sta patriot är den, som härutinnan gär längst att bringa den personliga rätten till erfånnans De endast i den mån, fom den år utrustad med egenskaper, hwilka på ett eller annat fått bes fordra statens lyda och förkofting. Ett fame hälles intellektuella och sedliga wärde, samt i förening dermed dess materiella förkofran, står i ett noga förhållande till det större eller mins dre antalet af dess bildade medlemmar, och den råa menniskan, den, på grund af fin brist på förmåga att sjelfständigt tänka, omyndige fan omöjligen ega samma anspråk på samhaällig betydelse fom den, hwilken gifwer staten i hös gre grad andelig eller materiell näring. Den ringaste billighetskänsla föreskrifwer, att det ej går an att wid fördelning af de samhälleliga rättigheterna abstrahera från de egenskaper, som bilda, om jag så får säga, samhällets själ och göra deras innehafware till för staten nyts tiga och wärdiga medborgare. Den rena pers sonlighetsprincipen eller samhällsmedlemmarnes afflädande af alla de tillfälligheter, som ligga i bildning och förmögenhet, för att framställa dem såsom nakne ochd likberättigade perfenlighes ter, år på samma gång praktiskt outförbar får fom saknande rätt och billighet för fig, och fås ledes förkastlig åtminftone för Petrus Eremita.