Utlandet. Twenne telegrafdepescher hafwa medfört den wigtiga nyheten, att engelska kabinettet beslutat att upplösa parlamentet, få snart de nödwväns digaste ärendena hunnit afslutas. Lord Derby och dJsraeli hafwa afgifwit denna förklaring i öfwers och underhuset, säkert till stor öfwers rafkning för lorderne Palmerston och Russell, som begge funno sig föranledde att beklaga ministerens beslut. Enligt den sednaste depes schen har lord Derby slutat sin förklaring i öfwerhuset med de orden, att drottningen hade haft walet emellan att emottaga ministrarnes dimission eller upplösa parlamentet, och att Hennes Maj:t hade bestämt fig för det fednas re. DIJsraeli bestämde i underhuset parlas mentets upplösning till påsk och trodde, att det skulle blifva sammankalladt ånyo i Juni eller Juli. — Den ena af dagens twenne wigtiga frågor är således beswarad, men med den ane dra har det ännu långa utsigter. Kongressen liknar en FatasPMiorganabild, fom förswinner i dimma, då man föfer att närma fig denfams ma. Indep.,, fom i sitt sista nummer med en hos detta blad högst owanlig suffisance brins gade grunden för kongressen till torgs, går nu hastigt öfwer på den utwäg, fom det höll öps pen, och förklarar i följd af bref från Paris att der ej blott ide är tillwägabragt enighet emellan stormakterne angående grunden för fons gressen, utan att man till och med har ganska ringa sannolikhet för, att detta resultat skall uppnås, då Frankrike fortfande påstär, att Sars dinien skall wara lika berättigad i kongressen. Enligt den andra telegrafdepeschen synes Ör sterrife icke mindre stridigt, emedan den förmås ler, efter Miorn. Aovertiser, att Österrike afslagit stormakternes begäran att de öfterrikis ffa och sardiniska trupparne före och under kongressen skulle draga fig tillbaka tio mil från gränsen, hwaremot det bestämt fordrat Sardis niens afwåpning. För att ännu ytterligare mins ffa fredsutsigterna, kommer nu äfwen en cir: kulärnot i dagen, hwilken grefwe Cavour tills ställt alla sardiniska gesandter wid de europeis ffa hofwen såsom protest mot BViemonts uteflus tande från kongressen. Grefwe Cavour börjar med att tolka sardiniska regeringens och nativs: nens smärtsamma förwåning öfwer att fe fig utesluten från kongressen. Han påminner ders om, att Piemont, fom ide hade något privat intresse i kriget i Orienten, det oaktadt icke stydde något offer för att deltaga i detta krig, fom kostade det 3 till 4000 soldater och 50 millioner. Då kriget war slutadt, deltog Pie mont både i kongressen, fom bestämde fredge willforen, och sedermera i konferenserna angår ende Dvnau-affårerna, som icke heller rörde dets samma, och grefwe Cavour menar derföre, att Piemont nu måste wara obestridligt beråttigadt att afgifwa fina åsigter wid den nya kongress, som skall afgöra de frågor, i hwilka ESardis niens eristens direkte är intresserad. Grefwe Cavour fan ide finna den inwändning befo: gad, att Sardiniens deltagande i fongresfen hy ARA Vv 3 hr ? pr 2444. 2 Or grefwe Cavonr — Österrike ensamt ega rått att rösta och tala på kongressen, under der Piemont utestänges derifrån?7 Grafwe Car vour utwecklar nu, hwarföre Piemont har mes ra rätt att deltaga i kongressen än de öfrige italienska staterne. Sardinifka regeringen har alltid wisat sympathi för Jtaliens lidanden, under det de andra regeringarne, fom tilljams mans äro Ssterrikes allierade, aldrig welat erfånna dess klagomål och ständigt sat fig es mot alla refovmer. Jcke dessmindre är det billigt, att de andra staterne kunna sända deles gerade till kongressen, för att framföra deras klagomål. Grefwe Cavour slutar med den förs klaring, att i händelse de europeiska makterne låta detta tihfälle att förbättra Jtaliens öde gå fig ur händerna, få skall answaret för de deraf uppkommande olyckor falla på dem — Piemont twår sina händer. — ÅJourn. deg Debats, fom meddelar ofwanstående, knyter härtill den anmätkning, att depeschen är dates rad den 22 Mars, det will fåga famma dag fom Moniteur meddelade, att kongressen skulle ega rum, — hwillet bewisar, att fardinifte ministern det oaktadt hade hopp att hans res klamationer ffulle finna ett gynsamt öra hos franffa regeringen. Både Frankrike och Öfterrife fortfätta ifrigt fina rusiningar. J Turin har en patriotisk demonstration egt rum i anledring af grefwe Cavours återkomst. Befolkningen helsade honom med jubelrop, hwari ropen Lefwe Konungen! Lefwe Italien och Frankrife ! blandade fig. Myare underrättelser. Tidningarne äro fortfarande uppfylde af ryfs ten och safna nåstan heli och hållet något tillförlitligt, ehuru de fleste innehälla widlyftiga attiklar angående kongressen och hwad dertill hörer; men hwad de hafwa sagt den ena das gen, återkalla de den andra och säga det ånyo den tredje. Detta är t er. händelsen med XÄndep., fom dock intager ett utmärkt rum bland de utländska journalerne. Det olyckliga fongrefs grundlaget, hwartill bladet till följd af en pår litlig Londonerfålla i förrgår hade fatt fin lit, och fom det i går war på wäg att förklara os fannt, uppfofar det ånyo i dag i följd af en parifer-forrefpondeng, och förklarar, att det ide skall wara långe, förrän man erhåller Londonarens upplysningar helt och hållet bekräftade. J samma andedrag fortfar bladet sålunda: Det återstår emellertid ännu en swårighet att undanrödja, innan det fan komma till en fons gress, nemligen att finna en utwäg, fom tillåter att bewara grundlaget för Aachenersprotofollet (enligt hwilket stormakterne ide funna befatta fig med de andra staternas angelägenheter, us tan på dessas begåran), i det man sätter fig öfwer de staters samtycke, fom wägra, att ere fånna fongressens beslut. Påfwen will under inga wilfor låta representera fig och har på förhand protesterat mot hwarje europeisk inter: vention i hans regeringsangelägenheter. Det år sannolikt, att Neapel skall följa hans erempel, och att Piemont likaledes skall neka att