt, och om någon sammanstötning egt rum, är ännu obekant; men att österrikarne på Englands anmodan skulle hafwa inställt sitt framryckande, anse wi för mindre troligt, sedan det kommit få långt. Emellertid förnyar Pas trie samma rykte med tillägg, att om Franks rike går in på engelska bemedlingsförslaget och derigenom gifwer ett nytt bewis på fin moder ration, skall det doc först förbehålla fig alla de garantier, fom simationen kräfwer. Sum: ma blad meddelar, att oroligheterna i Toscana tagit. öfwerhand, att armeen öfwergifwit ftor: hertigen, och att han lemnat landet, då han ide kunde beqwåma sig till att nedlägga reges ringen. Wid franska lagstiftande församlingens öpps nande gaf grefwe Walewski en framställning af de facta och underhandlingar, fom åftad: kommit situationen. Han wisade, att Franks rike städse hade ådagalagt den största moderas tion, jemförde def handlingssätt med Österrikes oh slutade med att förklara, att Österrikes nppe förande ålade Frankrike fom en pligt, att ffyds da Piemont mot det angrepp, hwarmed det hotades, och att den fejferliga regeringen fast beslutat att uppfylla denna pligt. Derefter blefwo twå lagförslag framlagde, af hwilka det första angående utskrifningen af 140,000 man af kontingenten för år 1858 straxt antogs såsom nödwändigt, och det andra, angående bemyndigande att kontrahera ett lån af 500 millioner, såsom wanligt hänwistes till under sökning i byråerna. Wärtembergska regeringen har i ett hemligt möte förelagt den nyligen öppnade landtdagen ett lagförslag angående armeens försättande på krigsfot och bewiljandet af 7 millioner gyllen. Enligt ett meddelande i 7N. Pr. 3.7 hafwa flera tyska stater afffufaf traftater med ÖhHeorNN AR hå omlopp på börfen i Köpenhamn. Berlingske TVidende försäkrar, att detta rykte är alldeles ogrundadt. Nyare underrättelser. Telegrafen utwecklar för närwarande en oc trolig werksamhet; den distaceerar händelserna sielf, och det icke tims utan dagwis. Wid ge nomläsningen af de ingångna tidningarne gris pes man af förwåning. Man fer, att öfters rifarne ide natten emellan d. 26 och 27 hafs wa öfwerskridit Ticino (direkta depescher från Turin af d. 27:de nämna ingenting om öfters rikarnes framryckande), oh om man ide hade kejsar Frans Josephs manifest för ögonen, om hwars riktighet intet twifwel kan uppstå, skulle man frestas tro, att tartaren från Sebastopol åter börjat spöka. Lyckligtwis har en telegrafdepesch ingått, fom upplyser saken genom att förmäla, att österrikarne först d. 28:de på ef termiddagen passerat Ticino, och art general Boutemps rapport härrörde af ett misstag. Depeschen tillägger, att wägen öfwer Mont Cenis nu år praktifabel, samt att 60,000 rygs sar hafwa gått öfwer Dnieper och hota öfters rikiska gränsen. Telegrafen meddelar nu innehållet af konung Victor Emanuels proklamation till armeen. Proklamationen erinrar lifligt om hwad fonuns gen i sitt throntal yttrade om Jtaliens nödrop. Efter en förklaring derom, att den fordran, som Österrike framställt till Sardinien, war ett förnärmande mot kronan och nationen, och att den derföre borde med förakt tillbakawisas, får ger konungen: Jag will wara eder anförare. Jag har lärt att känna eder tapperhet på wals platsen wid min höge faders sida! Denna gång skolen j hafwa Frankrikes tappre foldater, edra kamrater från Tschernaja, fom fejfas ren sändt till förswar och upprätthållande af rättwisans och civilisationens sak, till wapens bröder, Låtom of då skynda till fegren! Wår fana ware eder ledare! wårt föremål och wårt fåltrop skall wara Italiens vafhångighet ! — Aftonen förut hade Cavour lemnat österrikiske gesandten, grefwe v. Lellersberg, swaret på Österrifes ultimatum, och en timma derefter afgick hr v. Kellersberg till gränsen, ätföljd af en sardinisk officer. Af tidningarne wisar det sig, att det mystiska Logatico, fom telegrafen omtalar från Flos renz år furst Orsini, prinsen af Lojatico, hwils fen ftorhertigen lär hemta till fig d. 27:de, då en del högre officerare kommit till honom för att fordra, att han skulle ingå allians med Sardinien. Den trefårgade fanan swajade då från Palazzo vechio. Furst Lojatico swarade honom at ett oundwikligt willkor för alliansen war, att storhertigen afsade fig regeringen. Sedan denne förelagt diplomatiska corpsen fi tuationen, förklarade han, att willkoret war oantagligt, och att han föredrog att resa bort med fin familj. I följd häraf lemnade han Florenz d. 27:de och begaf fig til Bologna. En provisorisk regering blef derpå infart, och konungen af Sardinien blef utnämnd till dif. tytar får ftnrfartraN . 33. April till den 29 Maj. — Kommunalrådet i Wien har beslutat att tillställa kejsaren en förs troefde-adref, hwaruti det förklarar fig beredt till hwarje offer. J Galatz hafwa rysliga uppträden egt rum. De flesta judar hade blifwit misshandlade och deras hus plundrade. Officerarne af franska marinen och konsulerne hade upptagit flyftins garne. Sednast ingångna tidningar meddela Huf wudinnehållet af grefwe Cavours swar på Österrikes ultimatum. Det heter deri, att det icke är österrikiska regeringen obekant, att förs handlingarne hafwa föranledt förslaget om en allmän afwäpning, som blifwit framställt af England och antaget af Frankrike, Ryssland och Preussen. Genomträngt af försonliga känslor, hade Sardinien biträdt detta förslag utan förbehåll och af ett uppriktigt hjerta, och Österrike kunde hwarken wara obekant med Englands förslag eller Sardiniens antagande. Sardinifka regeringen behöfwer icke framställa fina åsigter om de swärigheter, fom motstodo kongressens tillwägabringande; ty def förfas rande wid detta tillfälle har blifwit erkändt af hela Europa. Hwad följderna ån funna blifs wa för framtiden, skall answaret derför dock uteslutande falla tillbaka på Öfterrife, fom rus stat först, förkastat ett af alla de öfrige mats terne antaget förslag och fatt ett hotande ultis matum i dess ställe. Indep. af d. 27 April förmäler från Pas rid, att de fremmande gesandtskapen i Turin erhållit befallning från fina resp. regeringar att åtfölja sardiniska hofwet öfwerallt, fwarts hän krigshändelserna kunna föranleda det att begikwa fig. YWiener 3Zeit. meddelar, att ide blott foms munalrädet, utan äfwen böhmiska och måhriska adeln insändt förtroende: och tillgifmenbetås adresser till kejsaren. J Paris talas mycket om minifterförändrins gar; man tror att Delangle och Fould skola taga afsked, och att Pietri skall öfwertaga ports följen såsom inrikes minister. — Krigsministern har anförtrott en af fina ordonansofficerare, hr Coignart, att leda truppernas afmarfe. Indep. meddelar såsom ett bewis på, huru litet trups parne känna den politiska situationen, att det ide år owanligt bland de unga rekröterne att höra ropet: Nedv med Rysfarne! då de afgå med bantågen. De tro att de ånvo skola till Krim! — Marskalken Canrobert organiserar sin armeccorps i Lyon, och general Niel tillika med divisionsgeneralen de Lamotterouge och ges deral Vinoy ankom d. 25 till denna stad. Frans ffa armeens kavalleri i Italien skall bestå af 8 divisioner, eller, fom år detsamma, af 16 bris gader af 32 regementen, och skall kommenderas af generalerne dAlonville, Morris, Parlons neaux och Grent. Jnfanteriet skall till en börs jan utgöra 12 divisioner eller 24 brigader, hwartill höra höra 12 bataljoner chasfseurer; men det skall efter hand bringas upp till 18 divisioner. Till chef för armeens intendantur har nuwarande generalsinfpeftören de ta Bots lardiere blifwit utnämnd. General Dumas qwarblifwer wid observationscorpsen i Lunes ville, vice amiralen Bouet-Billaumegz, fom er: hållit befälet öfwer kanonbätsflottiljen, skall fös ra titel af fommendam för belägringsflottan, och befälet öfwer transportskeppen är uppdras get åt kapten Laronciere-lesNourry. Pafetbåten, fom d. 27 April ankom till Ge.