föreläsningar och examina äter i träda, derest omständigbeterna får is tjenstledighetstid päkalla. Sabinetts-Bibliothek af blandad ländsk Romanlitteratur, tionde års jette häftet utkommit: innehållande f romanen Den gode Engeln. d. 14 Mars. Utnämnd d. 11 endör af Nordstjerneorden, f. d. eraren, kammmarherren m. m. Chrenswärd. et af den statshwälfning, som semtio är sedan räddade wårt ifständigbet, störtade enwäldet och undläggandet af den lagbundna fri nebyggare sedandess änjutit, firar om en på samma gång enkel och i den rymligaste lokal hufwudstaden sädant ändamål erbjuda. J festen rgare utur alla samhälleklasser till mot fyra hundrade personer. (Flere på lördagseftermiddagen och fön: det bestämda antalet inträdeskort ot, ha förgäfwes sökt tillträde.) festen fördes af f. d. landshöfdingomery (finska krigets historiograf), agarne syntes äfwen rikets fråns budsman häradshöfdingen Wester. som åtagit sig att föreslå de id tillfället skulle tömmas och Hrvils sestkommite, fom träffat de nödiga te, hade å samtlige deltagarnes sten inbjudit följande ännu mvar: gare i 1809 ärs statshwälfning, we Carl Henric Andarfvärd, ges n August Anckarswärd, majoren v. rstelöjtnanten Törnebladh ed) as: nvift (war 1803 handsekreterare dlersparre). Derjemte woro tne da egentliga revolutionschefernas en baron Adlercreutz, grefwe C. e och kaptenen G. Adlersparre. (A. B.) Utlandet. lol har ånyo sändt en cirkulär de österrikiska gesandtskapen, hwvils astar något ljud öfver lord Cow: tåfulla mission. Cirfulårffrifivel: att alla de swäfwande frågorna dlade i Wien emellan grefwe Buol ley, utan att den sednare uppställit förslag. Grefwe Buol hångifet smickrande hopp, att lord Cvwwistande i Wien skall medtaga en rtygelje om österrikiske kejsarens ikesätt, oh att han twiflar ide, arbeta på fredens upprätthållans fransmånnens kejsare önskar fe ällandet emellan Frankrike och Ds ånda. — Ryftet att Saidinien antagit den af Preussen erbjuds , finner intet förtroende i Wien. tteljer från Turin, häntyda också och i följd deraf fortsättas äfwen ftertryck rustningarne i Österrike, Moniteurå? artikel nu blott fer en ingar af sanningen. Huru el menar det synes båst deraf, att frigsmaterial blifwit fördt til Pia: t de tre arimeeccuorvfernaå effektiva Angående lord Cowley fjelf berättas från Cöln, att han den 11 om aftonen ankom till denna stad och redan en timme derefter afgick med kurirtåget till London, under det att hand fru qwarstannade öfver natten i Cöln och först om morgonen begaf fig med tåget till Paris. En annan note af grefwe Buol till öfterris kiske ministern i London, grefwe Appony, år få wida af mycken betydelse, fom deruti försäkras, att Österrike icke will wara den angripande. Wi äro alltför genomträngde af det omätliga answar inför Gud och menniskor, som skulle ås terfalla på dem, hwilka utan lagenlig orsak störa freden i Europa, för att wi icke skulle sätta det högsta wärde på att en wänskaplig och allierad makt, säsom Storbrittanien, måtte wara fullkomligt öfwertygad om wåra fredliga afsigter. Öfterrife hyser inga fiendtliga planer mot Piemont. Huru många giltiga skäl till missnöje det ån har, skall det afhålla fig från hwarje fiendtligt angrepv, få länge sardiniska regeringen å fin sida respekterar det kejserliga områdets od) def allierades okränkbarhet. Det är således en afgjord sak, att Österrike icke skall angripa Piemont, likasom det är afgjordt, att Frankrike skall hålla sig tillbaka, så länge Piemont ide angripes. Häraf synes man flus ta, att det åter blifwer Jtalien, som sitter emellan, och då skall det blott föga gagna det: samma, att man finner def sak ädel och rätts wis, och att man har den fullkomligaste fyms pathi för ett folk, fom blott fordrar fin fjelfs ståndighet och fin frihet. J anledning af prins Napoleons förafffes dande berättas nu, att han framställt såsom willfor för sitt qwarblifwande i kabinettet, att Fould och grefwe Walewski, de få kallade fredd: ministrarne, strart skulle aflägsnas. Men dets ta fann emellertid hans kejserlige kusin för starkt, och det blef således prinsen, som måste draga fig tillbaka. Mt han måste wara mycs fet förbittrad på ministrarne, synes deraf, att han skall hafwa sagt till venetianske generalen Ullas, fom infann fig hos honom före fin arts resa till Turin: 7Såg i Turin, oh jag öns skar, att jag kunde säga det till Hwarje italies nare, att min kusin och jag hysa och ffola all: tid hysa samma känslor för Jtalien; men fejs saren förrådes af fina miniftrar. Det synes för öfrigt, som skulle det blifwa swårt nog att ersätta honom såsom minister för Algier; ty både hr ChasfeloupsLanbat od) general Niel hafwa afslagit hang portfölj. Gazette de Srance meddelar en privat skrifwelse från Wien af d. 6 Mars, hwaribes rättas bland annat, att kejsar Frans Joseph på hofbalen d. 28 Febr. i närwaro af hela diplomatiska corpsen fall hafwa yttrat följans de ord till påflige numien: Jag ber er säga hans helighet, att han i alla håndelser, och hwad fom än må ske, fon lita på mig. Ders på skall fejsaren hafwa wändt fig till hertis gens af Modena gesandt, grefwe Volo, och sag:: Jag har med mvycken tillfredsställelse er: farit de estensiska trupparnes wärdiga och täpps ra hållning mot de piemontesiska angriparne; jag hoppas, att de ständigt skela wisa sig lika att underrätta honom, att han fan päräkna mitt biftånd. TVimes innehåller en skarp artikel emot Wienerskabinettet i anledning af grefwe Buols depesch till grefwe Appony; tidningen råder ås nyo Österrike till eftergifwenhet och säger i dens na anledning: I händelse Österrike ide bes gagner sitt flora inflytande att förbättra Italiens ställning, hysa wi föga förhoppningar med afseende på framtiden. Afwen nu kunde Franks rike genom att gifwa signal till uppror i Flor rens eller Rom twinga Österrike att gå offens fivt till wåga, och det år ingalunda omöjligt, att ett konstgrepp af detta flag skall bringa des ras bemödanden, fom arbeta för fredens bes warande, till att stranda. Frankrike oc Sardinien skulle hafwa ett slags undskyllan inför Europas domstol, om de blott grepo till war pen för att tillbakawisa en österrikisk intervens tion i en italiensk stat. Denna omständighet wisar, hwilka ständiga faror de usla regerins garne på halfön medföra, och borde dessutom lära Wiener-hofwet att nedstämma fina pres tentioner. J Paris har sinnesstämningen blifwit något bättre på grund deraf, att man hoppas kunna tillwägabringa en kongress antingen der eller i London, hwilken skall hafwa till föremål att granska den italienska frågan. — Patrie uts talar sig med wärma för en sådan och säger i denna anledning: Fordom fölide kongresserna efter kriget, men i wåra dagar, då nationerna ega så många gemensamma intressen, måste kriget följa efter kongressen. Diplomatien är den stora förlikningskommission, för hwilken de stridande parterne inkallas. Den allmänna opinionen har wändt om Themi okles yttrande: vSA, men hör mig sedan!; en nutidens The: mistokles skulle säga: Hör mig först och slå fedan! — Om ryktet angående kongressen ide är utspridt af börsspekulanterne eller hwem fom eljest fan hafwa fördel deraf, så önverends stämmer det föga med en artifel i7Siecle, hwilken är affattad i en ton, fom wittnar om, att förtats taren af höga wederbörande blifwit bemyndis gad att betjena fig af det språk, han förer. Artikeln förebrår nemligen icke blott regeringås bladen, utan äfwen franska diplomaterne i uts landet oh sjelfwa Moniteur att de hwarken hafwa förstått att uppfatta eller understödja kejjarens afsigter; den drager ifrigt i fält mot dem, som förswara aktningen af traktaterne af 1815, och yttrar sin förundran öfwer att se dessa traktater åberopade af suveräner, som hafwa ackrediterade representanter hos kejsar Napoleon den tredje, Napoleon den förstes ef: terträdare. Slutligen uttalar den sig för en revision af Wienerkongressens werk, sålunda att Italien blifwer alldeles oafhängigt. Detta djerfwa språf, som man så litet är wan wid af de franska journalerne, föranleder Sndep. till den spefulla anmärkning, att man lätt funs de frestas att tillägga Siecles artikel stor wigt, derest ide BMoniteur för et par dagar sedan hade yttrat, att franska pressen njuter den mest oinskränfta frihet med afseende rå de åsigter, den framställer, oh att Moniteur war den ende fom talade i regerinaeng3 WAWAanmn,